Inkomstgaranti för riksdagsledamöter på tapeten igen–besviken

Idag har riksdagens konstitutionsutskott färdigbehandlat förslaget om riksdagsledamöters inkomstgaranti som dessa får efter att ha lämnat riksdagen. Vissa frågor tar tid. Redan 2003 motionerade jag i riksdagen att inkomstgarantin skulle ses över. Men bättre sent än aldrig. Fast jag är inte nöjd ändå. Snarare besviken.

För mig är det självklart att alla som väljs in i riksdagen vid valet om ett år ska ha samma regler. En riksdagsplats är inget för evigt utan måste återvinnas varje val. Man kan inte säga att man gick in i riksdagsarbetet under andra förutsättningar. De som väljs in vid valet 2014 ska alla ha samma ekonomiska förmåner när de lämnar riksdagen.

Jag är besviken att FP inte gick på lika behandlingslinjen utan gjorde följe med S och M. Olika villkor för gamla och nya riksdagsledamöter. Har lite svårt att förstå. Visserligen ska också förslaget omröstas i hela riksdagen men det lär inte bli någon förändring. Även om FP skulle komma på bättre tankar så har M och S majoritet tillsammans. 

“Gamla” riksdagsledamöter ska ha samma villkor som nya efter valet 2014

Idag var nedanstående debattartikel införd i Folkpartiets eget husorgan, tidningen NU. Redan 2003 motionerade jag och Anita Brodén om att riksdagsledamöters inkomstgaranti, som är det riktiga namnet på det som man allmänt kallar pensioner, skulle ses över. Jag var till och med med i Uppdrag granskning om detta. Men då hände inget. Nu har man kommit så långt att nyvalda riksdagsledamöter ska mindre generös inkomstgaranti. Så dock inte för de som suttit tidigare. Dags att diskutera frågan.

 

Att vara riksdagsledamot ska vara något av det finaste man kan vara i Sverige. Ett uppdrag som bygger på väljarnas förtroende, och som förnyas vart fjärde år.

Detta förtroendefulla uppdrag ska naturligtvis arvoderas bra. Det är viktigt att alla slags människor kan tjäna sitt land i den lagstiftande församlingen. Arvodet kan inte konkurrera med direktörslöner men det är i högsta grad motiverat att det ligger på en nivå över vanliga medelinkomster – också för att riksdagsuppdraget ska vara förenat med respekt.

Det är också rimligt att en riksdagsledamot som avslutar sitt uppdrag för en tid har en ekonomisk trygghet. Yrkeskarriären har ofta legat på is en tid (även om en del förtjänstfullt behåller kontakten med sitt tidigare yrkesliv, så är det ju inte möjligt för alla). Efter en tid i riksdagen är det kanske en annorlunda yrkesbana som väntar. Det kan finnas karensskäl att inte alltför snabbt ta vissa uppdrag, som berör det man har arbetat med i riksdagen.

De inkomst- och pensionsförmåner som riksdagsledamöterna hittills har haft, har dock med rätta kritiserats för att vara orimliga. Exemplen är många på tidigare ledamöter som har kunnat avstå från att arbeta och istället fått en relativt hög ersättning från riksdagen, i vissa fall fram till 65-årsdagen.

Därför är det helt i sin ordning – och hög tid – att systemet för inkomstgaranti nu ska förändras. Men risken är stor att man med den lösning som nu föreslås, bara spär på eventuellt politikerförakt ytterligare. Avståndet mellan medborgarna och ett upplevt politikerfrälse blir ännu större.

Att låta dagens riksdagsledamöter behålla det nuvarande, generösa stödet är naturligtvis helt horribelt. Att det nya, vettiga systemet bara skulle gälla för dem som väljs in 2014 och senare, är inte i första hand orättvist mot framtidens ledamöter. Det är djupt provocerande och stötande för den allmänna rättskänslan.

Ett argument som hörs för att låta dagens ledamöter förbli ett privilegierat politikerfrälse, är att det handlar om ingångna avtal och att undvika retroaktiva förändringar.

Om förutsättningen för att bli invald i riksdagen var att få en generös pension, bör nog berörda ledamöter fundera över sitt engagemang. Och väljarna bör fundera över om dessa deras representanter hör hemma i riksdagen.

Som riksdagsledamot är man dessutom inte anställd. Riksdagen har ju heller inte haft problem att ändra diverse villkor för exempelvis medlemmar i a-kassor eller för oss alla medborgare i socialförsäkringarna.

Det finns i den politiska kulturen ibland en anda av att man som innehavare av ett uppdrag behåller det tills man själv väljer att kliva av. Detta är en kultur som konserverar politiken och fördröjer nödvändiga förändringar. Användandet av begreppet retroaktivt i diskussionen om villkoren för den kommande mandatperiodens folkvalda gör det nödvändigt att betona en fundamental princip: förtroendet från medlemmar och medborgare prövas vid varje val. Ett förnyat förtroende får aldrig betraktas som givet, det måste på nytt förtjänas.

RASMUS JONLUND
Kulturpolitiker Stockholm stad, ordförande FP Kungsholmen

ANNE-MARIE EKSTRÖM
2:e vice ordf kommunfullmäktige Borås, f.d. riksdagsledamot

JESPER SVENSSON
Ordförande FP Skarpnäck

DANIEL ANDERSSON
Vice ordförande FP Östergötland

About these ads

Försöker skriva ifatt

Det blir långt mellan varven. Men det har varit en del. Lite databasjobb. Stockholmsresa med både Coompanion-möte och Skatteverkets insynsråd. Dessutom passade jag på att besöka PLAN:s kontor inför min kommande Ghana-resa när jag ändå var i Stockholm. Nu är det bara två veckor kvar tills det är dags för fadderbarnsresan. Ska verkligen bli spännande och intressant.

Diskussion om vem ska stötta de sociala företagen som Coompanion inom ett EU-projekt varit med och stöttat har pågått. Projektet har pågått under några år och nu är flera sociala företag i full gång med att skaffa uppdrag. Men projektet är slut. Lite trist om det skulle bli så att fem somaliska kvinnor som just kommit igång med sitt företag inom städbranschen skulle behöva lämna sitt arbete. I början behövs mycket stöttning för att allt ska fungera. Få se om det finns någon lösning. Detta har känts tämligen jobbigt.

Jag tycker att kommunen borde satsa på att stötta, självklart inte driva, sociala företag i stället för att bygga upp en verksamhet där kommunen tjänar pengar på att långtidsarbetslösa säljer datorer och bedriver annan verksamhet ut mot allmänheten. Här skulle sociala företag kunna vara ett alternativ. I ett socialt företag är tanken att man ska vara anställd inte gå på bidrag. Vilket ger mer självkänsla till individen. Att ha ett arbete att gå till, inte bara en sysselsättning.

En annan fråga som dyker upp med jämna mellanrum är riksdagsledamöters ersättning efter tiden i riksdagen. Officiellt heter det inkomstgaranti men media benämner det i allmänhet som pension.

Vad jag tycker i frågan har jag skrivit om ett antal gånger. Jag tycker man ska en rimlig ersättning en kort tid efter avslutat uppdrag. Men sedan ska man som alla andra ge sig ut och söka annat arbete. Många är ju dessutom tjänstlediga från sitt ordinarie arbete. Fast jag skulle nog inte vilja bli behandlad av t ex en tandläkare eller läkare som inte praktiserat sitt jobb på 12 år. Det behövs tid till kunskapsinhämtning.

Nu finns ett förslag om att tiden som man får inkomstgaranti ska förkortas men det ska bara gälla nyvalda ledamöter. Jag tycker att det ska gälla alla. Uppdraget som riksdagsledamot förnyas vid varje val så man kan inte säga att villkoren förändras under tiden. 2014 väljs nya ledamöter in i riksdagen. Oavsett om man suttit där tidigare. Denna fråga tar BT upp i sin ledare idag.

Igår gick vi också vidare med att diskutera handboken för medborgardialog. Vi gjorde det genom en konstruktiv workshop med klipp och klistrametoden.

I morgon är det möte med Räddningstjänstförbundet med ett tidigt (!!??) möte i Ulricehamn. Blir en tidig kväll.

Ett hjärta också på Alla hjärtans dag.

Nytt förslag om inkomstgaranti för riksdagsledamöter bör gälla alla

Nu finns det äntligen ett förslag på förändrade villkor när man lämnar ett förtroendeuppdrag som riksdagsledamot. Redan 2003 motionerade jag och Anita Brodén (fortfarande riksdagsledamot) att villkoren skulle ses över. De villkoren som finns idag är generösa. Och rimmar dåligt med de krav man ställer på andra. Även om ett riksdagsuppdrag inte kan jämställas med ett vanligt arbete. Ett visst stöd under den närmaste tiden behövs och max 2 år kan vara en rimlig tid. Men jag tycker det ska gälla alla. Inte bara de som blir nyvalda 2014. Det är totalfel tänkt. Alla riksdagsledamöter väljs på nytt. Ingen har en fast plats i riksdagen. Riksdagsuppdraget är ett förtroendeuppdrag och inget jobb, där sist in först ut gäller. Det handlar inte om att ändra bakåt. (Ekot, SvD)

Själv var jag glad för det år jag fick inkomstgaranti. Som egen företagare hade jag ingen anställning att gå tillbaka till och att efter fyra år fortsätta där jag slutade var inte självklart. Det blev så efter en tid även om jag sökte några jobb också. Fast det är ju inte så många som anställer en 60-åring.  Och kunderna fanns inte direkt och kunskapen var ringrostig. Det händer ju lite inom datavärlden på fyra år. När den värsta besvikelsen att inte få åka tillbaka till riksdagen efter valet 2006 lagt sig var det bara att ta tag i livet igen. Och det gick att komma tillbaka. Inte för att jag var helt självförsörjande efter ett år men med lite pengar undanlagda från riksdagstiden har det gått. Och jag har haft enskild firma så jag har inte kunnat lägga undan några pengar i något bolag. De pengar jag tjänade under året avräknades mot inkomstgarantin.

