fredag 8 februari 2008

Inget ”glassliv” för de flesta riksdagsledamöterna

Grådisig fredag. Borta är solen men den finns väl där bakom molnen och dimman. Så småningom dyker den väl upp. Har annat att göra så det kanske bara är bra. Om solen varit framme som igår så hade jag nog lockats att sitta en stund på balkongen inlindad i en filt och lapat sol. Nu får jag väl se till att jag betalar min moms och skatt. Och skriver nya fakturor. Plus röjer undan veckans tidningar på köksbordet. Jag begriper inte varför jag inte kan göra det varje dag. Men det är klart. Jag har varit djupt inne i "subbarna" i VBA-programmeringen. Då är det de som gäller.

Så till en av dagens rubriker.

Först när jag läste Anna Larssons kolumn i SvD blev jag riktigt urarg. Det vill säga när jag läste de första raderna. Och där hängde sig min dator så jag fick läsa dem många gånger. Där raljerar hon över att riksdagsledamöterna får trycka på "roliga mentometerknappar". Det är att håna demokratin. Att de riksdagsledamöter som valts av svenska folket fattar beslut om vilka lagar som ska gälla är inte bara att trycka på "roliga" knappar.
Sedan går hon vidare med att på något sätt misstänkliggöra riksdagsledamöter för att de har en bärbar dator, en mobiltelefon och bredbandsuppkoppling hemma. Åtminstone uppfattar jag det som ett misstänkliggörande. En riksdagsledamot som bor ute i landet sköter en stor del av sitt riksdagsuppdrag på hemmaplan med arbetsplatsbesök och andra medborgarkontakter. För att kunna sköta sitt jobb med att svara på e-post och söka information även när man är på hemorten så är det avgörande att man har en datoruppkoppling. Numera står man också för en del av datoruppkopplingen själv. En arbetsmobiltelefon är väl inget ovanligt på en arbetsplats. Och de privata samtalen betalar riksdagsledamoten själv. Likaså är det väl tämligen vanligt att ett företag betalar taxiresor för en anställd när han eller hon åker på tjänsteresa. Sedan kan det finnas några som utnyttjat det. Det kan jag hålla med om.

Att vara riksdagsledamot är ett toppenarbete. Men inte på det sätt som Anna Larsson framställer det. Det är intressant och ger en mängd kontakter och insikter i hur det står till i samhället. Man möter många olika människor. Både de som mår bra men även de som mår mindre bra. Men det är inte heller några 40-timmars arbetsveckor. Och den ledighet som Larsson skriver om är mycket begränsad. Man är aldrig ledig. Det händer alltid något som måste kommenteras. Eller en fråga som ska ställas. De veckor som är plenifria, dvs när man inte är i riksdagshuset, ska ägnas åt arbete på hemmaplan som jag skrev ovan. Samtidigt måste också särskilt de riksdagsledamöter som har barn och som bor utanför Stockholm hinna träffa dessa också eftersom de är så mycket borta under riksdagsveckorna. Och avkoppling behöver alla människor. Även riksdagsledamöter.

Men jag håller verkligen med Larsson när hon kritiserar Thomas Bodström med flera för deras sätt att hantera sitt riksdagsuppdrag. I Thomas Bodströms och Peter Althins fall innebär deras dubbelarbete att de också sitter på dubbla stolar. Det är helt klart att deras agerande bidrar till att uppfattningen om riksdagsledamöternas arbete blir det som Anna Larsson beskriver. När de allra flesta verkligen gör ett engagerat arbete. Men tyvärr bidrar också Anna Larssons kolumn till att sprida uppfattningen att riksdagsledamöter lever ett "glassigt" liv.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ja HALLELUJA! Låtom oss bedja för våra hårt slitande underbetalda folkvalda. Dem är det verkligen synd om. Speciellt som de tvingats till detta arbete.Dem vi verkligen ska bracka ner på är de som arbetar inom sjukvården, äldreomsorgen, tunga industrin. Ty de är fräcka nog att begära bättre lön och arbetsförhållanden.Dem kan vi verkligen vara förutan. Huvudsaken vi har våra politiker att försörja.

Anne-Marie Ekström sa...

Det var inte det jag skrev. jag har aldrig påstått att riksdagledamöter är underbetalda. Men att det arbete som utförs är värdefullt. riksdagsledamöterna stiftar våra lagar och fördelar våra gemensamma pengar. Och även om det finns en och annan som jag tycker borde tänka om, som har dubbelarbete, så gör det allra flesta ett bra jobb. Och det är inte 40-timmars veckor som gäller.
Jag vet inte vad alternativet skulle vara. Att ha en diktator som bestämmer lagar och fördelar pengar. Jag tror inte det är bättre. Men alla har en röst. Och gillar man inte den politik som förs så får man väl själv gå med i något parti och försöka påverka. Så gjorde jag när jag blev arg på politiker.