fredag 10 augusti 2007

Vem ska avgöra om jag är sjuk?

Visst är det oerhört viktigt att den som är sjukskriven kommer tillbaka till arbetslivet så snabbt som möjligt. Och att man ska se till arbetsförmågan inte sjukdelen.

Men jag tror inte de som kommit med förslaget att den som är utbränd inte ska få vara sjukskriven över huvud taget vet hur det är att vara utbränd. (DN, SvD)

Jag har mött personer som råkat ut för det. Människor som i grunden är starka och som vill jobba.

DN beskriver ju också ett exempel.

Det jag har förstått så blir man ofta handlingsförlamad och kan inte företa sig något. Det är inte bara att kliva ur sängen och stolpa iväg till jobbet och tycka att livet är roligt.

Om man ändå skulle få hjälp att ta sig dit, till jobbet, så verkar det inte någon vettig lösning att sitta där utan att kunna företa sig något.
Ofta är det personer med ansvarsfyllda och engagerande jobb och som har med andra människor att göra, som blir utbrända. Människor som brinner för det de gör. När lågan slocknat. Hur ska man då klara av jobbet?

Hur ska till exempel en socialsekreterare som möter andra utsatta människor klara av sin arbetssituation? Eller en sjuksköterska som gjort allt för sina patienter men inte räckt till.
Anser socialstyrelsen att det inte finns någon risk att det blir fel. Om en sjuksköterska gör fel kan det bli förödande konsekvenser.

Jag undrar hur socialstyrelsen och försäkringskassan tänkt. Om de tänkt över huvud taget.

Att ta fram riktlinjer utan vetenskaplig grund, som det verkar vara fråga om, kan aldrig vara rätt.

Det är i andra änden man måste börja.
Se till att människor har rimliga arbetsförutsättningar. Att inte dra ner på resurser. Att se till att de personer som har arbeten som innebär svåra kontakter med andra människor får handledning och får möjlighet att prata av sig. Så att de aldrig går in i väggen.
All utbrändhet beror inte heller på arbetet. Människor måste få det så kallade livspuslet att gå ihop.

Om man ändå går i väggen så måste man få stöttning och hjälp direkt, så att man snabbt kommer tillbaka till arbetet. Men jag tror inte att den hjälpen består i att tvinga iväg dem som inte orkar med sitt jobb till just detta jobb.
En docent på karolinska i psykosocial medicin håller med om att det är behandling som saknas. (DN)

Det finns säkert fall där det funkar men att ge ut riktlinjer som ska gälla alla är korkat. Människor är olika och sjukdomar tar sig också olika uttryck. Och det hänger ihop med så mycket annat.
Socialstyrelsen kan väl inte veta om ryggskottet har gått över efter en vecka. (DN)
Ju mer jag läser desto mer tycker jag det hela verkar vara ett rötmånadsskämt. Med betoning på röta.

12 kommentarer:

TOMMY RYDFELDT sa...

Vad glad jag blev när jag läste ditt inlägg. Jag skrev innan jag läste det i samma ämne.

Vår socialliberala ryggmärg fungerade tydligen.

Hen bra dag.

tom_around sa...

Det känns mest kränkande just nu. Nästan så att man önskar en utbränning till chefen för socialstyrelsen... /Thomas, anhörig till två utbrända

Kalle K sa...

Kränkt är årtiondets modeord.

"Målet med projektet är att minska de slentrianmässiga sjukskrivningarna utan genomtänkt syfte och initierades av den gamla regeringen, men stöds av den nya."

Jag tycker annars att syftet verkar gott. Metoderna är jag inte kompetent att yttra mig om. Det är det tydligen många andra som är.

Unknown sa...

Den intressanta frågan när någon är sjuk borde ju vara hur de kan bli friska. Blir man som utbränd bättre av att vara sjukskriven en tid? Blir man inte det är det ju ganska poänglöst att sjukskriva.

Det känns dock som något som borde gå att mäta och räkna; vi har sjukskrivit utbrända en längre tid nu så det borde bara vara en fråga om litet statistisk analys för att se om det är en bra idé eller inte.

Anonym sa...

Mikael. Ja, det hjälper. Jag har varit sjukskriven EN ENDA GÅNG i mitt liv och det var för utmattning. EN HEL MÅNAD fick jag leva utan krav och kunde bara gå o njuta av livet utan att prestera nåt. Det var underbart befriande. Jag vände gråt mot styrka och kunde sedan ta tag i problemen med nyvunna krafter. Jag är evigt tacksam för den läkaren som gav mig möjligheten.Det räddade mitt liv.

