Ettårsdagen version 2

Som ingen väl kunnat undgå att märka är att det idag är ett år sedan alliansregeringen tog över makten i Sverige. Frågorna ställs till människor vad har hänt och har du märkt någon skillnad.

Nu ska jag ge min version. Jag fick inte vara med och på nära håll förverkliga alliansens intentioner som jag hade hoppats. Men det gångna året har varit ganska bra ändå.

Jag måste medge att det var trist att behöva åka till Stockholm och rensa ut mig från mitt arbetsrum som jag bott in mig i under fyra år. Visst hade jag försökt förbereda mig mentalt att det kanske skulle gå på det viset, det är politikens villkor, men inför fullbordat faktum var det inte så lätt. Jag måste medge att tårarna "satt utanpå" rätt länge. Även om jag inte satt hemma och var bitter som det stod i tidningen (BT) så kunde jag väl inte den första tiden glädjas åt att det blev en ny regering. Åkte på en "tröstresa" till Italien och vandrade. Som tur var hade jag också en plats på kommufullmäktigelistan.

Redan på valnatten kom jag med förslaget att vi skulle jobba med integrationsfrågan i en blocköverskridande grupp i Borås. Som sedan också kom med i kommunens budget. Valresultatet visade ju att sverigedemokraterna haft framgång. Förmodligen på grund av att de etablerade partierna inte lyckats med en bra integration. Ingen trodde mig när jag sa före valet att sd skulle få framgångar.

Tyvärr har integrationsgruppen inte kommit igång ännu vilket är mycket beklagligt. Verkar dock bli av när kommunstyrelsen får en ny ordförande enligt dagens BT. Jag hoppas verkligen att den kommer igång snarast och för mig hade gäran sd fått vara med. Det finns mycket att ta tag i. Även om Borås är en kommun som har kommit en bra bit när det gäller att jobba med integrationen.

Förutom några kommunala uppdrag har jag startat om mitt företag med huvudinriktning på datautbildning. Det är inte lätt att efter fyra år börja om på nytt. Särskilt inom databranschen och med 60 år på nacken. Men med envishet och ihärdighet brukar det mest gå. Jag är på väg nu.
Fast jag saknar det politiska livet. Även om jag inte är helt borta i och med att jag har kommunala uppdrag.
Det var jätteroligt att träffa alla gamla kompisar på folkpartiets landsmöte förra helgen men det var också vemodigt. Jag insåg att jag saknade närheten till politiken och möjligheten att påverka. Men framförallt att jag saknar människorna.

Ett liv som ensamföretagare är ibland ganska ensamt. När jag kom in i riksdagen 2002 insåg jag att jag för första gången på riktigt länge (hade drivit min enskilda firma i 10 år då) hade arbetskamrater.

Jag är dock den som inte brukar gräva ner mig alltför länge.
Jag jobbar på med mitt företag där jag hoppas kunna göra lite andra uppdrag än att bara utbilda. Jag sitter i kommundelsnämnden i Brämhult och är där skolkontaktperson. Där finns en del att göra. Integrationsgruppen måste också komma igång så snart som möjligt.

Alliansregeringen fortsätter förhoppingsvis också på den inslagna banan. Även om det finns saker jag inte är helt nöjd med men slutresultatet blir säkert bra. Att förändra tar tid och opinionsiffrorna kommer att vända åt rätt håll. Det är jag övertygad om. Med ett starkare folkparti.

Så länge fortsätter jag också att blogga. Det är ett bra sätt att skriva av sig.
Kanhända kandiderar jag till riksdagsvalet 2010. Det får framtiden utvisa.
Politiken kommer jag nog inte att överge i alla fall så länge som det finns barn som far illa och människor som lever i utanförskap.