Dator och TV-kväll

En kväll utan möten och måsten. Med dator och TV. Fanns inte mycket att välja på. Det blev Robinson framför ormar. Vad jag tycker om ormar har jag nog gjort tydligt tidigare. Åtminstone om de finns i tättbebyggt område. Motionerade bland annat om detta när jag satt i riksdagen. Därför blev det Robinson. Kan väl inte påstå att det är ett program på högre intellektuell nivå. Men kan vara intressant ändå. För att se mänskligt beteende. Onekligen finns det vissa likheter med den politiska sfären.

Tanken går ganska snabb till Expressens rubrik. Att Bodström blev offrad. Av de rödgröna. Och att beslutet att han inte skulle få föräldraledighet var en hämnd från alliansen. Även i Robinson offrar man personer. Även om jag inte tror att Bodström blivit offrad. Det finns regler och de måste även
Bodström följa. Att det är tufft för småbarnsföräldrar att vara riksdagsledamöter är sant. Och det är möjligt att man skulle göra det lättare att kunna vara borta tillfälligt. Men när det gäller Bodström så är det inte bara barnen som är orsak till bortavaro från voteringar. Att skriva böcker och driva firma tar också tid plus en massa annat. (SvD). Riksdagsuppdraget är betydligt viktigare än att vara borta mer än hälften av voteringarna under den gångna våren. Visst kan det finnas tillfällen då det kan vara viktigare att vara någon annanstans. Men inte mer än hälften av tillfällena.

Det blir lite mindre bloggande nu. Har haft kurs i Excel i Göteborg två dagar och möten på kvällarna. Dessutom överfölls jag av snuvbaciller efter besök hos barnbarnen. Så jag fick ställa in en dags kurs. Men nu är jag på banan igen. Har gjort lite med kvinnors företagande. Skickat ut en inbjudan till Entreprenörsdagen i Göteborg till kvinnor (och några män) i nätverket QVIM.

I morgon får jag nog börja rensa i skåp som jag måste flytta eftersom det ska installeras bredband i huset. Hyresvärden har bestämt. Dessutom med synnerligen dålig information om vad som ska hända. Valfrihet släng dig i väggen. Den kommer inte att sitta i väggen. Som tur är har jag redan valt Telia, samma som hyresvärden bestämt, vilket kanske underlättar. Hoppas jag.

Robinson är slut och David Hellenius driver gott med Sverigedemokraterna. Nu blir det debatt. Och jag laddar upp det skrivna.

Allt är inte sant

Morr. Är rätt irriterad. BT har en rubrik idag som inte stämmer med verkligheten. Och jag kör fast i pivottabeller. Detta har tagit allt för mycket kraft från mig idag när jag egentligen tänkt fokusera på kvinnors företagande.

I en artikel i BT beskrivs det utvecklingsarbete som bedrivs på Hässleholmen för att få fler människor i arbete som att en massa miljoner skulle gått åt utan att man nått något resultat.

Detta är inte sant. Dels blandas ihop två bitar av det hela. Hässleholmen och Borås stad är med i det som kallas Urbant utvecklingsarbete som initierats av regeringen och numera förre integrationsministern Nyamko Sabuni (FP). Det innebär att kommunen ska samverka med Försäkringskassa, Arbetsförmedling och Polis i större utsträckning för att jobba för att fler människor ska få arbete och skapa trygghet i utsatta bostadsområden.

Att skapa tillväxt och jobba med utbildning är också ingredienser i det urbana utvecklingsarbetet. Som nu går mot sitt slut. I dess nuvarande form i alla fall. Som alltid i slutet av projekt görs uppföljningar.

Med en utvärdering från Försäkringskassan som grund blir rubriken "18 miljoner utan resultat". Försäkringskassans utvärdering gäller hela landet. Där står det visserligen att man inte riktigt kan mäta exakt resultat men att man anser att arbetet har betytt mycket positivt för människorna i dessa områden,

Inom ramen för det urbana utvecklingsarbetet finns ett EU- projekt för att få fler människor i arbete och som handlar om 18 miljoner på tre år. Projektet har varit igång i två år och de flesta som deltagit i projektet har antingen fått arbete eller gått vidare med studier. Visst några har inte lyckats och precis som i varje projekt kan man ställa sig frågan om man kunde gjort annorlunda. Ett projekt är just ett projekt för att man inte har alla svar från början hur man ska gå till väga.

Förutom att människor kommit i arbete så har också mycket annat gjorts under åren. Tack vare många eldsjälar som jobbat hårt. Mycket har gjorts för ungdomar. Brämhults kommundel med Hässleholmen var den kommundel som fixade flest platser till sommarjobbande ungdomar. Skolan har utvecklats på många sätt. En kulturskolefilial har etablerats. Tandvårdsvecka på förskolan, extra simundervisning har anordnats. Föräldrautbildning har genomförts och mycket mycket mer.

Genom att tillitspoliser finns på området så har tryggheten förbättrats. Visst måste det göras mer men man är en bit på väg. Hela tiden är fokus på vad man kan göra bättre för att Hässleholmen ska bli ett bättre område att bo på.

Därför berör mig rubriken, och även artikeln, illa bland annat för alla deras skull som jobbat hårt för att ändra bilden av och attityden till Hässleholmen. Och för alla dem som bor på Hässleholmen.

Artikeln finns inte på nätet så jag kan inte länka till den.

Nu ska jag återgå till mina pivottabeller.

 

Yttrandefrihet och rädsla

Igår kväll träffade jag en gammal vän från Bosnien. Hon kom hit 1992 precis i början av kriget i Bosnien med hemska minnen av nära och kära som dödats. Hon har som de allra flesta av de bosnier som flydde hit, bort från kulsprutor och bomber, etablerat sig i det svenska samhället. Trots alla hemska minnen.

Hon grät när hon talade om sverigedemokraternas uttåg ur kyrkan igår. Hon undrade vilka människor är det som gör så. Hon erkände att hon är rädd och hon är inte den enda invandrare som har blivit rädda på grund av sverigedemokraternas framgång. Jag har träffat på flera.

Jag undrar också. Vilka människor är det som har rätt att sätta skräck i vanliga hederliga medborgare i Sverige? Jag är för det fria ordet och yttrandefrihet. Så länge som det inte skadar någon annan. Men när människor blir rädda, har inte gränsen för yttrandefrihet nåtts?

Jimmie Åkesson säger att SD inte har någon tur med biskoparna. (SvD) Inte för jag vet vad han tror kyrkan står för. Men för mig har kyrkan en roll att predika alla människors lika värde och kärleksbudskapet. Att man ska älska sin nästa såsom sig själv. Åkesson borde kanske också läsa händelsen om den barmhärtige samariten i Bibeln. Politik eller inte. Det är värderingar som kyrkan står för. I de flesta fall i alla fall.

Men oavsett åsikt så borde man vara så pass vuxen när man ska vara med och fatta beslut om Sveriges lagar att man har vett att sitta kvar när man befinner sig i ett sådant sammanhang som en gudstjänst innan riksdagens öppnande. Har man kritik kan den komma efteråt. Det hela är så mycket mer märkligt när SD så aktivt förespråkar skolavslutningar i kyrkan. Fast då handlar det förstås inte om ställningstaganden utan bara om nationalromantik.

Det är bra att många säger ifrån att det inte är acceptabelt och barnsligt att lämna kyrkan. (SvD)

Jag kan hålla med om att man egentligen inte ska hålla demonstrationer mot ett parti. Men när åsikterna hos partiets medlemmar sätter skräck i medborgarna så måste man säga ifrån på något sätt.

Fast det är bättre att manifestera för något i stället för emot. En manifestation för mångfald och alla människors lika värde vore på sin plats.

Människor som bor och lever i vårt land ska inte behöva känna sig rädda.