Anonym sa...

En åtgärd ska styras av syfte och behov - simpelt så att alla kan förstå! Det går att vända:
Behovet styrs med en åtgärd.
Alltså är jag sjuk (behov) så ska någon hjälpa mig (styrs) att bli frisk (åtgärd).

Alla vet att det är sjukvården som erbjuder det i Sverige mha av läkare. FSK handlägger sjukskrivningar ORDINERADE av en läkare som en åtgärd för att jag ska bli frisk.

Sjukvården och FSK är två skilda världar i min sjukdoms-bild och bör särskiljas än mer!
En handläggare på FSK har inte medicinsk utbildning nog att fatta beslut som ska styra hur jag ska behandlas i min sjukdom.

Fattar inte den nuvarande regeringen det är det dags att alla ger sig ut på gatorna och säger, tack för visat intresse!

Anonym sa...

Du har helt rätt

Det jag har förstått så blir man ofta handlingsförlamad och kan inte företa sig något. Det är inte bara att kliva ur sängen och stolpa iväg till jobbet och tycka att livet är roligt.

Enligt vad jag erfarit är det denna symptomen i akutfasen som är vanligast.

Bra inlägg för övrigt. Håller med dig i många av dina synpunkter.

Anonym sa...

Bra inlägg, håller med dig!
lägger en länk hit från min blogg.

Anonym sa...

Monika: Intressant att du nämner den akuta fasen. Jag misstänker att när man nu gör något som pressar de som gått i väggen så förlänger man den fasen ordentligt. Jag tror det går att finna stöd i en hel del vetenskapliga undersökningar för den tanken.

Mikael: Du gör det för lätt för dig. Tanken att det ska gå att mäta och räkna är i sig inte fel. Det är bara så förfärligt svårt att hitta relevanta mått och mätmetoder. Heisenbergs osäkerhetsrelation kan bara ge en mild föraning om de svårigheter man ser i mer komplicerade fall som detta.

Anonym sa...

LeoB
Ja, jag är rädd för det jag också ... Det är oerhört viktigt vad som händer i den akuta fasen. Det är ju då som individen är som skörast och behöver mest stöd och framför allt en förstående omgivning.

Anonym sa...

Ropen skalla, Prozac till alla!
Absurditeten kring nya riktlinjer ej baserade på vetenskap ska motverkas med stringens. Det kommer att ske via debatter, hemsida, uppseendeväckande demonstration i Stockholm och X. Det är många som anslutit sig idag och vi lär bli många fler! Vill du vara med i organiserandet, demonstration eller övrigt så skicka ett mail till damian.a@telia.com
/Bara vi, för en riktig demokrati

Anonym sa...

Jag är lastbilschaufför och sjukskriven pga uttmattning då min arbetsgivare utsatte mig för mindre sömntid genom dålig och för sin ekonomis skull planering på företaget. Nu orkar jag knappt köra bil i 1 timma för tillfället. Ska bli intressant o se om försäkringskassan stoppar min sjukskrivning vilket kommer innebära att jag måste återgå till arbetet. Jag försökte dock för ett antal veckor sen ett arbetspass på laglig körning men jag var dock en trafikfara. Jag sover sporadiskt mellan 2-3 timmar per dygn i perioder och har svårt att sova, panikångest hjärtklappning. Då ställer jag frågan till er kära skattebetalare som vill tjäna nån hundring eller tusing extra i månaden. Vill ni möta mig på fel sida om vägen i eran Ferrari? För så kommer verkligheten bli i det här samhället om man inte gör individuella bedömningar på patienters tillstånd. Att generaliser på det viset regeringer gör idag är ansvarslöst och jag tror det kommer kosta mer på sikt och framförallt lidandet kommer kosta svenska folket mer då fler misstag sker i samband med arbetsplatser och ute i samhället om sådana som jag som haft en moderat chef som bara tänker på pengar skiter i alla lagar o regler, utnyttjar folks beroendeställning och lurar dem till bättre tider och spelar på sina kort om att de anställda vågar inte säga ifrån offentligt då de riskerar att stå jobblösa under en lång framtid. /Kanske vi möts?