fredag 7 mars 2008

Kvinnors situation i världen

Almanackan fylls av olika internationella dagar för olika ändamål. I morgon är det den internationella kvinnodagen. Det finns också världsbokdagen, världsmiljödagen, internationella barndagen m fl. Alla viktiga frågor att uppmärksamma. Det kan vara så att det behövs en speciell dag men för den skull får varken kvinnorna, böckerna, miljön eller barnen glömmas bort de övriga dagarna under året. Böcker, miljö, barn och kvinnor hänger också nära ihop.

För att det finns en dag som uppmärksammar kvinnor över hela världen får det inte stanna vid att det är den dagen som fokus sätts på de förhållanden många kvinnor lever under ute i världen.

Här hemma diskuterar vi hur samhället ska blir mer jämställt. Nog så viktiga frågor. Att män och kvinnor ska dela på hemarbetet och att kvinnor ska ha lika lön som männen för likartat arbete. Och att båda föräldrarna ska ta ut föräldraledighet. Både för att barnen ska få närhet till båda föräldrarna men också för att båda föräldrarna ska kunna ha en egen arbetskarriär. Och mycket mer.

Även om jag inte tror att moderaternas nya förslag om delat barnbidrag från början (om det nu är så det är menat) är någon större insats för ökad jämställdhet. (SvD, DN)I en fungerande familj har man väl gemensamt ansvar för pengarna och man ska väl inte planera för att familjen ska separera. Vid en separation kan det däremot vara viktigt att föräldrarna kan dela.

Men den stora utmaningen ligger inte i om vi ska ha fler kvinnor i styrelser (vilket vi självklart borde ha) utan hur all världens kvinnor ska kunna få de mest grundläggande mänskliga rättigheter tillgodosedda. Anna Larsson tar i sin kolumn i SvD upp denna fråga under rubriken "Världens flickor behöver toaletter".

Hon tar upp att i ett land som Egypten, dit många reser som turister, är 97 % av flickorna könsstympade. Även om lagen i landet eller andra afrikanska länder förbjuder könsstympning så spelar det ingen roll. Traditionen är så stark.
Hon nämner Afghanistan där bara 30 % av flickorna får gå i skolan eftersom de flesta skolor är tält och flickor får inte vistas utomhus. Och de flesta lärare är män. Och skolorna har inga toaletter där flickorna kan låsa om sig.

Parvin Ardalen från Iran som kämpar för kvinnors rättigheter blev fråntagen sitt pass när hon skulle åka till Stockholm och hämta ett pris från Olof Palmes minnesfond. Hennes syster fick ta emot det i stället. I sitt inspelade tacktal beskriver dock Parvin ARdalen kvinnornas situation i Iran. Att flickor blir straffmyndiga vid 9 medan pojkar blir det vid 15. Att hedersmord och avrättningar genom stening fortsätter. Och mycket mer.

Det finns mycket att göra för att förbättra för världens alla kvinnor. Men självklart ska vi inte glömma bort den svenska arenan. Det är bara det att problemen är så oerhört mycket större för kvinnorna i Afrika, Iran, Afghanistan och i en rad andra länder. Och det räcker inte med en kvinnodag. Det behövs 365 dagar om året eller som i år 366.

Nu hamnade jag i blogg-fällan igen. Lena Palmén, du har rätt det blir någon form av livsstil. Kanske ett sätt att rena hjärnan. Jag tar mycket bättre itu med annat när jag skrivit av mig.

1 kommentar:

Anonym sa...

Anne-Marie, väldigt, väldigt bra !
Men ruggig läsning !

Jag är ingen -fob av något slag men frågar mig om inte det enda som nu händer är att Anna Larsson blir svartlistad av Expo ???

Vi har mängder av "intresseföreningar" för främmande kulturer i Sverige.
Varför ställer inte dessa upp att avskaffa dylika stenåldersfasoner i hemländerna ?
Varför är de egna religionslärarna helt passiva ?

Jag vet inte vad riksdagen har för sig på måndag men tycker att en kopia av Anna Larssons krönika skulle ligga på varje ledamots bänk. Och sedan skulle vettiga åtgärder diskuteras. Även om det skulle behövas övertid !

Tjalle Tvärvigg