Hade inte tänkt skriva något idag på morgonen på bloggen. Men kunde inte låta bli när jag läser kommentaren från sossarna på förslaget från utbildningsminister Jan Björklund (FP) att man ska få söka till profilklasser för teoretiska ämnen. (DN, SvD) "Jag ser matematik, svenska och engelska som en medborgerlig rättighet." säger Marie Granlund (s). Visst ska alla läsa dessa ämnen. Och kunskaper i dessa ämnen är viktig. Men det var väl inte det som var frågan. Utan om de som är särskilt duktiga i dessa ämnen ska kunna få extra stimulans för att bli ännu duktigare. Varför ska man inte ta till vara intresse och förmåga även när det gäller teoretiska ämnen. När man kan göra det när det handlar om idrott. Faktum är också att understimulans kan skapa skoltrötthet och skolk. Varför ska man gå till skolan när man redan kan det som lärs ut?
Det Sverige kan konkurrera med i en global värld är kunskap, inte låga löner. Varför ska man då inte göra allt som är möjligt för att se till att vi har den konkurrensförmågan.
Jag blir så trött på sossarnas ständiga likriktande av allt och alla. Det är så att vi har olika förutsättningar i livet. En del är jättebra på matte. Andra är jättebra på att snickra. Varför ska man inte kunna få vidareutveckla sig på det som man är bra på? Diskussionen kom upp i gårdagens partiledardebatt om alla ska läsa högskoleförberedande ämnen eller inte. Det är viktigt att möjligheten finns att senare i livet komplettera till högskolebehörighet om man inte gått en linje som ger sådan behörighet, men jag kan inte begripa varför alla måste traggla teoretiska ämnen när man inget hellre vill än att jobba med händerna. Sedan måste det självklart finnas viss teori även på praktiska linjer.
3 kommentarer:
Vi människor behöver sporras för att få energi till att uträtta underverk. Vi har också enklare att känna denna kämparlusta när vi känner att vi är bland "jämnäriga", d v s att vi nästan är lika bra på något och nu gäller det att ta i för att lyckas.
Alltså är det en bra pedagogisk strategi att samla individer som är motiverade och kan sporra varandra.
Varför finns det då en negativ sida i regeringens strävan om elitklasser som leder helt fel?
Man verkar glömma bort att man med detta sätt riskerar att konservera själva de pedagogiska formerna och istället sortera fram de som passar i just den typ av studiemiljö som erbjuds idag. Vi har ett hål, vilka är det som passar in i hålet?
På detta sätt fångar man upp befintliga talanger men missar alla potentiella talanger som verkligen kan blomma ut i ett ämne om de bara får använda sina bästa sätt att lära sig.
Hur kommer vi förbi detta dilemma med att vi vill erbjuda våra barn en motiverande studiemiljö bland jämnäriga samtidigt som vi inte vill stänga ute vissa lärstilar eller förstärka uppdelningen i olika status i vårt samhälle?
Enligt mitt sätt att se på det så handlar det om att utveckla de pedagogiska formerna för att olda fram fler olika typer av talanger som i sin tur kan komplettera varandra som "motpolare".
Istället för att söka runda elever till våra hål så gör vi våra hål formbara så att alla sorts elever hittar sin plats.
Förväntningarna på skolorna blir då att de ska kunna visa att de har nått fantastiska studieresultat med elever som har tagit helt olika vägar i sitt lärande. En grupp elever vill ha fasta tider och en annan grupp vill ha varierade tider. Båda grupperna av elever får det stöd de behöver med hjälp av sinnrika pedagogiska former och beröriga lärare, d v s lärare som inte bara är behöriga utan också har den professionella förmågan att beröra sina elever.
Hej, jag håller fullständigt med. Just detta att alla skall vara lika gör lätt att det inte blir bra för någon. Jag undervisar en del och har pratat med en del elever och jag har också massor med minnen från skoltiden.
Det ideala anser jag vara utbildning individuellt anpassad till var och en, för att ta till vara var och ens unika egenskaper, begåvningar och möjligheter.
Givetvis är detta mål högt, men jag tror på framtiden.
Jag har självt alltid prefererat utbildningar där man får göra egna val, och när vi tex läste matte i grundskolan så körde vi med något som kallades IMU (Individuell Matematik Undervisning) detta var super tyckte jag. Man körde på i sin egen takt. I olika sammanhang har jag också träffat elever som helt enkelt varit understimulerade och därmed blivit stökiga.
Om vi har musikklasser och idrottsklasser borde det väl i rimlighetens namn finnas matematik, fysik, vetenskap, datalogi-klasser osv.
Jag ansåg själv att skolgången från 1 till 8 vara en pina, det fanns flera störiga element i klassen, det var många som inte alls var intresserade av att plugga. Sedan inför klass 9, då fick vi välja, på den tiden hette det "gymnasieförberedande" om man ville satsa på ffa natur på gymnasiet. Detta att hamna i en klass där alla plötsligt var motiverade var ett fantastiskt steg framåt och jag höjde mitt medelbetyg en hel poäng.
Lika för alla är ingen bra modell.
Tack för blogginlägget och två bra kommentarer!
Skicka en kommentar