Flyktingpolitik, apatiska barn och lite till

Var lite mör när jag klev ur sängen efter gårdagens fysiska aktiviteter. Slarvade med stretchningen som vanligt. Fysisk aktivitet är onekligen bra för sömnen i alla fall. Så utvilad är jag.

Det behövs för jag har en hel del att göra idag. Bland annat tala vid en manifestation för en iransk kvinna som ska avvisas, trots att hon flytt från en familj som misshandlat henne sedan hon var liten. Artikel i BT.

Förra året infördes i utlänningslagen att även den som förföljs på grund av kön ska kunna få flyktingstatus. Även den som förföljs inom den privata sfären kan betraktas som flykting i lagens mening om landets sociala, politiska, religiösa eller kulturella strukturer medför att hon inte kan få skydd av staten. Däribland räknas könsmaktsstrukturer. Med tanke på kvinnors situation i Iran där staten bestraffar kvinnor för att de inte är riktigt klädda mm., borde det vara självklart att kvinnan skulle få stanna.

Flyktingpolitiken finns också bland andra nyheter idag.

Ilmar Reepalu påpekar igen att situationen är allvarlig i Malmö. (DN, TV4)Jag håller delvis med honom att det vore önskvärt att de som söker sig till Sverige kunde ge sig till andra delar av landet. Det finns faktiskt platser där arbetsgivarna saknar någon att anställa. Men jag har stor förståelse också för att man väljer en plats där man har vänner och bekanta.Jag tror att det gäller att se till att man fortfarande kan behålla tryggheten om man flyttar till någon annan del av landet. Ett alternativ kunde vara att man får någon resa då och då betald till sina släktingar. Kanske ett kontroversiellt förslag men man måste vända på alla stenar.

Det viktiga i detta sammanhang är dock att de arbetsgivare som anställer en asylsökande inte plötsligt står utan en arbetare den dagen han eller hon får ett avslagsbeslut. Det brådskar med att både se över mottagningsverksamheten och reglerna för arbetskraftsinvandring.

Historien om de apatiska barnen är inte slut. Fortfarande insjuknar flyktingbarn och blir apatiska. Barnen är svårt traumatiserade redan när de kommer. Skillnaden är att det går fortare för barnen att bli okontaktbara.
Jag har tidigare skrivit om att man missar att höra barnen för att de ska få redogöra för sina asylskäl. Om man gjorde det kanske många barn skulle räddas.

Sedan kan jag inte förstå varför man skulle göra en kartläggning och utredning av de apatiska barnen med förutbestämt resultat. Och misstänkliggöra många föräldrar att de drogade sina barn så att det skulle bli sjuka. I stället för att snabbt hjälpa alla de barn som mådde fruktansvärt dåligt. Och lyssna till deras egna upplevelser.
Men det är glädjande att åtminstone vården verkar vara mycket bättre nu. Samtidigt som man forskar om huruvida de sondmatade barnens hjärnor har påverkats.

Det kan konstateras att det inte blir någon strejk på Svensk Bilprovning. Inga körförbud på viktiga fordon i samhällets tjänst och inga otillåtna privatfordon på svenska vägar.

Till sist vill jag säga att jag tycker att det är bra att de som anordnar olagliga demonstrationer mot sd ska straffas. Jag har sagt det förr men jag säger det igen. Jag tycker illa om sd:s åsikter men de ska ha rätt att uttrycka dem.
Men det språkbruk som många använder i sina kommentarer till mina inlägg lämnar mycket övrigt att önska och med det lär de ha långt kvar till riksdagen.

Nu ska jag räkna skolenkäter och förebereda talet.