Barn ska röra på sig. Det tror jag nästan alla är överens om. Men hur det ska gå till finns det delade meningar om.
Det som idag beskrivs i SvD om fotbollsklubben Boo som sorterar ut barn redan i 9-årsåldern för att specialtränas känns åtminstone för mig väldigt fel. Och jag förstår de föräldrar som tar sina barn från klubben. Det hela är också förenat med kostnader enligt artikeln. Så alla föräldrar har inte råd.
Barn måste få en chans att vara barn. Och de måste ges möjlighet att pröva på flera idrotter inom de bestämmer sig för en. Jag tror också att de barn som pressas hårt tidigt riskerar att sluta helt om de inte blir tillräckligt bra.
Och man kan gå miste om en talang som dyker upp senare i livet, när han eller hon som sorterades bort i unga år utvecklats, kanske både kroppsligt och själsligt.
Jag tycker självklart det ska finnas både elit- och breddsatsning men elitsatsningen måste påbörjas senare i livet. När ungdomen själv kan ta ställning och inte påverkas av tvingande föräldrar som ser en ny Zlatan i sin son eller Marta i sin dotter. Jag har sett en hel del skrikande och rytande föräldrar inom tennisen. Och därmed gråtande barn.
Det får inte vara så. Om man inte tycker att det är roligt att träna (i alla fall oftast) och tävla ska ingen tvinga en till det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar