Låt tusen barn blomma

Pride-veckan har börjat i Stockholm. En mängd seminarier, mycket fest och stora finalen med Paraden genom Stockholm med tusentals deltagare i tåget och ännu fler tusen utmed gatorna. I år missar jag själva paraden. Trist, men ibland får jag prioritera. Har ju gått med i Westpride-paraden i Göteborg tidigare i år. Och en mångfaldsmanifestation i Visby under Almedalsveckan. För mig är det viktigt att manifestera alla människors lika värde och rätt att älska den man vill. Det finns många som inte får göra det, både i andra länder men också i vårt eget land. Det finns fortfarande många här i Sverige som inte kan leva sitt eget liv på grund av fördomar och homofobi. Därför är Pride viktigt. Jag vill gå för dem som inte kan gå.

Men jag åker till Stockholm i morgon och stannar till fredag. Går på seminarier och kollar in bland annat Conchita Wurst (just nu på Allsången på TV) .Folkpartiet finns förstås med på olika sätt. Arrangerar seminarier, finns med tält i Pride-parken. Jan Björklund deltar i partiledardebatt kring HBTQ-frågor. Alla folkpartiministrar deltar i paraden. Folkpartiets budskap är att låta tusen barn blomma. Det vill säga att uppmärksamma den vardag som många barn och ungdomar möter i förskolan och skolan. Barn ska ha tusen möjligheter, och få lov att blomma ut, utan att begränsas av sin sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck.

Folkpartiet vill att

• det finns en genuspedagog på varje förskola
• mobbning och diskriminering upphör i skolan
• alla som möter eleven i skolan har hbt-kunskap

Det är numera inte bara Stockholm som anordnar Pride-festival och parad. Många städer anordnar det om kanske i lite mindre omfattning. Nu är det Borås tur tycker jag. Jag har motionerat i kommunfullmäktige att Borås ska ta fram en HBTQ-policy. Men än så länge verkar det som om motionen hamnat i byrålådan. 

Såklart vore det bästa om varken Pride-parad eller HBTQ-policy skulle behövas, och det måste vara målet, men så länge som hbtq-personer trakasseras och misshandlas måste vi som tror på alla människors lika värde och att alla får älska den hen vill gå i parader och göra policys.

Vad mycket som kan hända under en vecka

Så mycket det kan hända på en vecka. Både personligt, lokalt, regionalt, riksnivå och globalt. Det som händer borta i Ukraina känns inte alls bra. Situationen har utvecklats till det sämre den gångna veckan. Helt plötsligt börjar alla, inte bara Folkpartiet, tala om att höja försvarsanslag. Ska jag vara ärlig så är jag inte helt nöjd med att vi får rätt i denna fråga. Tror att världen mår bättre av fred och samförstånd. Och att vi respekterar varandra oavsett det handlar om samvaro inom familjen eller gränsöverskridande relationer.

I slutet av förra veckan talade jag på en manifestation för kärlek i Mark med anledning av att ett homosexuellt par fått sin bil vandaliserad. Det var fantastiskt att så många hundra slöt upp för att visa sin solidaritet med paret. Se också mitt förra blogginlägg där mitt tal jag höll fanns inlagt.  Tyvärr höll sig förövarna inte till bara bilen utan en av männen i paret blev misshandlad under veckohelgen. Blir så arg. Alla har rätt att vara den man är utan att någon annan ska lägga sig i. Även om vi har kommit långt i Sverige för att värna hbtq-personers rättigheter så finns det en hel del kvar att göra. Folkpartiet har varit ledande i att jobba för dessa rättigheter och fortsätter på den banan.

På lördagen då manifestationen hölls var jag också inbjuden till RFSL för att prata. Och finner att jag fått årets HBTQ-pris. Stolt men ödmjuk.

Under veckan har vi haft årsmöte i Folkpartiet i Borås och jag blev invald i styrelsen. Ska bli roligt att jobba för att stärka partiet under valåret. Förutom då att göra egen kampanj inför valet. Fick dessutom i fredags veta att jag får vara med i partiets riksomfattande kandidatutbildning. Även om jag varit med ett tag så är det alltid inspirerande att träffa andra och ett och annat guldkorn kan jag nog snappa upp. Minns min allra första kandidatutbildning. Hade inte varit partipolitiskt aktiv så särskilt länge och hade i princip ingen debattvana. Och råkade ut för att debattera med en av Folkpartiets allra bästa debattörer. Att jag inte la av då har jag nog åtminstone en person att tacka för och för att jag är en så envis person att jag inte ger upp så lätt. Numera får jag i alla fall inte tunghäfta även om jag efter många års övning inte är den mest snabbtänkte debattören. Fast det kanske inte alltid en suverän retorik som löser de verkliga problemställningarna.

Har också hunnit med ett intressant möte där Borås stad och näringslivet möts. Plus ett möte kring Överenskommelsen mellan Västra Götalandsregionen och den sociala ekonomin. Snart kommer en remiss med förslag hur den kommer att se ut. Återkommer kring detta.

Som sagt en händelserik vecka som gått. Och en ny som kommer. Möte med Liberala Företagare och på Skatteverket. I Stockholm. Så avslutas veckan i Örebro. Först med kandidatutbildning och så Riksmöte. Med 800 folkpartister.

Men nu är det sovdags.

Manifestation för kärleken i Kinna

Idag samlades många människor på Mor Kerstins torg i Kinna för att manifestera för att alla har rätt att älska vem man själv vill. Anledningen var att ett homosexuellt par fått sin bil vandaliserad och invånarna i Mark reagerat med avsky. Och Marie Danielsson via facebook startat manifestationen. Jag fick möjlighet att tala för Folkpartiet och HBT-liberaler i väst. Talare och musik avlöste varandra. Fantastiskt att så många ställde upp för kärlekens skull . Och för alla människors lika värde. Trots regn och blåst och kyla. När jag skulle prata höll det dock uppe vilket gjorde att jag kunde ha min regnbågsboa kring halsen. På scenen fanns blommor i alla regnbågens färger. Jag fick med mig en bukett hem. Valde den orangea. Symbolen för frihet och en av Folkpartiets färger.

Här nedan kan du läsa vad jag sa. Ungefär.

“Fantastiskt att se så många människor här idag som tror på ett Mark, ett Sjuhärad och ett Sverige som är till för alla. Tack Marie för att du gjort detta möjligt. Och tack för att jag fick komma hit och tala.

Fast helst av allt skulle jag inte vilja vara här. För varför måste det behövas manifestationer för att bekräfta att alla har rätt att älska den man vill. Oavsett kön.

Men så länge som det finns de som tycker annorlunda och dessutom använder våld och förstörelse för att tala om det, så behövs sådana här manifestationer.

Okunskap och fördomar finns fortfarande i samhället. Det finns fortfarande de som tror att homosexualitet är en sjukdom som man kan bli botad från. Det finns fortfarande föräldrar som inte vill kännas av sina barn när de kommer ut som homosexuella. Det är också oroväckande när nya homofoba partier växer fram.

Oavsett vem jag är ska jag inte behöva känna mig otrygg. Att vara på fel plats vid fel tillfälle kan få ödesdigra konsekvenser. Att känna sig osäker på om det där gänget som jag möter kanske inte gillar bögar. Jag har upplevt själv den känslan när jag gått med mina bögkompisar. På väg hem från priden i Stockholm och när deras hemmagata var full med bilar med festande folk. Då var det att snabbt stoppa ner regnbågsboan i väskan och ta på jackan för att dölja den blommiga skjortan Vem visste de kanske inte gillade bögar. Det kanske inte var så men bara osäkerheten. Det får inte vara så. Ingen ska behöva känna sig otrygg. Det har hänt mycket på senare år. Både på lokal och nationell nivå. Homosexuella har fått rätt att gifta sig, adoptera mm. Regeringen har nyligen kommit med en strategi för lika rättigheter för hbtq-personer. Och lokalt tas på många håll fram hbtq-policys för hur kommuner och landsting och regioner ska bemöta hbtq-personer. Både som användare av tjänster men också som anställda. Det finns en större öppenhet idag. Vi lever trots allt i mer tolerant och välkomnande samhälle. Bara den här manifestationen visar att vi nått en bit på väg.

Till skillnad mot hur det ser ut i många andra länder där det är straffbart att vara homosexuell och i flera länder är det dödsstraff. Det mest aktuella just nu är Ryssland antihomolagar där ett OS pågår. Tyvärr finns också länder inom EU som är på fel väg. Pridefestivaler stoppas till exempel och allt fler intoleranta grupper växer fram. Här har EU en stor uppgift att fylla. Att se till att mänskliga rättigheter efterlevs. Vi har ett val till Europaparlamentet i år. Gå och rösta. Och rösta på ett av de partier som står upp för människors lika värde och mänskliga rättigheter. Och Sverige ska inte avvisa homosexuella som flytt hit med beskedet att de inte behöver leva öppet som homosexuella.

Till sist. I Sverige har vi kommit en bra bit på väg men det finns mycket kvar att göra också här . Det är en mänsklig rättighet att få älska den man vill. Attityder måste förändras. Skolan och föreningslivet måste ta sitt ansvar och ge kunskap och information. Kommuner och arbetsgivare måste ta sitt ansvar. Men framförallt har vi alla ett ansvar att bidra till att motverka homofobi och diskriminering på arbetsplatser och varhelst vi är. Vi måste våga säga ifrån. Det är mitt och ditt ansvar. Tack för att ni lyssnat. “

Motion om HBTQ-policy i Borås Stad

Jag har tillsammans med Falco Güldenpfennig lämnat in följande motion till Borås kommunfullmäktig.

Motion 2014-01-16
Kommunfullmäktige
Ta fram en HBTQ-policy!
Kommunfullmäktige i Borås har vid olika tillfällen beslutat om åtgärder för att öka kunskapen och kompetensen kring HBTQ-frågor. 2005 fattades beslut att all personal ska genomgå utbildning i HBTfrågor och förtroendevalda rekommenderades att delta i sådan utbildning. Därefter har ytterligare beslut tagits i Kommunfullmäktige för att öka kunskapen kring HBTQ-frågor. I april 2011 beslutades att skolelever ska garanteras utbildning och i september 2013 beslutades att HBTQ-kompetensen ska ökas inom föreningslivet.
Tyvärr finns det fortfarande diskriminerande och negativa attityder mot HBTQ-personer. Det är därför viktigt att kunskapen om HBTQ-personers situation och villkor finns inom kommunal verksamhet. För det finns två skäl. Dels för att personer som arbetar inom kommunen och som hör till gruppen HBTQ-personer ska kunna känna sig välkomna och våga vara den hen är och inte behöva låtsas vara någon annan. Dels för att anställda som möter medborgarna i kommunen ska kunna ha ett korrekt bemötande. Särskilt viktigt är detta inom skolan och skolundervisningen liksom inom vård- och omsorg. Men alla anställda bör ta del av utbildning i HBTQ.
Det har gått ett antal år sedan det första beslutet togs om utbildning av all personal. Det är viktigt att de beslut som fattats följs upp.
Det är också viktigt att de beslut som fattats kring HBTQ-frågor också finns dokumenterat på ett enhetligt sätt, till exempel i en policy. Till policyn ska också kopplas en handlingsplan med uppföljning.

Vi föreslår därför att kommunfullmäktige beslutar att Borås Stad tar fram en HBTQ-policy i enlighet med motionen intentioner

Anne-Marie Ekström
Folkpartiet Liberalerna
Falco Güldenpfennig
Kristdemokraterna

Hbtq-kompetens i föreningar i Borås

Idag debatterades det i många timmar i kommunfullmäktige. Både krogöppettider, husbygge, Medborgardialog och hbtq-kompetens inom föreningslivet.

Medborgardialog har jag skrivit om tidigare här. Krogöppettider stannar där de är. Det vill säga längst till kl 2. Husbygget lämnar jag därhän. En svår fråga. Det jag tänkte kommentera lite är hbtq-kompetensen inom föreningslivet. Grunden var en motion från en vänsterpartist som handlade om att öka kompetensen inom idrottsföreningar när det gäller hbtq-frågor. Vid kommunstyrelsens möte ville Morgan Hjalmarsson, folkpartistiskt kommunalråd, utöka till att också gälla andra föreningar efter tips från vår LUF-ordförande. Jättebra. Det innebär att alla föreningar, t ex också religiösa, inkluderas.

Idag resulterade ett inställt möte i att vi tre som ändå kommit satt och pratade om lite av varje i stället för att prata social ekonomi. Bland annat pratade vi om hur man ska fånga upp ungdomar som inte är engagerade i någon förening. För att också dessa ska få en bra fritid. När jag var ute och sprang satte min hjärna igång och började arbeta. Och kopplade ihop bristande deltagande i föreningar med att det kan ju faktiskt vara för att man inte känner sig välkommen som till exempel bög i en fotbollsförening. Fast man kanske jättegärna skulle spela fotboll. Men det är viktigt att förändra attityder i förening så att alla kan vara med. Alla måste få vara den man ä .  Ingen ska behöva förneka sitt riktiga jag. Man ska kunna leva det liv man själv vill. Ser därför fram emot vad som blir resultatet av motionen och tillägget till motionen.

Rapport från Stockholm pride

Så har jag då igen varit med på Stockholm Pride. Den här gången blev det ytterligare en dag. Så jag hann med både fest, seminarier och parad.

Det viktigaste är dock paraden. Att tillsammans med 60 000 andra manifestera att alla människor är lika mycket värda och har rätt att älska vem de vill. Det är inte överallt man får göra det. Varken älska någon av samma kön, än mindre manifestera det i en Prideparad. Här i Sverige har hbtq-personer fått många rättigheter. Vi har kommit långt när det gäller det juridiska men det finns fortfarande lång väg kvar att förändra attityder och ta bort fördomar. Det finns de som inte vågar berätta på sin arbetsplats eller för sin familj att man är homosexuell. Därför är det viktigt för mig att gå i stället för dem som inte får eller vågar.

Att gå genom Stockholm med 600 000  personer (6 hela Borås) utmed gatorna är fantastiskt. Att få göra det tillsammans med en massa folkpartister varav två ministrar, EU-minister Birgitta Ohlsson och HBT-minister Erik Ullenhag, och ett antal nuvarande och före detta riksdagsledamöter innebär att Folkpartiet tar hbtq-frågor och människors rätt till att älska vem de vill på allvar. Och har gjort så länge. Som frontfigur finns förstås också Barbro Westerholm.

Det tog lite tid innan paraden kom iväg och vi var bland de sista som gick iväg. Varmt var det så det gick åt mycket vatten. Men det var det värt. Lägger med lite bilder som några andra tagit. från paraden. (Maria Jern och Kim Nurmi). Själv hade jag fullt sjå att hålla reda på banderollen. Åtminstone under första halvan av paraden.

På fredagen var jag på några seminarier.  En utfrågning av hbt-minister Erik Ullenhag om regeringens planer. Han utfrågades av RFSL och RFSL ungdom. Det andra seminariet handlade om unga hbtq-personer och deras situation i familjen. Hur föräldrar kan sätta gränser genom till exempel förbjuda ungdomarna att umgås med den eller den, eller att arrangera äktenskap så att det inte kommer ut att hen är bög eller flata. Föreläsaren från Fryshuset i Göteborg kallade detta för “vardagsheder”, det vill säga att det sker i vardagslivet som något normalt. Det finns mycket okunskap hos myndigheterna kring de här frågorna enligt henne. Det var onekligen en intressant föreläsning som fler behöver höra. Det är viktigt att påpeka att den här vardagshedern sker i alla typer av familjer, oavsett religion, etnicitet eller ursprung.

Så var det förstås också fest på kvällarna. På torsdagskvällen var det schlagergala. Där bland annat Carola gjorde ett kort inhopp. Sista kvällen var Magnus Uggla där med sina populäraste låtar, bland annat Kung i baren, liksom Jonas Gardell med sina Jag ska aldrig sluta älska dig och Mitt liv.

Jag hade med mig några lyckokakor från Borås som jag delade ut till gamla och nya vänner. Och som gjorde stor succé.

För övrigt kan berättas att det blev rätt mycket hamburgare. Efter att innan Stockholmsbesöket ätit hamburgare två dar i rad med barnbarnet. Det blir inte hamburgare på några dagar tror jag.

Sammanfattning: en lyckad helg med både allvar, glädje och skratt.
Nu ladda för en ny vecka som börjar med möte om Medborgardialog. Kanske lite jobb. Trädgården måste ansas. Och så backstagetwittrande på Sommartorsdagarna på torsdag.

		Stockholm Pride 2013 Visa bildspel HÄMTA ALLA

På väg mot Stockholm och Pride

Så var jag då på resa igen. Den här gången mot Stockholm och Pride. För andra gången. I år känns det än mer viktigt att vara med och manifestera att alla människor har rätt att vara den man är och att ingen annan har rätt att begränsa den rättigheten. 

Trots det begränsas den rätten i många länder. Senaste tiden har Ryssland varit i fokus. Särskilt med tanke på att OS går där nästa år. Med ny lag mot homosexuella. Och enligt uppgifter luras unga homosexuella män till träffar där de blir torterade och skändade. Men även i andra länder är homofobin utbredd. Även i EU-länder. Visserligen tilläts en prideparad i Vilnius i Litauen men EU-ministern Birgitta Ohlsson (FP) möttes av äggkastning och andra som var där vittnar om tydligt hat mot dem som gick i paraden.

För mig är det ofattbart att man ska vara hatad och utsatt bara för att man älskar någon. Kärlek är ju något fint. 

Fast vi i Sverige kanske inte ska slå oss för bröstet allt för mycket. Här finns fortfarande mycket homofobi kvar. Kanske mycket okunskap. Men genom prideparader och därtill hörande seminarier och diskussioner, inte bara den i Stockholm utan i en rad svenska städer, ökas kunskapen. Pride är inte bara parad och andra festligheter, det är också en rad seminarier och debatter. Och en plats där människor möts och också kan få svar på sina frågor. Undrar när vi får se den första Pride-paraden i Borås förresten.

Även om Pride i första hand handlar om hbtq-rättigheter så handlar den också om mänskliga rättigheter och alla människors lika värde oavsett bakgrund eller läggning. För mig är det viktigt att stå upp för detta. 

Pride behövs även om jag egentligen skulle vilja att den inte behövdes. Lika lite som jag egentligen skulle vilja att vi talar om integration och jämställdhet. För vi är ju alla människor med lika värde och borde då ha samma rättigheter och skyldigheter även om vi har olika behov.

Pride ska inte exkludera

Socialisterna har igen visat vad de står för när de låter meddela att Folkpartiet och Liberala ungdomsförbundet inte är välkomna att delta i Uppsalapride. I ett kort meddelande med motiveringen att liberalers åsikter strider mot Uppsalaprides vision.

Jag trodde att liberalers syn på öppenhet och tolerans just hörde ihop med Pride för att stärka och synliggöra Hbtq-personers rättigheter och bemöta fördomar.

Nu ordnar LUF och Folkpartiet en egen Pridefestival i Uppsala som verkligen är en Pridefestival.

Jag håller med ledarbloggen på Uppsala Nya tidning som skriver “Vänstern i Uppsala Pride får förstås vara hur vänster den vill, men det är illa när det sker bekostnad av allt vad begreppet Pride står för.” I en pridefestival ska självklart kampen för HBTQ-personers rättigheter stå i fokus. Där alla som vill kämpa för dessa rättigheter får vara med. 

Nolltolerans mot stenkastning mot RFSL

Tolerans och respekt är viktiga ord för mig. Blir riktigt arg när jag läser att folk kastar sten och ägg när andra har fest. I Borås tidning kan man idag läsa om att RFSL i Borås utsätts för detta.

Det är viktigt att de som utför sådana handlingar blir åtalade och straffade. Även om jag anser att tolerans är viktigt så i ett sådant oacceptabelt beteende kräver jag nolltolerans

Sedan tror jag att det också är viktigt att information ges i skolorna om HBTQ-frågor. Och det har vi ju också fattat beslut om i kommunen.