söndag 12 juni 2011

Barnbarnsdagar

Vilka dagar. Så fyllda med liv och aktiviteter. Allt i barnbarnens tecken. Nästan i alla fall.

Allt ifrån torsdagens välkomnande av nya svenska medborgare tillsammans med det äldsta barnbarnet. Till avslutningen med att se Elfsborg vinna över Mjällby med 4-0 med mittemellan gubben. Med ett besök i Borås djurpark med alla plus farmor däremellan.

Välkomnandet av svenska medborgare blev trevligt med svenskt smörgåsbord och underhållning av Living gospel med svenska visor blandat med en del annat. Barnbarnet utbytte erfarenheter med en lika gammal tjej vars mamma kom från Vitryssland. Att undervisningen är olika i olika kommuner konstaterades. Min fundering blir hur det blir möjligt att flytta mellan olika kommuner när undervisningen är så annorlunda. Borås ligger väl inte i framkant, tyvärr.

Ett annat konstaterande under de fyra dagarna är att fina lekplatser står tomma på Hässleholmen. Mina barnbarn gillar dem men tyvärr är de ofta alldeles ensamma. Här behövs ett lyft för att locka barn till lekplatserna. Borde vara ett bra integrationsprojekt.

Den som uppfann Lego borde få Nobelpris. Bara för att det i sin tur ger upphov till en fantastisk kreativitet.

Gilla fotboll har jag gjort i hela mitt liv. Sedan har jag prioriterat att gå på matcher mer eller mindre mycket. I tonåren var jag en fanatisk IFK Norrköping fan. Var på alla hemmamatcher. I mer mogen ålder har jag kanske inte prioriterat fotbollsmatcher i samma utsträckning. Men dagens match där Elfsborg vann stort gav lite mersmak. Kul att få gå med en så intresserad kille som mitt mittemellan barnbarn. (BT, SvD)

Innan fotbollen hann jag dock besöka RFSL i samband med deras 40-årsfirande. Egentligen skulle Elisabeth Olsson Wahlin talat men hon blev sjuk. Fick dock i mig en rejäl bit av regnbågstårta, grädde i alla regnbågens färger. Det var ett födelsedagsbarn jag inte vill ska leva i hundra år. Det bästa vore om föreningen inte alls behövdes. Men tyvärr saknas fortfarande respekt och tolerans för personer inte faller inom det som en majoritet anser det normala.

Har avslutat helgen med att läsa färdigt boken om Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann. En härlig bok som varmt kan rekommenderas.

Nu är det dags för en ny vecka med fullmäktige och jobb plus lite till som jag inte hunnit med under barnbarnsbesöken.

1 kommentar:

Tomas Gustafson sa...

Visst är det en glädje med barnbarnen, Anne-Marie? Det var en trevlig blogg som du skrivit den här gången.