När jag läste Olle Nygårds krönika i SvD igår blev jag riktigt arg. Jag vet inte om han vill misstänkliggöra företagandet eller riksdagsledamöter. Eller bådadera. Sanningen att säga så förstår jag inte krönikörens avsikter med krönikan om det inte är för att sälla sig till dem som funnit glädje i att smutskasta riksdagsledamöter.
Visst finns det risker med att driva företag. Det är därför det också ska vara ok för företagare att tjäna pengar. Det ska löna sig att starta företag med de risker det innebär. Och visst behövs det göras en del för att förbättra tryggheten för företagare och där har alliansregeringen nyligen gjort en del. Men det behövs ytterligare och där ligger folkpartiet i framkant. Alldeles för mycket har näringspolitiken handlat om de stora företagen.
Inte med ett ord nämns i krönikan att det är småföretagen som är de som kommer att stå för jobben i framtiden eller att det är genom privat företagande som vi kommer att ha råd med en bra välfärd.
Så till detta med riksdagsledamöter och företagande. Det kan tyckas att det är få riksdagsledamöter som är företagare. Jag kan förklara varför. För att komma i fråga för att stå på en riksdagslista bör man ha varit politiskt aktiv ett tag i alla fall. Åtminstone som fritidspolitiker. Att vara fritidspolitiker idag tar ganska mycket tid. Många möten ligger på dagtid och ska man vara insatt i olika frågor krävs studiebesök oftast på dagtid. Som egenföretagare hinner man oftast inte med detta. Arbetet med företaget tar den mesta tiden. Någon tid bör väl också ägnas åt barn och familj. Det tror jag alla är överens om.
Man får oftast välja om man vill driva företag eller ägna sig åt politik.
Jag själv tillhör dem som valde politiken i stället för att utveckla mitt företagande. Även om jag under 10 år försörjde mig på företaget innan riksdagsåren. Med datautbildning vilket innebär att kunskaperna jag ska förmedlar är färskvara. När sedan jag fick lämna riksdagen så valde jag att återuppta företagandet. Trots att kunderna var borta (när jag startade en gång i tiden så hade jag kunder för en tid framåt) och att jag var tvungen att inhämta nya kunskaper så satsade jag på det. För att jag tycker att det är en frihet att vara min egen. Det är kul att vara företagare. Och jag tänker fortsätta att uppmuntra dem som vill starta företag. Både om jag kommer in i riksdagen igen eller jag gör det på andra arenor. Jag talar visst om, att allt inte bara är rosenrött men att man rår sig själv, till viss del, och att man kan få möjlighet att jobba med det man brinner för.
Det jag blev mest arg över i artikeln är just insinueringen att de som lämnat riksdagen sitter hemma med en fet pension och på så sätt inte behöver bry sig om man tjänar pengar eller inte. Ett generellt antagande som inte stämmer. Efter ett år fick jag inte ett öre från någon annan. Utan fick se till att jag klarade mig själv.
När jag lämnade mitt företag för riksdagsarbetet, som faktiskt är ett jobb 365 dagar om året dygnet runt, så försvann samtidigt den grund jag byggt upp. Jag fick börja om helt och hållet från början.
Jag tycker att det är dags att börja se till vad riksdagsledamöter gör i stället för att bara misstänkliggöra. Det kan finnas de som behöver synas i sömmarna. Men de allra flesta gör ett jättejobb. I veckorna borta från barn och familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar