fredag 15 februari 2008

Vem ska styra landet?

Solens första rödgula strålar lyser på grantopparna utanför fönstret. Även den kala björken blir vacker. Himlen är ännu så länge alldeles blå. Passar alldeles utmärkt för utomhusliv med barnbarnen som jag ska hälsa på om en liten stund. Så jag ska inte bli så långrandig med skrivandet.

Men jag har några gårdagsnyheter som jag tänkte kommentera. Fastnade i excel igår så jag hann inte skriva och så behövde jag nog lunga ner mig lite.

För att jag blev arg när jag såg SvD:s fråga till läsarna. Tror du att politikerna fuskar mer med frånvaron än andra? Ännu ett tillfälle för media att misstänkliggöra politiker. Och att klumpa ihop alla som på olika sätt är engagerade i samhällsfrågor. Politiker är ingen homogen skara. Det kan vara de som ägnar all sin tid åt politik till exempel riksdagsledamöter och kommunalråd eller de som sitter i någon nämnd och ägnar delar, kanske en stor del, av sin fritid till att läsa handlingar och gå på möten.

Politiker är verkligen ingen homogen grupp och det borde åtminstone journalister veta. Och det viktiga är ju att de som får förtroende att styra i landet eller i kommuner är vanliga människor. Och bland vanliga människor så finns det de som fuskar. Då är det inte märkligt om det finns de bland politikerna som också gör. Fast jag kan i och för sig tycka att om man har fått medborgarnas förtroende så har man ett större ansvar att göra saker rätt. Och jag försvarar inte de som inte gör det. Åker privata resor på riksdagens bekostnad eller dubbelarbetar likt en känd advokat.

Själva sakfrågan om varför politiker (heltidspolitiker förmodar jag och det är faktiskt inget yrke utan ett förtroendeuppdrag) och högre tjänstemän är friskast tror jag inte är så svårt att förklara. Det är svårt att vara borta. Ingen gör jobbet när man är sjuk. Ingen svarar på den personliga e-posten, ingen läser handlingarna till utskottsmötet eller skriver anförandet (kanske en del får hjälp). Läsa tidningarna för att hänga med vad som händer måste man göra ändå. Då försöker man i möjligaste mån släpa sig till arbetet eller sitter på sitt rum eller i hemmet och jobbar. Orkar man inte en dag så får man jobba desto mer när man är frisk. Att vara heltidspolitiker är inget åtta till fem jobb med reglerad arbetstid. När det blir det kan man ställa samma krav på politiker som andra men till dess så får man nog acceptera att det finns olikheter. Men som sagt fusk är inte acceptabelt från någon.

Sedan kan jag ibland fundera över vad de som inte gillar politiker vill ha i stället för det demokratiska samhälle vi har idag. Ska var och en betala den skatt han eller hon tycker de har råd med eller ska vi ha ständiga folkomröstningar om allt från var gatorna ska ligga till vem som ska ta hand om gamla mamma. Och ska de som tycker att deras barn ska gå i skola starta en egen skola. Eller vill vi att en eller fåtal ska bestämma allting. Som ser till att just de får det bra.

Nej jag tror nog att det demokratiska system vi har idag är bäst. Sedan kan det självklart förbättras. Men det skulle kännas bra om även media bidrog till att försvara det demokratiska systemet och inte bara bidrar till det alltmer ökande politikerföraktet. Berätta i stället om en riksdagsledamots vardag.

Jag vet att när jag beskrev min vecka för skolungdomar på besök i riksdagen så bara de undrade hur jag orkade med.

Nu hinner jag inte mer. Nu väntar barnbarnen.

Inga kommentarer: