torsdag 26 januari 2012

Vilket är viktigast att prata om. Ny S-ledare eller apatiska barn

Så verkar då sossarna ha fått en ny partiledare. Ja. Partistyrelsen har inte beslutat än. Men när toppen har sagt sitt så går det väl inte att ändra. Någon särskilt demokratisk process har det inte varit men nöden kanske krävde ett snabbt beslut. Ett parti utan partiledare är ingen bra situation. Inte för någon. (DN, SvD, BT)

Det är svårt att föra konstruktiva diskussioner inom politiken, som behövs ibland, när den man ska diskutera med är i upplösning. Ja, kanske inte så drastiskt, men har stora problem då. Exempel på ett sådant ämne för diskussioner är om Sverige ska gå med i Europakten. (SvD)

Problemen på central nivå spiller också ner på lokal nivå. Partiledarproblem kommer före kommunala problem.

Hur det blir med den nye partiledaren får framtiden utvisa. Just nu känns det bara skönt att det är över. Det har varit lite för mycket sossar i TV sista tiden. Det finns andra partier också. Som ledarsidan på SvD idag skriver. Det är minst lika spännande om KD får en ny partiledare. Det kan påverka regeringspolitiken direkt. Risken finns att den inte direkt går mot det mer liberala och toleranta hållet.

Partiledarproblem eller ej. Idag var årets första kommunfullmäktige. Förste vice ordföranden var borta så jag fick jobba lite mer än vanligt med att trycka fram talarlistan till exempel. Men det blev ett kort möte så jag var tidigt hemma.

Innan jag slutar måste jag skriva några rader om det som inte diskuteras om lika mycket som vem som ska bli partiledare i S. Hur Sverige igen utvisar barn som far illa. Barn som har blivit apatiska. Jag undrar precis som Anna Laestadius Larsson i SvD om svenska folket blivit hjärtlösa. Även i Västnytt i morse var det reportage från Röda Korsets center för tortyrskadade i Skövde. Där vårdas nio apatiska barn som ska utvisas. IMG_0455

I morgon blir det upp tidigt. Först möte med Södra Älvsborgs Räddningsförbund där jag numera är ersättare. Och mötet är i Tranemo. På eftermiddagen blir det 100-års gratulation i Dalsjöfors. Lite farande alltså. Hinna åka buss lär jag inte göra. Även om jag nu fått mitt gratis pensionärsbusskort. Men de tider jag ska åka är ju inte gratis ändå.

Än är det inte syréntid. Men jag kan ju drömma.

Inga kommentarer: