torsdag 12 maj 2022

Morning of Knowledge - Bra början på dagen

 Kan man börja dagen bättre än att få ta del av kunskap. Jag gjorde som min telefon sa. Satte på alarm tidigt för att kunna ta del av en Morning of Knowledge. Normalt brukar det vara Days of Knowledge men pandemin ställde in i höstas. Så i stället för middag blev det frukost. Det är Borås stad, Högskolan i Borås, Sparbanken Sjuhärad och Sparbanksstiftelsen Sjuhärad som anordnar. 

Priser delas ut och sponsrade projekt presenteras. Så mycket bra forskning det finns. Men det kan bli ännu mer. Rektorn för högskolan påpekade hur viktigt det är att högskolan får universitetsstatus för att just kunna bedriva mer forskning. Något som man kämpat länge för. 2005 motionerade jag om detta i Riksdagen. 

Under frukosten samtalade jag med en forskare från Bangladesh som har fått bidrag till ett projekt för att använda textilier för att rena vattenutsläpp från medicinska produkter. Mohammed Neaz Morshed. Han presenterade sitt projekt. Det gjorde också min partikollega (L) Kamran Rousta som vill minska matsvinn. En tredje som presenterade sitt projekt var Dan Åkesson som forskar på plaståtervinning. Fick en bild med alla tre. Fick dessutom Mohammeds doktorsavhandling med hälsning med mig hem.

Glad att jag gjorde som telefonen sade. Även om jag fick lite dåligt samvete när jag inte lappar trasiga byxor eller ibland slänger mat. Att få höra vad forskning kan bidra till för att förbättra världen gör mig glad. Den måste stöttas på alla sätt.

Det behövs i dessa dagar när det finns andra som vill göra tvärtom. En person som gör allt för att få uppmärksamhet genom att bränna koraner, eller åtminstone säger att han ska göra det. Tid och kraft går åt till att förhindra våld. När till och med bussar ställs in och busslinjer ändras har det gått för långt. 

En annan galenpanna förstör ett annat land med bomber och granater. För att det var för demokratiskt. 

Jag är inte någon forskare som kan förändra världen med smarta lösningar men jag kan varje dag fortsätta att jobba för mänskliga rättigheter och demokrati. För att alla ska vara behövda hela livet. 




tisdag 3 maj 2022

Nu är valrörelsen igång på riktigt

Valrörelsen har tagit fart. Tyvärr bidrar det som händer i Ukraina till att skymma de viktiga inrikesfrågorna. I stället för att tala om skolan och hur viktigt det är att alla barn får hjälp och stöd utifrån sina förutsättningar. Eller att äldre ses som de individer de är, oavsett om man är ”självgående” eller behöver stöd och hjälp. Eller att prata om de flickor som förhindras att leva sina liv som de själva vill då familj och släkt i stället styr deras liv. Eller att de som har någon funktionsnedsättning ska kunna leva så bra liv som det bara är möjligt. Hbtqi-personer ska inte diskrimineras eller utsättas för hot och hat.

Men för att kunna få igenom allt detta måste vi kunna fortsätta att leva i en demokrati och i ett fritt land. Därför måste vi fortsätta att diskutera medlemskap i NATO. Ingen vill ha krig men vi vill inte ge upp vår frihet. 

Jag kan förstå om man är orolig och rädd för vad som kan hända men friheten är värd att försvaras.

I krigets Ukraina våldtas kvinnor och hbtqi-personer dödas bara för att de är dem de är. 

Men vi behöver inte gå så långt som till Ukraina. När det gäller äldre blev de över 70 ihopklumpade till ett  70+ kollektiv. Trots olika förutsättningar. Äldres egen identitet måste återupprättas.

