Vem ska avgöra om jag är sjuk?

Visst är det oerhört viktigt att den som är sjukskriven kommer tillbaka till arbetslivet så snabbt som möjligt. Och att man ska se till arbetsförmågan inte sjukdelen.

Men jag tror inte de som kommit med förslaget att den som är utbränd inte ska få vara sjukskriven över huvud taget vet hur det är att vara utbränd. (DN, SvD)

Jag har mött personer som råkat ut för det. Människor som i grunden är starka och som vill jobba.

DN beskriver ju också ett exempel.

Det jag har förstått så blir man ofta handlingsförlamad och kan inte företa sig något. Det är inte bara att kliva ur sängen och stolpa iväg till jobbet och tycka att livet är roligt.

Om man ändå skulle få hjälp att ta sig dit, till jobbet, så verkar det inte någon vettig lösning att sitta där utan att kunna företa sig något.
Ofta är det personer med ansvarsfyllda och engagerande jobb och som har med andra människor att göra, som blir utbrända. Människor som brinner för det de gör. När lågan slocknat. Hur ska man då klara av jobbet?

Hur ska till exempel en socialsekreterare som möter andra utsatta människor klara av sin arbetssituation? Eller en sjuksköterska som gjort allt för sina patienter men inte räckt till.
Anser socialstyrelsen att det inte finns någon risk att det blir fel. Om en sjuksköterska gör fel kan det bli förödande konsekvenser.

Jag undrar hur socialstyrelsen och försäkringskassan tänkt. Om de tänkt över huvud taget.

Att ta fram riktlinjer utan vetenskaplig grund, som det verkar vara fråga om, kan aldrig vara rätt.

Det är i andra änden man måste börja.
Se till att människor har rimliga arbetsförutsättningar. Att inte dra ner på resurser. Att se till att de personer som har arbeten som innebär svåra kontakter med andra människor får handledning och får möjlighet att prata av sig. Så att de aldrig går in i väggen.
All utbrändhet beror inte heller på arbetet. Människor måste få det så kallade livspuslet att gå ihop.

Om man ändå går i väggen så måste man få stöttning och hjälp direkt, så att man snabbt kommer tillbaka till arbetet. Men jag tror inte att den hjälpen består i att tvinga iväg dem som inte orkar med sitt jobb till just detta jobb.
En docent på karolinska i psykosocial medicin håller med om att det är behandling som saknas. (DN)

Det finns säkert fall där det funkar men att ge ut riktlinjer som ska gälla alla är korkat. Människor är olika och sjukdomar tar sig också olika uttryck. Och det hänger ihop med så mycket annat.
Socialstyrelsen kan väl inte veta om ryggskottet har gått över efter en vecka. (DN)
Ju mer jag läser desto mer tycker jag det hela verkar vara ett rötmånadsskämt. Med betoning på röta.