Riksdagsöppnandet

Nu är det över. Riksdagens öppnande alltså. Regeringsförklaringen är uppläst. Rätt identisk med Alliansens valmanifest. Tur att statsministern hoppade några meningar i alla fall. Det blev en tillräckligt lång uppläsning ändå. Desto snabbare rabblade han de nya ministrarna.

Diskussionen har ju varit huruvida de mindre partierna skulle få lika många ministerposter som tidigare. Så blev det. Kompromissen blev att det blev två ytterligare statsråd i regeringen. (DN, SvD)

Det är glädjande att Folkpartiet behåller sina frågor även om integrationsfrågorna delas upp på två departement. Detta är helt rätt. Det som är viktigast för en bra integration är arbete och språk/utbildning. Så det är klockrent att Erik Ullenhag tar hand om arbetsmarknadsfrågorna i Arbetsmarknadsdepartementet som integrationsminister och Nyamko Sabuni utbildningsfrågorna i Utbildningsdepartementet.

Att det numera finns en minister som är enbart integrationsminister visar att integrationsfrågorna blivit än mer viktiga i samband med att SD kommit in i riksdagen. (DN) Det ska bli spännande att följa sverigedemokraternas framfart i riksdagsarbetet. Redan andra dagen utmärkte de sig genom att lämna gudstjänsten som hålls innan Riksdagens öppnande i affekt, för att den som predikade pratade om alla människors lika värde. De satt dock kvar i plenisalen både när kungen talade om tolerans och statsministern om alla människors lika värde. (DN, SvD). Lite intressant var det också att lyssna till SD:s vice partiledare vid utfrågningen efter riksdagens öppnande. Han hade väl inte så mycket att komma med men det var ändå ett sansat framträdande. Och även om jag inte gillar SD:s åsikter och kanske inte vill ha dess företrädare som bästa vänner så tycker jag inte att det är ok att inte vilja äta i samma matsal som sverigedemokraterna eller vilja sitta bredvid i kammaren. Trots allt finns det medborgare som tycker att de ska finnas i Riksdagen.

Nu är det dags för lokalpolitik. Nu får frosseriet i Riksdagsöppnandet vara över för den här gången. Till möte med länsförbundet.

En nostalgitripp

Kan inte hjälpa det. Önskar jag vore där. I Stockholm och på Riksdagens högtidliga öppnande. Jag kände mig inte riktigt avslutad med riksdagsarbetet. Men det är väljarna som bestämmer, inte jag.

Fast det är egentligen bara just de dagar som Riksdagen öppnas längtan blir lite extra stor. Kanske för att jag minns den förväntan vi alla hade som var nya då den första dagen. Från att ha varit 16 ledamöter i Folkpartiet så ökade folkpartiets riksdagsgrupp med 32 ledamöter. Eftersom flera också lämnat så var de nya ännu fler. Att var och en av de nya skulle få en egen mentor bland de mer rutinerade riksdagsledamöterna var inte att tänka på. Därför fick vi också till stor del ta hand om oss själva vilket gjorde att vi blev en bra sammansvetsad grupp. Och tror jag vänner för livet. Det känns i alla fall så när vi träffas vid olika partimöten. Som f d riksdagsledamot har jag ju också rätt att vistas fritt, utan ledsagare, i Riksdagens lokaler. Även inne i plenisalen.

Av de som kom från min egen lilla valkrets, Västra Götalands södra, finns numera ingen kvar i Riksdagen. Vi var fyra nya vars intåg i Riksdagen uppmärksammades också av Borås tidning som gjorde ett stort reportage. Bland annat fick fotografen mig att hänga ut från arbetsrumsfönstret för att kolla på Mynttorget. Ett torg på vilket jag vid ett antal tillfällen under de fyra åren talade om flyktingpolitik. Vid ett tillfälle till och med så uppmärksammat att jag blev uppkallad till Ryska ambassaden för att bli "uppläxad".

Det finns självklart en massa tillfällen som är minnesvärda förutom första dagen och uppläxningen av ryssarna. Minnen av händelser som jag är väldigt tacksam att jag fått uppleva. Hur många har diskuterat jämställdhet med Indiens premiärminister? Vi var fyra kvinnliga riksdagsledamöter som besökte Indien för att studera hur RFSU:s systerorganisation bedriver sin verksamhet med familjeplanering. Vi träffade då också politiker. Bland annat som sagt Indiens nuvarande premiärminister, han var det inte då, i ett i princip tomt parlament. Tomt på grund av attentatsrisk.

Men riksdagslivet var också hårt arbete och olika frågor påverkar en olika mycket mentalt. En debatt om folkbokföringsfrågor känns inte lika hårt som debatterna om de apatiska barnen. Frågan om de apatiska barnen följde mig under minst ett år och gjorde att jag kom med både i TV och radio och rikspress. Dessutom citerad i Gellert Tamas bok om de apatiska barnen.

Något som jag tror vi ifrån vår valkrets bidrog i allra högsta grad till var en början till att snabbare narkotikaklassa ämnen som dyker upp i tillvaron. Upprinnelsen till det hela var att polisen i Borås riskerade att få lämna tillbaka 40 liter butandiol, en rengöringsvätska som omvandlas till det narkotikaklassade ämnet GHB i kroppen. Vi från Södra Älvsborg anordnade frukostseminarium för att informera våra ovetande kollegor i Riksdagen.

Det finns massor att skriva om. Roliga upplevelser och mindre roliga. Vid ett tillfälle lyckades jag jämka ihop nästan alla partier om att ge uppdrag till regeringen att ta fram bättre villkor för flickor som utsatts för trafficking. Alla utom s var med på tåget. Men resultatet blev att "vi har alltid tyckt så" när de ställdes inför förslaget. Tyvärr tyckte inte den dåvarande regeringen samma sak och genomförde det inte. Att inte genomföra vissa beslut från riksdagen, där s var emot, hände fler gånger. (Undrar just om den nuvarande regeringen kan ägna sig åt något sådant under kommande mandatperiod).

Mindre roligt var det tillfälle när det helt plötsligt började singla ner papper från läktaren när dåvarande migrationsministern talade. Rätt obehagligt.

Både roligt och mindre roligt var resorna till Bosnien. Intressant att se hur kriget påverkat både miljön och människorna. Men många oerhört deprimerande möten. T ex det äldre paret som bodde ensamma på tredje våningen i ett i övrigt utbombat hus. Just deras lägenhet var iordninggjord men ingen hiss och mannen var sjuk.

Kanske ska lämna resten av mina upplevelser under mina riksdagsår till mina memoarer (om det blir några) och återgå till nuet. Om drygt en timme börjar öppnandet. Ska bli spännande att få se ministerlistan, även om något sluppit ut.

Själv får jag väl ägna mig åt pivottabeller för tillfället och sluta längta. Fast det är rätt skönt att inte leva i kappsäck. För det var ju det jag gjorde i fyra år. Att med ryggsäck på ryggen och resväska i handen halvspringa till Centralen i Stockholm efter en torsdagsvotering är inget att längta efter. Men allt det andra.

Riksdagen på gång

Ännu en dag till ända. Sverigedemokraterna har gjort sin första dag i riksdagen. Med två slutna voteringar som följd som tog en bra stund. Förhoppningsvis blir det inte en vana med slutna omröstningar där varje riksdagsledamot får lägga ett röstkuvert i en urna. Som tur är finns det tryckknappar som används i normala omröstningar. Kan inte minnas att det förekom någon sluten omröstning under mina fyra riksdagsår. Dock förekom någon gång röstning med lottning.

Alliansens förslag till talman gick dock igenom och Per Westerberberg sitter kvar i fyra år till. Sedan var det ju inte SD som bidrog till att alliansens förslag gick igenom. En rödgrön var på toabesök, en var i USA och en rödgrön röstade "fel". Folkpartiets Liselott Hagberg sitter kvar som 3:e vice talman. I morgon blir det ånyo spännande när den nya regeringen ska presenteras. Redan idag har några namn som får lämna regeringen läckt ut. Få se om det stämmer och om det blir några andra förändringar.

