Igen är de apatiska barnen på rubriksidorna. Forskning av barnläkare har visat att de apatiska barn som vistats på det Sachsska barnsjukhuset i Stockholm inte drogats som påståtts i debatten. Det skrivs i media idag (DN, SvD)Man har inte funnit spår av några droger vid provtagning. Däremot har de flesta barnen varit med om traumatiska upplevelser och/eller förlorat någon nära anhörig. Det är inte förvånande att detta tillsammans med pressen i den svenska asylprocessen gjort att barnen valt att vända sig bort från en grym omvärld och gå in i sig själva i stället.
Jag träffade en ung kvinna som blev apatisk efter att ha fött sitt barn. Hon tog inte ens till sig sitt eget barn. Jag tror inte hennes make drogade henne för att de skulle få skäl att stanna. Tvärtom. Han fick ju två barn att sköta. Vet inte hur det gått men jag hoppas att de fått en bra tillvaro.
Det är bra att man visat på forskning att det inte var droger utan att svaret var just det självklara att det har med traumatiska upplevelser att göra. Men det som är oroväckande är att man idag avvisar barn som är apatiska. Undrar just hur mycket man lyssnat på dessa barns berättelser i asylutredningen. Det finns i lagen att man ska ta hänsyn även till barns asylskäl och se till barnens bästa. Jag betvivlar att barnen fått berätta vad de varit med om. Och fått hjälp att bearbeta sina trauman. Det känns som om barnens bästa alltid kommer sist. (Inte bara i asylfrågorna)
Det behövs verkligen någon som för barns talan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar