Eftersom solen fortfarande lyser med sin frånvaro och uppackningen efter resan kan vänta och jag har "skrivarkli" i fingrarna så passar jag väl på och kommenterar några av dagens händelser.
Även om jag inte är någon större fans av hårdrock så accepterar jag att det finns de som är det. Att vi har rätt att tycka olika, och också tala om det, är något som är viktigt att värna. Så är det dock inte överallt.
I Iran riskerar ett antal personer, däribland en del med svenskt medborgarskap, att straffas med böter, fängelse eller piskrapp efter att ha deltagit i en hårdrock-konsert. (DN, SvD) Oavsett om det är svenskar som drabbas eller inte visar detta på ett mycket intolerant land.
Situationen för kvinnor är också intolerant. Där drabbas kvinnor hårt om de inte bär tillräckligt lång kappa eller visar för mycket av håret. (DN) Den iranska regimen har den senaste tiden skärpt kontrollen av kvinnors klädsel eftersom den anser att om kvinnan visar alltför mycket av sig själv så kränker det islam.
Den fråga jag självklart ställer mig i detta sammanhang är hur det hänger ihop med att svenska migrationmyndigheter anser att ensamstående kvinnor med barn kan avvisas till Iran utan att råka ut för repressalier. Det finns flera fall. Ett är Susan som jag skrivit om tidigare på min blogg . Här också en artikel i BT.
I Falkenberg finns också en iransk kvinna som ska avvisas trots att hon riskerar stening. Bland annat finns det skrivet om henne här på en ledare i Hallands Nyheter.
Det visar sig alltså att den lag som infördes för några år sedan som skulle ge kvinnor som förföljs på grund av att de är just kvinnor större skydd, även de som riskerar att utsättas för hedersvåld, är lika tandlös som tidigare lagstiftning.
För mig är det ofattbart att Sverige skickar tillbaka kvinnor till Iran. Särskilt nu när situationen för kvinnorna blir allt hårdare där.
Sedan är problemet självklart större. Det är viktigt att jobba för att all världens kvinnor kan leva friare och själva bestämma om sina liv. Men de som tagit sig hit och finns här måste få det skydd de sökt.
Något helt annat. En händelse som gjorde mig riktigt upprörd när jag läste den är att ett gäng givit sig på en ambulans och vandaliserat den. Så att personalen fick stänga in sig. (DN, SvD)
Undrar just om de tänkte på att det kunde vara deras eget liv som var beroende av om ambulansen kom fram i tid.
Nu kom faktiskt solen. Lagom till tennisen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Du har inte funderat på vilken sorts skyddsbehov en iranier har i Sverige om de kan åka tillbaka dit under semestern och gå på rockkonsert?
Såg på nyheterna igår och hur en initierad person beskrev hur man kunde köpa sig fri från sitt piskstraff.
Visst har jag det. Men du måste se till de individuella skälen. Det jag talar om är särskilt kvinnor som hotas av att mördas av sin egen familj eller stenas till döds. När en kvinna inte får gå klädd hur hon vill för att det kränker islam. Hur tas hon då emot när hon har ett barn utanför äktenskapet? Jag tror inte hon kan köpa sig fri från stening. Skyddsbehov kan också de ha som förföljs på grund av sin tro eller att de är homosexuella.
Att det finns de som trots situationen i landet tar risken och åker dit är inte så konstigt. Man längtar till sitt hemland och sina vänner och släktingar. Men det är omöjligt att bo där. Många har kanske bott i Sverige i många år och har etablerat sig här och har välbetalda jobb. Åtminstone gäller det de iranier jag känner.
Stening låter som något vi inte vill ha i Sverige.
Det svarar dock inte på frågan.
Vilka individuella skyddsbehov i Sverige har de iranska personer som kan åka på semester till Iran?
Bäste Kalle K,
Låt mig förklara situationen för Dig nu när Du undrar.
Jag är själv Iranier och bott i Sverige drygt 23 år. Precis som Anne-Marie säger så har jag etablerat mig i Sverige och har hunnit bli Svenskmedborgare, skaffat utbildning, jobb, familj osv.
Jag har även skaffat mig ett iranskt pass ca 10 år efter jag kom till Sverige och för det har jag betalat ca 100 000 sek för att kunna åka och hälsa på släktingar i mitt forna hemland. Men jag har ännu inte vågat åka till Iran på grund av att lagar och regler ändras dag efter dag.
Jag räknas som första generations invandrare. Idag finns det ett antal barn till första generations invandrare som är födda i Sverige är svenskar, bor i Sverige och älskar Sverige men ändå vill få träffa sina mormor, farmor, farfar, morfar osv.
Dessa svenskar är även iransk medborgare enligt Iranskt lag och måste ha ett iranskt pass för att kunna åka till Iran. De är precis som vilken svensk som helst och ka åka på semester precis vart de vill.
Och det är alltid dessa personer som råkar illa ut på grund av de är uppvuxna med svenska värderingar och inte förstår alltid vad de ger sig in på när de besöker ett odemokratiskt och diktaturstat.