Att riksdagsarbetet kommer att bli komplicerat med SD som vågmästare både i utskotten och vid själva pleniomröstningarna. Och onekligen har Sverige blivit kallare även om det ute blåser ganska ljumma vindar. Sverige är ett fantastiskt land med underbar natur och frisk luft. Vi har en massa friheter och rättigheter. Vi får säga vad vi tycker och tänker, vi har rätt att tillhöra vilken religion vi vill. Självklart så länge som vi inte skadar oss själva eller någon annan. Men med friheter kommer också ansvar. Vi har rätt att leva det liv vi själva vill leva men det handlar också om att låta andra göra detsamma. Tolerans och respekt för varandra är viktigt i ett demokratiskt samhälle. Det nya riksdagspartiet har nog tappat bort lite av tolerans och respekt.

Dessutom har partiet en ganska ensidiga agenda. Minska invandringen. Och inget mer. Förstår inte hur de ska kunna minska en redan mycket begränsad invandring. Några förslag hur de som idag är nyanlända snabbt ska komma in i samhället har SD inte heller.

Efter att ha följt förmiddagens röriga omröstning var det gott att äta glass med barnbarnen. Även om jag särskilt en dag som denna gärna skulle varit med i riksdagen så är det en helt fullgod kompensation att kunna träffa barnbarnen oftare.

Men för den skull vill jag vara med och påverka. Det är just för en bättre framtid för mina barnbarn jag fortsätter med politiken. För ett samhälle där alla får plats. Oavsett varifrån man kommer eller vem man är.

Däremot tror jag inte på de stora manifestationerna som hålls runt om i landet. Visst vill jag också motverka rasism och främlingsfientlighet men jag tror inte på att någon påverkas av att några håller brandtal om detta i samband med någon manifestation. Jag tror till exempel att folkbildningen och studieförbunden borde ha ett uppdrag att folkbilda om tolerans och respekt. Då kan det bli resultat på lång sikt. Demokrativeckor där mångfaldsfrågor lyfts på ett genomtänkt sätt tror jag mer på än "skrikiga" manifestationer som riktar sig mot ett parti. Det är inte mot partiet utan mot partiets åsikter som manifestationer ska hållas.

Trött i fötterna efter 18 km

Mör i fötterna efter en vandring på ca 18 km. Från Fristad till Borås. Denna vandring går av stapeln varje år och görs för att minnas den dag som soldaterna vandrade från Fristad hed till I15 i Borås 1914.

Lite annorlunda inledning med marschmusik och diverse militära "överlämningar" och avslutning med i år köttsoppa. Förra året var det ärtsoppa och pannkakor. Men köttsoppan var jättegod.

Själva vandringen gick genom ett höstfagert landskap över stock och sten och lite vattensamlingar. Men mest på släta vägar fast det var stundtals rejält uppför. Men nedför är lika jobbigt. Särskilt om man inte klippt tånaglarna. Men den intensiva brevlådelappningen i valrörelsen visade sig ha gett utslag i konditionen. Uppförsbackarna gick riktigt bra utan alltför mycket flämtande.

Hur som helst är det härligt att komma ut i naturen. Så mycket kort hann jag inte ta men ett och annat i alla fall.

Nu har det gått två veckor sedan valet. Det är skönt att det är över. Hela sista året har gått i valets tecken, även om den sista tiden varit mest intensiv. Tyvärr blev valutgången lite annorlunda än önskat. Jag trodde att SD skulle gå framåt och komma in. Men det hade varit bättre om det ändå hade blivit tydliga majoriteter. Både här och där. Och ännu återstår en hel del. Onekligen blir det en spännande höst innan man hittat rätt med alla grupperingar.

Men nu tar jag kväll. I morgon måste det bli databas plus en del annat som blivit bortglömt under valrörelsen.