lördag 2 februari 2008

Avvisningspolitik i stället för flyktingpolitik

Helt otroligt. Men solen har faktiskt tittat fram idag. Gick till stan i stället för att ta bilen. Men det blåste rejält kallt även om solen värmde lite. Gjorde en liten shopping-runda. Det är inte så ofta jag gör det. Men inga särskilt exklusiva inköp. Det mest onödiga var väl en bok om MmaRamotswe på Damernas detektivbyrå av Alexander McCall Smith. Detta var den sjätte delen "I muntra damers sällskap". Det finns två till så det finns mer att se fram emot. Det är underhållande småmysiga oförargliga böcker som handlar om livet i Botswana.

Småmysig kan man väl däremot inte påstå att svensk flyktingpolitik är. Jag har så svårt att förstå, det har jag skrivit många gånger, att det är migrationsmyndigheter i Sverige som kan avgöra om det pågår en inre väpnad konflikt i ett land. Det måste väl vara andra internationella organisationer som ska avgöra.
Jag kan inte heller förstå varför man inte kan lyssna på UNHCR:s, FN:s flyktingorgans, rekommendationer när det gäller att inte sända tillbaka personer till vissa länder.

Trots att UNHCR och Amnesty avråder från att skicka tillbaka flyktingar till Eritrea så gör Sverige det. (SvD) En ung kille som riskerar att fängslas och torteras när han återvänder. I synnerhet som han har uttalat sig kritiskt om sitt land här i Sverige. Sedan 2001 sitter en svensk-eritreansk journalist Dawit Isaak, fängslad i Eritrea utan rättegång. För sina åsikters skull.

En större andel av dem som sökt sig hit från Irak får avslag och tvingas återvända.(DN) För det råder ingen väpnad inre konflikt det har Migrationsdomstolen slagit fast. Igår dog närmare 100 människor av bomber utlösta av självmordsbombare, kvinnor den här gången. (DN)

I Afghanistan har en journalist dömts till döden för att han visat en artikel han hittat på Internet som handlade om att de fundamentalister som rättfärdigar kvinnoförtryck med religiösa argument har misstolkat Koranen. Han ställdes inför rätta utan advokathjälp. Det afghanska parlamentet har uttalat sitt stöd för domen på förslag av en ledamot som står nära presidenten. (GP)

Det man kan fråga sig om det verkligen är säkert att skicka tillbaka Afghanska flyktingar till ett land som egentligen inte har kommit ett dugg längre än under talibanregimen när det gäller mänskliga rättigheter, i synnerhet för kvinnor, och rätten att läsa och studera.

De personer som avvisas skickas inte till sina hemorter. Där är det för farligt utan till Kabul där de saknar sociala kontakter och möjligheter att försörja sig. (SvD).

Självklart är det så att Sverige inte kan ta emot alla världens flyktingar. Vi ska göra vad vi kan för att hjälpa och stötta i näraliggande länder. Och uppmana andra länder inom EU att ta sin del. Men de människor som tagit sig hit och som varit här i flera år måste vi kunna hjälpa. Ibland undrar jag vart medmänskligheten har tagit vägen. Men det verkar som om det som nu gäller är individualism och att förverkliga sig själv. Vilket också konstaterades för några dagar sedan.

1 kommentar:

Anonym sa...

Ja du ser som vanligt bara dom stackars flyktingarna som flyr från sitt hemland.
Jag ser dom som hotat mig med pistol, trasiga flaskor och knivar så om vi tar in fler som är som de jag sett så får snart vi svenskar fly landet...
Har inte du märkt ngt hur råheten plötsligt ökat lavinartat: gängbråk och gruppvåltäkter knivhuggna och hotade lärare och 10- 14 åriga tjejjer tex. allt är givetvis inte flyktingarnas fel men dom råkar vara överrepresenterade av ngn anledning..