Sen finns det ju en del personer som har invandrat till Sverige på grund av familj anknytning tex. genom giftermål. Dessa personer kan alltid åka fram och tillbaka till Iran.
Sist men inte minst är det personer som mig vilka kom till Sverige som flyktingar som Du nu undrar om det individuella skyddsbehovet för i Sverige. Som sagt tidigare har vi betalat stora summor pengar till mullorna men ingenting är säkert det är en risk som var och en tar. Jag har inte tagit den risken än för jag har min familj i Sverige att ta hand om. Men om det visar sig att jag måste dit någon gång på grund av mina föräldrars död så tar jag den risken och åker dit sen får vi se vad som händer.
Hoppas att Du har fått lite klarare bild av det hela.
Hej shake, och tack för svar.
Om man nu riskerar sitt liv genom att betala oerhörda summor med pengar för pass och under stor försiktighet tar sig till Iran för att träffa sina far- och/eller morföräldrar, är det då vanligt att man klär sig utmanande västerländskt och stämmer träff på en rockkonsert?
Sedan har du ju helt rätt på en punkt. Alla invandrare är INTE flyktingar. Jag vill minnas att det i realiteten är en bit under fem procent av de asylsökanden som får uppehållstillstånd som har flyktingstatus. Att flyktingbegreppet blivit högst böjligt borde vara något som irriterar er riktiga flyktingar.
Annars har du som pers en etniskt tillhörighet som är värd respekt. Ni är jämfört med många andra invandrare en folkggrupp som kan anpassa er och fungera i samhället, även under ganska tuff konkurrens. Det hindrar dock inte mig från att ifrågasätta mångas påstådda skyddsbehov i Sverige och Sveriges behov av invandring på det hela taget.
Jag vet inte om du har en aning om vad massinvandringen till Sverige har inneburit på kort tid och vad som gör svenskar starkt kritiska till så kallade flyktingar, och varför det är så oerhört infekterat att ifrågasätta att vi tar in ytterligare 60 000 på ett år bara. Eller ännu fler... Skriver man i klartext vilka samband man kan dra mellan massinvandring och effekter i samhället så ropas det en massa ismer och hmf. Debattnivån är låg, i den mån det förekommer någon debatt alls. Kritikerna skall frysas ut och det ger istället utrymme för mer aggressiva yttringar. Osunt.
Bäste Kalle,
Ibland kan man inte förstå vad folk håller på med. Att hur vågar de ungdomar som ordnar fester i Iran kan jag inte förklara och inte heller de kristna sydkoreaner som begav sig till Afganistan.
Men jag håller med Dig fullständigt att man inte får säga sitt och man tystas ner i hot om att bli kallad för rasist. Det är någonting som irriterar även oss med utlandsk bakgrund.
Historien har visat att invandringen är bra för ett samhälle med resurser och kapacitet (tex USA), men det ska inte innebära att människorna släpps in från höger och vänster. Resultatet kommer det att bli de upplopp som förekommer i bland annat Rosengård.
Sverige måste först ta hand om de som redan är här, och sen börja ta emot fler invandrare om det behövs.
I hopp om en snar framtid att politikerna vågar tänja på gränser och låta folk säga sin mening.
Hej igen shake,
Jag är inte säker på om indianerna i USA har samma uppfattning om invandringens nytta så som du har, men jag kan ha fel. Ursprungsbefolkningen i SydAfrika finns inte kvar och kan lägga sin åsikt om vad de har för syn på invandring. Men, man kan också säga att den kulturella inriktning som inte lyckas att behålla sin särart förtjänar inte heller att överleva. Det finns andra rättsuppfattningar än den idag svenska och gällande som kommer att ersättas framöver, och jag är inte säker på om det var det vi ville.
När det gäller svenska politikers välvilja att låta invandringskritiker komma till tals så är signalerna tydliga. Det är trångt runt köttgrytorna. Ingen vill ge något nationellt parti något debattutrymme någonstans, och när så sker blir den breda slutsatsen att man skall fortsätta att tiga ihjäl dem (eftersom etablerade politiker inte är vana att debattera de här frågorna offentligt och därför förlorar). Det lyckas inget vidare i längden eftersom de nationella partierna tränger ut de etablerade av egen kraft och utan något som helst stöd av massmedierna. Etablissemanget fortsätter, som enda egentliga argumentationsmetod, att dela ut etiketterna rasism och främlingsfientlighet till alla som påstår att invandringen är överdimensionerad. När skall våra politiker tänka på sitt eget folk istället för att tänka på profit genom elitistisk arbetskraftsinvandring eller skenbar humanism genom asylinvandring som i stort bara gynnar flyktingindustrin?
Bara när de nationella partierna har tagit ifrån dem deras mandat. Inte förr. Självkritiken hos Ann-Marie Ekström och andra politiskt korrekta kommer att vara lika med noll intill dess att de får lämna sina stolar. Makt är det enda språk de förstår. De är politiker.
I våra grannländer har man förstått värdet av att värna den enga nationella identiteten, men i Sverige ligger vi lite efter. Vinden vänder.
Skicka en kommentar