Detta är lite av de tankar som rör sig i mitt huvud en sen kväll i Stockholm. I morgon årsmöte med Riksdagens Veteranförening. Vi kommer att byta namn till tidigare riksdagsledamöter. För det är väl  så att så länge som man fortfarande vill var med i leken och vara med och påverka är man kanske inte veteran. Eller är det så att veteran betyder att man ha mycket kunskaper som kan återanvändas.


torsdag 11 november 2021

Invigning av Borås Rättighetsmånad där Mänskliga rättigheter är i fokus

 Den 10 november invigdes Borås Rättighetsmånad med fokus på mänskliga rättigheter. Jag hade äran att få inviga. Förutom ett invigningstal samtalade jag också med Borås MR-strateg Emma Lingefelt om vad som får mig att driva frågor kring mänskliga rättigheter. Med vid den direktsända invigningen var också Dorsa Rahimi som som tioåring skrivit boken "Livet är inte alltid lätt" och som nu föreläser och stöttar andra som utsatts för mobbning. Inledde gjorde kommunstyrelsens ordförande Ulf Olsson.

Här är mitt invigningstal

Idag påbörjar vi en månad i Borås som fokuserar på mänskliga rättigheter. Det är en stor ära för mig att få inviga denna viktiga månad även om varje dag borde vara en dag då mänskliga rättigheter finns i fokus. Tyvärr är det inte så. Tvärtom. Varje dag bryts det mot mänskliga rättigheter. I inledningen till  FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna står det ”alla människor är födda fria och lika i värdighet och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en gemenskap.”

Just nu har ca 4000 migranter, varav många barn, blivit brickor i ett maktspel och tvingas leva i en skog i kylan utan möjlighet att ta sig därifrån. Var finns friheten , värdigheten, rättigheterna, förnuftet och samvetet.

Kränkandet av mänskliga rättigheter pågår hela tiden. På en del håll i världen döms och fängslas personer utan rättegång. Yttrandefriheten begränsas. Fria val uteblir. Människor diskrimineras på grund av kön, religion, etnicitet, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Också i Sverige, trots att det finns en lag mot diskriminering. Om än inte i samma omfattning som i många andra länder.

Coronapandemin har bidragit till att mänskliga rättigheter har inskränkts. Samhällen har stängts ned och utegångsförbud införts. Ibland kanske nödvändigt. Men det är än mer viktigt när nu pandemin förhoppningsvis saktar ner att se till att mänskliga rättigheter åter vinner mark.

Vi kan tyvärr inte förändra hela världen men vi kan börja där vi är. Därför är det så roligt att Borås nu går in i den här månaden där vi kan ägna tid åt att också lära oss mer om vad Mänskliga rättigheter innebär. Det är viktigt att medborgarna i Borås får veta att alla beslut som fattas i kommunen ska grunda i mänskliga rättigheter. Oavsett om det handlar om äldreomsorg eller gator och vägar.

Borås ska vara en inkluderande och välkomnande stad där lika rättigheter och möjligheter för alla  ska vara normen, oavsett vem man är eller varifrån man kommer. Ingen ska diskrimineras och Alla ska kunna göra sin röst hörd.

Och mänskliga rättigheter ska vara i fokus alla dagar om året inte bara under den här månaden. En månad som förutom alla lokala aktiviteter som pågår också inrymmer en rad dagar där mänskliga rättigheter uppmärksammas.

  • Barnrättsveckan
  • Internationella mansdagen
  • En vecka fri från våld
  • Orange Day
  • Internationella dagen för personer med funktionsnedsättning

Och som avslut internationella dagen för mänskliga rättigheter den 10 december då en digital heldagskonferens anordnas med utdelning av ett rättighetspris.

Rättighetsmånaden är också en del av Borås 400-års firande. Firandet under året är inte bara att fira de gånga 400 åren utan också att se framåt mot de kommande 400 åren. Låt då mänskliga rättigheter vara i fokus också i framtiden.

Men nu är det dags att starta Borås rättighetsmånad genom att klippa bandet.






 

 

  


tisdag 29 juni 2021

Borås fyller 400 år

 Vilken dag det har varit. Borås fyller 400 år och födelsedagen har planerats länge. Det blev inte riktigt


som var tänkt. Kronprinsessan var inte på plats i Borås utan talade via inspelad video. Några direktsända händelser som ambassadörsbyte och invigning av jubileumsparken som döpts av ungdomar från Sjömarkenskolan till Viskans park. Annat var förinspelat. Invigning av skulpturen Devils Whirls och mitt och Ulrik Nilssons inlägg om vad som händer efter födelsedagen. Där jag berättade om rättighetsmånaden som pågår 10 november till 10 december, internationella dagen för Mänskliga rättigheter. Och att Borås Pride firas i veckan. I Stadsparken träffade jag personer som jag träffat under pandemiåret men då bara på nätet.Nu träffade jag dem på riktigt.

