Sånt är livet. Så började min kväll. Inte så att jag sjöng själv utan det var början på kvällen med föreställningen Algots i Hemgården Borås. En
inledning med några välkända gamla sånger där alltså Sånt är livet var den första.
Jag hade förstås svårt att sitta stilla och inte sjunga med. Men en bra början på en intressant kväll och jag kunde inte låta bli att fortsätta tänka på hur livet är. Varför hamnade jag i Borås till exempel och varför kom jag att tänka på det just ikväll? Vad är det som styr våra liv?
Jag tar det från början.
Pjäsen Algots är en historia om en sann framgångssagas uppgång och fall. Det handlar om Algot från det han började med att gå runt och sälja varor som knalle till att företaget Algots gick i konkurs 1977.
Algots sålde kläder över hela Sverige. Även jag som då bodde
på annat håll hade hört talas om ”Säg Algots, det räcker”. De sömmerskor som
jobbade fick slita när löpande bandet införts av en tysk nazist som drev på
hårt. Algot själv var väl inte heller den mest kärvänlige arbetsgivare. Därom
har många vittnat.
Men igen vad har nu detta att göra med mig och mitt liv?
Pjäsen slutar med konkursen 1977. Det var då en rejäl tekokris. Men föreställningen slutar inte riktigt utan ensemblen sjunger om att vi kommer igen med ny kreativitet.
Året efter flyttade Statens Provningsanstalt (SP) till
Borås. Det var många statliga myndigheter som utlokaliserades från Stockholm vid den tiden av
regionalpolitiska skäl. Vet inte skälen varför SP kom till Borås men skulle tro
att i Tekokrisens spår var Borås i behov av fler arbetstillfällen och blev
därför en lämplig ort.
Statens Provningsanstalt som numera heter RISE är ju en
kreativ arbetsplats med forskning och provning.
Några år senare fick min exman jobb på SP och då måste ju
jag också ha ett jobb i Borås. Inte så lätt när Tekokrisen fortfarande spökade.
Arbetsförmedlingen till exempel var inte intresserad av att hjälpa en
akademiker. De kunde hjälpa mig med flyttstöd. Men det behövde jag inte. Det
fixade exmannen som flyttade från en statlig tjänst till en annan.
Jag klarade det själv till slut efter lite hinder på vägen
och lite velande från min sida att också få jobb på SP. Så att jag en vacker
dag i juni 1980 anlände till jobbet direkt från Linköping och möttes av ett
gigantiskt hav av rhododendron. Därav av min vurm för denna växt. Tyvärr är min
egen i år inte i bästa skick.
Nåväl. Bara för att knyta ihop det hela. Även om det inte är
just Algots historia med konkurs och tekokris som avgjort mitt liv så kan det
vara en del i det. Jag kanske inte annars hamnat i Borås utan stretat vidare på
Saabs flygdivision eller vad jag nu kan ha sysslat med. Kanske inte fått
uppleva allt jag upplevt sedan jag flyttade från Linköping.
Jag har tagit mina egna beslut som gjort att jag är den jag är och fått uppleva det jag gjort. Alla har ansvar för sitt eget liv men visst kan tillfälligheter avgöra i ena eller andra riktningen.
Det blev en lite rörig historia kanske men jag kunde inte släppa tanken om betydelsen av tekokrisen i mitt eget liv. Sånt är livet.
