Att få säga vad man vill

Måndagsmorgon och semestern är över. Och solen skiner. Nu börjar vardagen igen. Mötena börjar och jag ska hålla kurs nästa vecka så det är dags för förberedelser.

Slarvade med insmörjning av ansiktet när jag vandrade i alperna så nu börjar jag fjälla på näsan. Men vad gör väl det att ha en skär fläck mitt på näsan. Det visar i alla fall att jag fått sol i ansiktet vilket inte har varit alla förunnat den här sommaren. Hoppas bara att regnet inte förstört allt för många relationer eller bidragit till allt för många onödiga inköp som riskerar familjeekonomin. Eller att alltför många tittat för djupt i flaskan, eller boxen är det väl numera, med bestående men.

Liten tröst för den försvunna solen kan en del svenskar, 1,8 miljoner, i alla fall få nästa vecka när skatteåterbäringen kommer. (DN)Fast man ska ju komma ihåg att det är ingen gåva från staten utan det är pengar man själv betalat in och lånat ut till staten.

Jag vet i alla fall att jag blir mycket gladare när solen skiner och har saknat den i sommar. Oavsett om jag jobbar eller är ledig.

Får väl försöka ta vara på solen idag i alla fall. När den nu är framme. Kanske plocka fram cykeln.

Först bara några kommentarer kring några av dagens rubriker.

Jag återkommer till möjligheten att kunna säga och tycka vad man vill. Det finns flera artiklar som tar upp detta ämne idag.

I dagens SvD varnar experter för att vår yttrande- och tryckfrihet kan vara hotad om EG-domstolen ska avgöra vad som är rätt att säga eller trycka.

Sverige är unikt när det gäller öppenhet i det offentliga. Jag hoppas verkligen att vi ska kunna fortsätta att ha det så. Även om jag ibland tycker att media går för långt så är det bättre så, än att medborgarna hålls utanför det som sker inom offentlig verksamhet. Det är ju trots allt medborgarna som betalar.

Det är värdefullt att en tjänsteman som ser något som är galet kan rapportera det och kunna vara anonym.

Jag hoppas att den parlamentariska utredning som tydligen ska tillsättas verkligen värnar den svenska yttrande- och tryckfriheten.

Men det ska finnas gränser för vad man får säga och inte säga om personer eller grupper av personer. Ingen ska behöva bli kränkt.

Så långt från den svenska öppenheten man kan komma befinner sig länder som Kuba och Iran.

Kuba hotar utvisa politiker från Europarådet om de inte slutar att ha kontakt med oppositionella. (DN). Deras översättare har redan utvisats.

För några år sedan fängslades och dömdes ett antal oppositionella till många års fängelse. Mer om dessa kan läsas här.

I Iran genomför regimen en statlig kampanj för "renhet i samhället". Däri ingår att klädseln för kvinnor inte får vara "omoralisk". Inte heller männen får vara klädda som de vill. Någon logik i galenskapen i alla fall. Demonstranter har avrättats offentligt. Detta säger frilansskribenten Faramarz Pooya till DN.

Ibland tänker jag på hur tacksam jag är att jag har fötts och fått växa upp i Sverige. I ett land i frihet där vi inte bara har rätt att säga vad vi tycker, så länge vi inte skadar någon annan, utan också har rätt att vistas fritt i en underbar natur och plocka bär och svamp.

Vi har rätt att demonstrera och skriva namnlistor när vi tycker något är galet. Utan att bli avrättade.

Varför kan vi då inte vara generösa mot dem som flyr från länder där ingen får sätta sig upp mot diktatorer och mullor utan att riskera livet?

Jag tror att fler borde fundera över detta ibland.