Föreningsliv viktigt för både social och ekonomisk tillväxt.

Civilsamhället, tredje sektorn, idéburen sektor, ideellt arbete, social ekonomi. Kärt barn har många namn även om dessa kanske inte är helt likvärdiga. Men alla handlar om att enskilda människor och organisationer bidrar till samhällsutvecklingen med sitt engagemang, oftast på fritid och utan betalning. Utan detta engagemang skulle samhället stanna. Det finns uppskattningar som säger att det rör sig om 300 000 årsarbetskrafter.

Att vara med i en förening bidrar till en meningsfylld fritid, vare sig man är gammal eller ung. Föreningslivet är också en skola i demokrati. Föreningsliv skapar också arbetstillfällen. Idag får många, som annars skulle haft svårt att få jobb, ett jobb i någon förening. I förlängningen ger också det ideella arbetet andra arbetstillfällen. När till exempel en kommun, som Borås, får möjlighet att anordna stora tävlingar, som till exempel SM-veckan denna sommar, så äter, bor och handlar de som kommer hit på orten och gynnar på så sätt det lokala näringslivet. Enligt uppgift så omsatte SM-veckan ca 40 miljoner kronor på boende, mat mm. (BT) Men utan det ideella arbete som utförs av alla lokala idrottsföreningar och andra volontärer hade det inte varit möjligt att genomföra tävlingarna. Arbetstillfällen kan också skapas på landsbygden där föreningar, ibland tillsammans med kommunen och näringslivet, går samman för att rusta upp någon sevärdhet eller göra i ordning en vandringsled. För att på så sätt locka till sig besökare som kanske också handlar lokalt.

Västra Götalandsregionen använder benämningen Social ekonomi. Det handlar alltså inte, som man kan ledas att tro, om socialbidrag eller socialtjänst. Social ekonomi är just föreningsliv och ideella organisationer som inte bara bidrar till att enskilda människor växer utan också att det skapas ekonomisk tillväxt.

Det lönar sig alltså i längden, både socialt och ekonomiskt, att värna föreningslivet och ge bidrag till dessa. Men det är också viktigt att regler och lagar är enkla för föreningar att följa. Verksamheten är det viktigaste i en förening, inte administrationen.

I den så kallade Överenskommelsen, initierad av Folkpartiet, mellan regeringen, Sveriges kommuner och landsting och idéburna organisationer klargörs spelregler i samarbetet mellan det offentliga och idéburna organisationer och bygger på dialog, kvalité och långsiktighet. Utifrån den centrala Överenskommelsen har också flera regioner och kommuner gjort lokala Överenskommelser. Bland annat är Västra Götalandsregionen snart klar med arbetet där jag varit delaktig och Borås är på gång efter en motion från mig till kommunfullmäktige. Överenskommelsen innebär ett synliggörande av det arbete som görs av många enskilda frivilliga krafter.

Jag hoppas att viljan till ideellt arbete inte försvinner. Dels måste alla gamla ”föreningsrävar”, dit jag räknar mig själv, hjälpa till att föra traditionen vidare till nya generationer dels måste politiken på alla nivåer skapa bra förutsättningar så vi även i framtiden har ett rikt och aktivt föreningsliv. Det ger både tillväxt och meningsfullhet till dem som deltar i det.

Hbtq-kompetens i föreningar i Borås

Idag debatterades det i många timmar i kommunfullmäktige. Både krogöppettider, husbygge, Medborgardialog och hbtq-kompetens inom föreningslivet.

Medborgardialog har jag skrivit om tidigare här. Krogöppettider stannar där de är. Det vill säga längst till kl 2. Husbygget lämnar jag därhän. En svår fråga. Det jag tänkte kommentera lite är hbtq-kompetensen inom föreningslivet. Grunden var en motion från en vänsterpartist som handlade om att öka kompetensen inom idrottsföreningar när det gäller hbtq-frågor. Vid kommunstyrelsens möte ville Morgan Hjalmarsson, folkpartistiskt kommunalråd, utöka till att också gälla andra föreningar efter tips från vår LUF-ordförande. Jättebra. Det innebär att alla föreningar, t ex också religiösa, inkluderas.

Idag resulterade ett inställt möte i att vi tre som ändå kommit satt och pratade om lite av varje i stället för att prata social ekonomi. Bland annat pratade vi om hur man ska fånga upp ungdomar som inte är engagerade i någon förening. För att också dessa ska få en bra fritid. När jag var ute och sprang satte min hjärna igång och började arbeta. Och kopplade ihop bristande deltagande i föreningar med att det kan ju faktiskt vara för att man inte känner sig välkommen som till exempel bög i en fotbollsförening. Fast man kanske jättegärna skulle spela fotboll. Men det är viktigt att förändra attityder i förening så att alla kan vara med. Alla måste få vara den man ä .  Ingen ska behöva förneka sitt riktiga jag. Man ska kunna leva det liv man själv vill. Ser därför fram emot vad som blir resultatet av motionen och tillägget till motionen.

Ideellt arbete – viktigt för samhället

Vaknade alldeles för tidigt idag. Och det visar sig väl senare med ögon som faller samman framför datorn. Samtidigt får jag mer tid att hinna med det jag ska. Bland annat tänkte jag ägna mig åt tennisklubben, Sandareds tennisklubb, lite. Att vara ordförande tar en hel del tid. Men det är ett roligt uppdrag och känns värdefullt.

Idrotten gör en stor samhällsinsats. Många ideellt arbetande människor bidrar till en meningsfull fritidssysselsättning för barn och ungdomar. Dessutom läggs förhoppningsvis en grund till ett fortsatt motionerade hela livet ut. Till gagn för folkhälsan. I USA har man konstaterat att joggare lever längre och bättre. (SvD) Men det måste finnas plats för både elit och breddidrott.

I en nyutgiven rapport, Idrottspolitiskt program – En liberal vision för idrotten framför folkpartiet dessa tankar tillsammans med en rad andra förslag som gäller idrott och motionerande.

Ett förslag som också rör barn och ungdomar är att alla elever i grundskola och gymnasium ska garanteras minst tre timmar lektionstimmar idrott per vecka.

Men idag krävs allt mer för att hålla en idrottsförening igång.

Många föreningar har anställda och egna anläggningar. Så även min klubb. Skatteregler och andra tvingande regler, just nu är det dags för energideklaration, försvårar också tillvaron. Strax innan regeringsskiftet blev en utredning klar om idrottens skatter. En efterlängtad utredning som jag tjatade om rätt mycket under mina riksdagsår. Här i en debatt med Bosse Ringholm. Även om jag hade velat ha mer med som gäller alla ideella föreningar. Och det tyckte alliansregeringen också och tillsatte en ny utredning. Men det hade varit vällovligt om man ändå genomfört en del av förslagen i utredningen. Det föreslår också fp i nämnda rapport.

Ett annat förslag som finns i rapporten är att idrotten ska garanteras ett stabilt och långsiktigt statsbidrag. Det ska inte vara beroende av hur det går för Svenska Spel. Idag är det idrottens anslag som minskar först när Svenska Spels vinst minskar.

Satsningar på idrott får dock inte innebära att man glömmer bort det alltmer utbredda friluftslivet med vandring, cykling med mera. Idag satsas alltför lite pengar på detta.

Förutom det rent fysiska så innebär också deltagande i föreningsliv en möjlighet till utvecklande av den egna individen och till att ta ansvar. I förlängningen fostras unga till demokratiska värderingar och medborgerligt engagemang.

Och här kommer jag till inspirationen till detta tämligen långa inlägg. En artikel i SvD där läsare uttrycker sina åsikter om föreningsliv. En ganska skrämmande artikel där någon påstår att föreningsliv är en bluff. Kanske beroende på att man också blandar politiskt föreningsliv med annat ideellt föreningsliv. Jag undrar hur många som själva varit aktiva i en ideell förening.

När det gäller politiskt föreningsliv så är också detta ideellt. Åtminstone för de allra flesta. Många lägger ner många kvällar i veckan både på internt politiskt arbete och i nämnder och styrelser. För det sistnämnda får man några kronor i ersättning.

I fråga om andra ideella föreningar så gör dessa ett oerhört viktigt arbete. Som också det i de flesta fall är oavlönat.

Fredag i slow-motion

Fredagsmorgon och jag har defragmenterat min dator. Känns som om det var välbehövligt. Antingen är det bara tro eller också är det verklighet att datorn tänker snabbare.

Får väl rensa bort lite skräp också. Så kanske det går ännu fortare.

Själv tänker jag ta det lite i slow-motion idag. I eftermiddagen elittennis i Sandared. Annars inte mycket.

Klimatförhandlingarna på Bali verkar också gå i slow-motion. Få se hur de slutar. Det verkar som om det nu lagts ett kompromissförslag för att få med USA. (SvD)Visst är det viktigt att ha med USA men det är bekymmersamt att de inte inser det allvarliga i läget. Det är bra att EU verkar stå på sig.

Om inte de stora länderna tar sitt ansvar finns risken att också andra struntar i att minska utsläppen. Varför ska vi spara energi och leva sparsamt och tänka på klimatet när det ändå är en droppe i havet och andra struntar i det?

Debatten om specialidrottsträning rullar vidare. Nu är det SOK:s sportchef Glenn Östh som ger sin syn på saken. Han menar att mycket intensiv träning i tidiga år men på barnens villkor. Fattas bara annat att det skulle vara på någon annans villkor än barnens. (SvD)

Självklart ska barn få träna mycket om de vill det men det får inte bli så att det blir ett tvång eller att barnen inte hinner vara barn och syssla med annat. När man växer upp är det mycket som ska hinnas med. Grunden för resten av livet läggs.
Det får heller inte bli så att barnens kroppar blir utslitna i förtid. Eller att det blir någon sorts sorteringssystem i för tidig ålder.

Jag tycker att det är viktigt att det finns både elitidrott och breddidrott. Det ena kan inte leva utan det andra. Och jag tror Sverige är ganska unikt när det gäller föreningsverksamhet och ideellt arbete inom idrottens värld. Låt det ideella arbetet få leva kvar. En artikel tidigare i veckan handlade om fotbollsföreningen Boo där barnen sorteras ut vid nio års ålder. Eftersom det dessutom kostar 9000 för föräldrarna som får sina barn godtagna så kan man väl säga att de "köper" sig fria från att skjutsa mm. Risken finns väl också i ett sådant fall att föräldrarna inte blir lika delaktiga. Här lämnar man verkligen över fostran till någon annan. Läs här mina kommentarer till denna artikel.

Till sist.

Det är märkligt att Migrationsverket alltid vet bäst om olika oroshärdar i världen. Nu påstår man där att det trots att FN säger att konflikten i Somalia är en av de värsta i världen så pågår ingen inre väpnad konflikt. Häromsistens var det samma sak med Irak. Hur kan en myndighet i Sverige veta bättre än en världsorganisation? Otroligt. (SvD, DN)

Med sådana beslut är det inte konstigt att människor inte vill återvända efter ett avslagsbeslut. Det är helt enkelt rädda. Det må utredas hur mycket som helst hur man ska få avvisade flyktingar att återvända. Så länge som det saknas rättssäkerhet i och tilltro till asylprocessen kommer rädda människor som att de inte blivit trodda eller lyssnade på att vägra att återvända. (SvD)

Barn ska inte tvingas

Barn ska röra på sig. Det tror jag nästan alla är överens om. Men hur det ska gå till finns det delade meningar om.

Det som idag beskrivs i SvD om fotbollsklubben Boo som sorterar ut barn redan i 9-årsåldern för att specialtränas känns åtminstone för mig väldigt fel. Och jag förstår de föräldrar som tar sina barn från klubben. Det hela är också förenat med kostnader enligt artikeln. Så alla föräldrar har inte råd.

Barn måste få en chans att vara barn. Och de måste ges möjlighet att pröva på flera idrotter inom de bestämmer sig för en. Jag tror också att de barn som pressas hårt tidigt riskerar att sluta helt om de inte blir tillräckligt bra.

Och man kan gå miste om en talang som dyker upp senare i livet, när han eller hon som sorterades bort i unga år utvecklats, kanske både kroppsligt och själsligt.

Jag tycker självklart det ska finnas både elit- och breddsatsning men elitsatsningen måste påbörjas senare i livet. När ungdomen själv kan ta ställning och inte påverkas av tvingande föräldrar som ser en ny Zlatan i sin son eller Marta i sin dotter. Jag har sett en hel del skrikande och rytande föräldrar inom tennisen. Och därmed gråtande barn.

Det får inte vara så. Om man inte tycker att det är roligt att träna (i alla fall oftast) och tävla ska ingen tvinga en till det.