Men redan innan själva firandet hände en del. Bland annat följde jag en uppmaning från P4 Sjuhärad att skriva ner ett minne från Borås. Valde dagen då jag flyttade till Borås. När nyckeln till nya huset inte fanns  där den skulle vara och vi fick åka och hämta mäklarens fru för att hon skulle hämta den men bilen var liten och jag fick inte plats så jag fick vackert stanna kvar hemma hos mäklaren som hann komma hem under tiden och undrade vem jag var. Kändes lite som i en film. Fick berätta detta live i radion. 

Sedan träffade jag goda vänner från Stockholm som jag inte träffat sedan före pandemin som var på genomresa i Borås. Visade bland annat demokratiutställningen och de imponerades av Borås egen utställning. Skulle ta med hem till Nacka. 

Efter lite vila hemma i trädgården blev det avfärd till Borås Arena och damfotboll mellan Elfsborg och


Brämhult. Första matchen med lite fler i publiken och hejaklack på plats. För första gången sedan pandemin. En historisk match som också blev en jubileumsmatch där jag och kommunfullmäktiges ordförande representerade Borås stad och fick kicka igång matchen. Mitt på arenan. Är väl enda gången jag får röra en boll på Borås Arenas stora plan. 

Det har verkligen varit en händelserik dag. Så nu är jag trött. 



lördag 19 juni 2021

Summering av dagen en sommarkväll

 Sitter ute i den ljumma sommarkvällen och försöker summera dagen. Den började med lite funderingar, skulle jag verkligen åka på Rotary-möte med lite fler människor än vanligt och inomhus.


Jag har ju lärt mig sedan mars 2020 att hålla avstånd och sprita händerna. Skulle jag kunna det? Jag är glad att jag åkte. Mycket intressant och matnyttig information och inspiration. Jag kunde hålla avstånd och sprita händerna även om inte alla andra kunde det. Men de hade väl fått sina två sprutor.Jag har ju bara fått en. 

Inspirerande var att lyssna till hon som på ett roligt sätt pratade om kroppsspråk. Något som vi det senast året har tvingats hålla oss ifrån. På digitala möten kommer ju inte kroppsspråket fram så jättebra. När man inte kan se varandra i ögonen. Det har gjort att människor kommit längre bort från varandra.Det finns dock en väg har jag upplevt. Genom att kommentera på en chatt. 

Fast när det till sist innan en välsmakande lunch,som avnjöts utomhus med några liberaler, bjöds upp till dans var det bara att släppa loss. Ett och ett halvt år fanns lagrat i kroppen.

Vi slapp regn och åska fast den enligt min blixtapp varit ganska nära. 

Väl hemma blev det lite slappande i solstolen för att sedan avsluta med lite TV. Min pappa Marianne har jag länge velat se. Ikväll gick den på TV och finns också på SVT Play. Förra året lyssnade jag till den riktiga pappa Marianne i samband med Borås Pride. Jag uppmanar alla att se filmen. Den talar om hur viktigt det är att alla människor får vara den hen är. Visste inte för övrigt att den var inspelad i Alingsås. En stad som jag inte bara har koppling till för att vi haft ett och annat partimöte där utan en stad jag jobbat i i några år. 

Lyssnade till sist lite från utomhus p Sven-Ingvars. En glad musik som får en att vilja dansa och sjunga. 

Så summeringen av dagen blir att den varit bra. Har glömt lite ilskan över den långa väntetiden för att få andra sprutan. Nu är det ju bara  2 ½ vecka  kvar.

Nu är det nog dags att gå in och sova, Fast det är ju hur ljuvligt som helst ute. 

torsdag 10 juni 2021

Invigning av Demokratiutställning Demokrati 100 år i Borås


Har varit med och invigt utställningen Demokratin 100 År. Ja må den leva i Borås.


Utställningen demokratin 100 år reser runt i Sverige men Borås har också gjort en egen utställning med Boråshistoria. Tack Johanna Armå och Anna Rosendahl.

Demokratin måste värnas varje dag. Den hotas av populister och fake news. Hot och hat råder i överflöd i sociala medier. Liberaler var med och drev fram allmän och lika rösträtt. 

Här är det jag sa i mitt tal

"Demokrati är för mig frihet och delaktighet. Viktig att värna varje dag. Jag är glad och stolt att ha fått vara en del av demokratin på högsta nivå under min fyra år i Sveriges riksdag. Demokratins högborg. Det var stort och högtidligt och ansvarsfullt.

Men hade inte kvinnor och män i början på 1900-talet kämpat för kvinnans rösträtt till riksdagsval hade inte jag eller någon annan av de andra 13kvinnorna från den här valkretsen kunnat bli riksdagsledamöter och vara med och påverka vårt lands framtid. Den första kvinnan härifrån röstades in 1961. Gördis Hörnlund

Redan från slutet av 1800-talet kunde ogifta kvinnor få rösta i kommunala val och var även valbara till kommuner i vissa frågor som skola och fattigvård.. Gifta kvinnor var omyndiga och stod under förmyndarskap av sina män. Om man hade egen inkomst fick man rösta.

De första kvinnorna blev valda till kommunpolitiker 1910. I Borås stadsfullmäktige valdes första kvinnorna in 1919. Elin Odencrants var den av dessa som blev mest känd för sitt politiska arbete.

Men för kvinnor att få rösta och väljas till Riksdagen dröjde det trots att det var många som kämpade. Främst liberaler och socialdemokrater men även högerkvinnor.

Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt bildades 1903. Som också gav regelbundet ut en tidning Rösträtt för kvinnor med innehåll  om vad som hände i Sverige på rösträttsfonten men också i andra länder som var föregångare när det gällde rösträtt för kvinnor. Till exempel Finland och Ungern.

Senare bildades också lokala föreningar till landsföreningen bland annat i Borås 1908 där Leonore Odencrants var drivande. Mor till nyss nämnda Elin.

 Alla tyckte inte att kvinnor skulle ha rösträtt.

Ett första förslag till kvinnors rösträtt från en liberal regering 1912 röstades ner i 1:a kammaren. 

Argumenten mot kvinnors rösträtt var många.  En av de lite märkligare var att kvinnornas stora hattnålar var livsfarliga och att hattarna var för stora så de skymde utsikten i kammaren.

Mer vanliga argument som tyvärr ibland kan höras än idag var att kvinnans plats är i hemmet.

Någon hänvisade till att det bara var kvinnor på överblivna kartan som krävde ”trösträtt” som kompensation för sitt misslyckande.

Till sist försvann motståndet och lagen ändrades 1921.  Och även gifta kvinnor blev myndiga

I januari 1922 trädde för första gången kvinnor in i Riksdagens två kamrar. 1 liberal i första kammaren Kerstin Hesselgren och 4 ledamöter i andra kammaren 2 socialdemokrater Agda Östlund och Nelly Thuring, 1 liberal Elisabeth Tamm och 1 höger Bertha Wellin. Det var en stor dag för kvinnorna.

Även om kvinnorna fick rätten på sin sida så var det inte självklart att männen släppte fram kvinnorna


på listor eller på högre poster. Det tog tid. Det dröjde till 60-talet innan kvinnorna fick mer att säga till om. Men kvinnorna bidrog till att andra ämnen kom upp på agendan. Sociala reformer och kvinnors rättigheter. De lade grunden till dagens välfärd.

Men det finns fortfarande utmaningar. Det är inte självklart att de politiska församlingarna är helt representativa när det gäller högre poster. I Borås är visserligen kommunfullmäktige ganska jämnt när det gäller könsfördelning men när det gäller ordförande och viceordförande poster i nämnder och styrelser ser det inte lika bra ut. Här har vi i alla partier något att göra för att öka jämställdheten.

En hård ton och onyanserad debatt har trätt in i politiken och politiker är utsatta för hat och hot. Där är kvinnor särskilt utsatta. Det är ett hot mot demokratin. Där har vi alla ett ansvar.