Inkomstgarantin på tapeten igen

Nu är inkomstgarantin för riksdagsledamöter på tapeten igen. (SVT, DN) Redan 2003 skrev jag och Anita Brodén en motion om att inkomstgarantin skulle ses över. Det är orimligt att den som är 50 år och suttit i riksdagen tillräckligt länge kan få ut garanti fram till pensionen.

Att någon som från den ena dagen till den andra blivit av med sin plats i riksdagen får en garanti under en viss tid är rimligt. Här förekommer inga varsel eller uppsägningstider. Ingen, som söker nytt förtroende för en riksdagsplats, har tankarna på att söka jobb. Och även om man har tjänstledigt från en tjänst räcker fyra år för att hamna i bakvatten. Med den takt som idag råder inom arbetslivet hinner mycket att hända på fyra år. Arbetsuppgifterna kanske inte ens finns kvar.

För egen del, som egen företagare som datautbildare, hade onekligen mycket hänt. Som 60-åring var det inte lätt heller att söka något annat jobb. Men vill man så kan man. Och en viss datautbildning hade jag ju under riksdagstiden. Det fanns en del kollegor som behövde hjälp. Och jag hade nog inte riktigt klarat mig ekonomiskt, åtminstone de första åren, om jag inte sparat pengar från riksdagsåren.

Även om det hade varit gott att ha lite längre stöd så kändes det gott när det var slut efter ett år. Självklart minskat med de intäkter jag fick från företaget. Jag har så svårt att förstå dem som tycker att det är helt ok att leva på inkomstgaranti. Visst är det en trygghet  men man måste leva som man lär. Ställer man krav på andra måste man ställa krav på sig själv. Ett utnyttjande spär bara på politikerföraktet.

Jag är glad att jag skrev motionen tillsammans med Anita Brodén och den orsakade också mitt första TV-framträdande i Uppdrag granskning. Men motionen blev ingen bästsäljare så att säga. Den kom upp till diskussion men ingen var intresserad.

Nu finns det ju en utredning. Bättre sent än aldrig. Även här var jag före min tid.

Inkomstgaranti

Så kom den då. Insändaren i Borås tidning där jag beskrivs som att jag totalt skamlöst och utan och etik och moral skulle utnyttja skattebetalarnas pengar. Den som skriver påstår att jag på grund av alla fritidssysselsättningar inte skulle ha tid att arbeta eller söka arbete.

Jag förstår att när man inte har alla fakta, att mitt beteende kan synas omoraliskt och oetiskt. Jag skulle nog själv reagera så.

Men jag har målmedvetet jobbat för att återuppta mitt företag och börja utbilda i att använda datorprogram igen. Tyvärr är det inte så lätt när man varit borta i fyra år. Det går åt mycket tid till att plugga in program. Tid som jag inte kan fakturera någon. Och framförallt måste någon vilja ha mina tjänster. Kunderna sitter inte och väntar i fyra år.

Alternativet var att gå ut och söka jobb. Men det är inte lätt när man är 60 år. Även om man suttit i riksdagen. Och jag tycker att det jag håller på med är roligt. Ibland lite för roligt. Det blir sena nätter många gånger för att jag fastnat i något datorproblem som jag måste lösa.

Syftet med garantin är ju att man ska ha ett skyddsnät under en tid för att kunna komma tillbaka till arbetslivet. Jag tycker att jag använt min tid väl. Jag är tillbaka på banan som datalärare. Även om inte intäkterna har kommit förrän i slutet av perioden. Och jag därför inte kunnat dra av dem på min inkomstgaranti. Jag har enskild firma och kommer att lämna en noggrann redogörelse över mitt bokförda resultat och lämna tillbaka de pengar jag fått för mycket. Det har varit svårt att förutse hur mycket pengar jag skulle tjäna. Uppdragen kommer ofta med väldigt kort varsel.

Att vara företagare är en tillvaro med mycket osäkerhet. Många tror att bara för att man har ett företag så ramlar pengarna ner från himlen. Om det vore så väl så undrar jag varför inte alla startar företag. Men det är faktiskt hårt och envetet arbete som många gånger inte betalar sig särskilt bra.

Visst har jag några fritidssysselsättningar. Inklusive att vara fritidspolitiker. Och jag har en del att ta igen när det gäller att träffa vänner och barn och barnbarn. Sådant som inte hanns med när jag satt i riksdagen. Och var i tjänst 24 timmar om dygnet 365 dagar om året. Därmed inte sagt att jag inte tyckte att det var roligt och intressant att sitta i riksdagen.

Igen blir jag så trött på att försvara mig och det jag gör. I stället för att förbereda kurser och ut och jaga intäkter. Självklart hade jag velat ha fler uppdrag tidigare.

Och jag har inte bestämt reglerna. Och den 2 november måste jag försörja mig själv. Det ska bli riktigt skönt.