lördag 22 februari 2014

Manifestation för kärleken i Kinna

Idag samlades många människor på Mor Kerstins torg i Kinna för att manifestera för att alla har rätt att älska vem man själv vill. Anledningen var att ett homosexuellt par fått sin bil vandaliserad och invånarna i Mark1896820_10152055125079132_1286277963_n reagerat med avsky. Och Marie Danielsson via facebook startat manifestationen. Jag fick möjlighet att tala för Folkpartiet och HBT-liberaler i väst. Talare och musik avlöste varandra. Fantastiskt att så många ställde upp för kärlekens skull . Och för alla människors lika värde. Trots regn och blåst och kyla. När jag skulle prata höll det dock uppe vilket gjorde att jag kunde ha min regnbågsboa kring halsen. På scenen fanns blommor i alla regnbågens färger. Jag fick med mig en bukett hem. Valde den orangea. Symbolen för frihet och en av Folkpartiets färger.

Här nedan kan du läsa vad jag sa. Ungefär.

“Fantastiskt att se så många människor här idag som tror på ett Mark, ett Sjuhärad och ett Sverige som är till för alla. Tack Marie för att du gjort detta möjligt. Och tack för att jag fick komma hit och tala.

Fast helst av allt skulle jag inte vilja vara här. För varför måste det behövas manifestationer för att bekräfta att alla har rätt att älska den man vill. Oavsett kön.

Men så länge som det finns de som tycker annorlunda och dessutom använder våld och förstörelse för att tala om det, så behövs sådana här manifestationer. 1798597_10152055211924132_787040925_n

Okunskap och fördomar finns fortfarande i samhället. Det finns fortfarande de som tror att homosexualitet är en sjukdom som man kan bli botad från. Det finns fortfarande föräldrar som inte vill kännas av sina barn när de kommer ut som homosexuella. Det är också oroväckande när nya homofoba partier växer fram.

Oavsett vem jag är ska jag inte behöva känna mig otrygg. Att vara på fel plats vid fel tillfälle kan få ödesdigra konsekvenser. Att känna sig osäker på om det där gänget som jag möter kanske inte gillar bögar. Jag har upplevt själv den känslan när jag gått med mina bögkompisar. På väg hem från priden i Stockholm och när deras hemmagata var full med bilar med festande folk. Då var det att snabbt stoppa ner regnbågsboan i väskan och ta på jackan för att dölja den blommiga skjortan Vem visste de kanske inte gillade bögar. Det kanske inte var så men bara osäkerheten. Det får inte vara så. Ingen ska behöva känna sig otrygg. Det har hänt mycket på senare år. Både på lokal och nationell nivå. Homosexuella har fått rätt att gifta sig, adoptera mm. Regeringen har nyligen kommit med en strategi för lika rättigheter för hbtq-personer. Och lokalt tas på många håll fram hbtq-policys för hur kommuner och landsting och regioner ska bemöta hbtq-personer. Både som användare av tjänster men också som anställda. Det finns en större öppenhet idag. Vi lever trots allt i mer tolerant och välkomnande samhälle. Bara den här manifestationen visar att vi nått en bit på väg.

Till skillnad mot hur det ser ut i många andra länder där det är straffbart att vara homosexuell och i flera länder är det dödsstraff. Det mest aktuella just nu är Ryssland antihomolagar där ett OS pågår. Tyvärr finns också länder inom EU som är på fel väg. Pridefestivaler stoppas till exempel och allt fler intoleranta grupper växer fram. Här har EU en stor uppgift att fylla. Att se till att mänskliga rättigheter efterlevs. Vi har ett val till Europaparlamentet i år. Gå och rösta. Och rösta på ett av de partier som står upp för människors lika värde och mänskliga rättigheter. Och Sverige ska inte avvisa homosexuella som flytt hit med beskedet att de inte behöver leva öppet som homosexuella.

Till sist. I Sverige har vi kommit en bra bit på väg men det finns mycket kvar att göra också här . Det är en mänsklig rättighet att få älska den man vill. Attityder måste förändras. Skolan och föreningslivet måste ta sitt ansvar och ge kunskap och information. Kommuner och arbetsgivare måste ta sitt ansvar. Men framförallt har vi alla ett ansvar att bidra till att motverka homofobi och diskriminering på arbetsplatser och varhelst vi är. Vi måste våga säga ifrån. Det är mitt och ditt ansvar. Tack för att ni lyssnat. “

Inga kommentarer: