Borås historia och fotboll

Varför måste man alltid ha något att klaga på när det gäller vädret. I kväll var det myggen. Annars har kvällen varit bra.

Jag tillbringade den på kyrkogården. Låter inte särskilt roligt men det var det faktiskt.

Jag och ett stort antal andra deltog i en kyrkogårdsvandring i den varma kvällen (som sagt även myggen trivdes) där gamla avlidna mer eller mindre kända boråsare återuppstod, spelade av skådespelare från teatergruppen Teaterapa, och berättade om sina liv med manus av Lars Sundin.

Jag som inte är infödd boråsare suger till mig allt jag kan lära om Borås historia. I historien finns ofta förklaring till nutiden.

Bland annat fick vi möta en socialdemokratisk kvinna, Dora Dyring tror jag hon hette, som var nära att bli Södra Älvsborgs första riksdagskvinna 1948. Men hon manövrerades bort av en man. Inget ovanligt.

Borgmästaren Carl-Axel Skoog träffade vi också. Pappa till Helge Skoog. Liksom den som redan 1904 grundade en djurskyddsförening, Björkman, och kyrkoherden Egon Åhman. Två idrottshjältar fick vi också möta. Harry Snell, cyklisten och Elfsborgs grundare, Carl Larsson.

Till allas förtjusning dök också en livs levande Elfsborgare upp, målvakten Johan Wiland som intervjuades av en tidigare krönikör på Borås tidning, sedan 1800-talet tror jag, Ada Damm.

Han fick frågor om "champinjonligan" (Champions league) och det var inte svårt att få med publiken på en hejaramsa. Hoppas nu bara det går bra i morgon i matchen mot Debrecen från Ungern.

Översta bilden visar "Harry Snell" och hans cykel från OS 1948. Den andra bilden visar från vänster"Borgmästare Carl-Axel Skoog", riktige Johan Wiland, "krönikör Ada Damm", "Elfsborgs grundare Carl Larsson" och "Björkman"

För att kolla lite mer historia om Borås började jag titta i en bok utgiven av Borås tidning, Berättelser från tre sekler, som jag fick när jag fyllde och hittade denna insändare. Från 1908.

"Om fotboll

Hvar och en som något så när följer
med de framsteg som idrotten gör i vårt land har säkerligen ej undgått att lägga
märke till med hvilket lifligt intresse fotbollsspelet har omfattats af vårt
uppväxande släkte. Vår goda stad vill ej vara sämst och säkerligen är den det ej
heller när det gäller fotbollsspelet. Men nu framställer man den frågan: " Är då
detta fotbollsspel en nyttig och förädlande sport?" På denna fråga vill jag
gifva svaret: Nej, det är den icke!

-----En åskådare kan ej annat än högeligen förvåna sig öfver att det ej bland dessa i en klunga sammanträngda
sparkande pojkar sker någon olycka och att ej en eller anna som sårad får
kvarstanna på valplatsen.

Detta spel urartar sig snart sagdt
till en mani och det blir dem omöjligt att, en gång indragna i leken, kunna
sluta. Många föräldrar klaga över att deras barn kväll efter kväll, hvardag som
helgdag, begifva sig ut att "sparka boll". Trötta och utmattade komma de sedan
hem.

----Nej, unge män, på detta sättet
kan man aldrig bli berömd eller skaffa sig något namn."

Den som skrev insändaren hade väl både rätt och fel. Att det blir skador är ju sant. Och att den som blivit biten inte kan sluta är väl också sant. Och att vår stad, Borås, inte är sämst när det gäller fotboll . Tvärtom.

Jag tror dock att många föräldrar skulle vara glada om deras barn ägnade sig mer åt fotboll i stället för att sitta framför datorn.
Men att man inte skulle bli berömd och få ett namn. Det är i allra högsta grad osant.

För övrigt kan väl sägas att boken "Berättelser från tre sekler" innehåller många andra intressanta berättelser om hur det var förr.