Kvinnor som lever i hederskulturer och styrs av sina män måste också uppmärksammas.  Om de röstar så röstar de förmodligen som mannen säger. Vi vill inte ha tillbaka det patriarkala samhället med omyndiga kvinnor som fanns för 100 år sedan. Alla ska ha samma demokratiska rättigheter.

Till sist. För mig är det viktigt att värna demokratin och ta tillbaka den respektfulla debatten. Det var i folkrörelserna och civilsamhället de demokratiska rörelserna började.

Därför vill jag också avsluta med att påtala hur viktigt Civilsamhället är för demokratin och att det måste stöttas så att den skolan för demokrati består. "t

fredag 26 mars 2021

Överenskommelsen i Borås - Från motion till 17 IOP:er på 10 år


Just nu känns det värdefullt att tänka tillbaka på när man bidragit till något positivt. Att varje människa kan göra skillnad. Men självklart kan man inte göra det ensam. Jag har alltid varit en föreningsmänniska. Alltsedan jag fick följa med mormor till kyrkliga syföreningen. En förening som gjorde gott för andra människor. det syddes och såldes på auktion och pengarna gick till världens alla länder. Där lärde jag mig att jorden var större än Västra Husby där jag växte upp.

Sedan har mitt engagemang fortsatt i olika föreningar. En värdefull lärdom man får i föreningar är demokrati och att ta hänsyn till varandra. 

Välfärdsarbetet startade också i olika föreningar innan det offentliga tog över. Men det offentliga klarar inte allt själv. Där kommer föreningslivet eller det man idag kallar civilsamhället eller idéburna sektorn in.

År 2008 gjordes en Överenskommelse mellan idéburna organisationer, Regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting. Den byggde på sex principer hur man ska samverka med varandra. Tanken med den centrala överenskommelsen var att det skulle göras kommunala och regionala överenskommelser. Överenskommelsen byggde på en utredning av Peter Örn och den minister som var ansvarig var Nyamko Sabuni.

Som liberal och föreningsmänniska tyckte jag ju detta var viktigt och motionerade om det i Borås kommunfullmäktige. 2011. Sedan gick det en tid. En tid till.

Jag fick vara med och utveckla en överenskommelse i regionen som ”idéburen” under tiden. Motionen bifölls 2013 och skulle hanteras av Sociala omsorgsnämnden. Gick en tid till.

Under tiden kom jag med i en beredning i regionen som politiker efter valet 2014. En beredning som bestod av hälften politiker, en från varje parti, och hälften idéburna. Beredningen medverkade till i regionen införandet av den Överenskommelse som jag varit med och arbetat fram genom att en politiker och en idéburen besökte alla nämnder och de största idéburna organisationerna och informerade. En jätterolig tid.

I början på 2015 hade inget hänt och jag som då blivit ledamot i den nämnd i Borås som skulle hantera Överenskommelsen ställde frågan vad man gör. Visade sig att frågan hade flyttats över till en annan förvaltning. Vet inte riktigt hur. Vid tillfälle råkar jag på förvaltningschefen för denna och frågar vad han gör åt saken. Efter en fråga i KF, just denna dag 26 mars 2015, och en debattartikel från mig tar det hela fart. 2016 finns en överenskommelse som tagits fram genom dialogmöten mellan de idéburna och kommunen. Politiker från alla partier var med.

Numera finns det många samarbetsavtal mellan kommunen och idéburna organisationer. En form är så kallade IOP:er. Idéburet offentligt partnerskap. Jag själv finns med i några föreningar som har en sådan IOP.

Idag med mötet med Beredningen för Medborgarinflytande, en beredning med alla partier representerade, fick vi föredraget ett förslag på revidering av Överenskommelsen där man tagit lärdom av de år som gått.

Många tycker att Överenskommelsen är bra. Har bidragit till mycket viktigt socialt arbete inte minst när det handlar om integration och delaktighet i samhället.
Jag är stolt att jag kunnat vara med och påverka detta men jag hade inte kunnat göra det ensam. Kanske någon annan hade motionerat om det om inte jag gjort det. Många har varit med och arbetat fram hur det fungerar idag. Klart är att civilsamhället eller vad man nu väljer att kalla det behövs. Inte minst nu under och efter pandemin.