Vart har Överenskommelsen mellan idéburna organisationer och Borås stad tagit vägen

Idag har jag lämnat in en fråga till kommunalrådet Lena Palmén om varför uppdraget att ta fram en Överenskommelse mellan idéburna organisationer och Borås stad bytt ägare. Utan att kommunfullmäktige ändrat beslutet. Ska inte organisationen följa beslut fattade av kommunfullmäktige.
Här är frågan som jag hoppas få svar på på torsdag i kommunfullmäktige

Fråga till kommunalrådet Lena Palmén från Anne-Marie Ekström (FP)

Varför följs inte kommunfullmäktiges beslut när det gäller samverkan med idéburna organisationer

Alla ideella organisationer och föreningar, även benämnda idéburna organisationer, som ställer upp där det offentliga samhället slutar är en viktig resurs som måste tas till vara och inte glömmas bort. På nationell nivå har överenskommelser gjorts - både inom det sociala området och inom integrationsområdet - mellan regering, Sveriges kommuner och landsting (SKL) och idéburna organisationer. Överenskommelsen inom det sociala området har som syfte att stärka de idéburna organisationernas självständiga och oberoende roll som opinionsbildare. Därutöver ska den stödja framväxten av en större mångfald av utförare och leverantörer inom hälso- och sjukvården samt omsorgen. Överenskommelsen ska tydliggöra de ideella aktörernas roll inom det sociala området och möjliggöra för dessa att konkurrera på likvärdiga villkor med andra aktörer verksamma på området. Inom integrationsområdet är syftet att hitta samverkansformer när det gäller nyanlända och dessas etablering i samhället. Ett gott samspel mellan offentlig sektor och de idéburna organisationerna är centralt för en god samhällsutveckling. 

I enlighet med den centrala Överenskommelsen har sedan överenskommelser gjorts på lokal och regional nivå. I december var en Överenskommelse framme i Västra Götalandsregionen som har skrivits under av cirka 70 idéburna organisationer och från regionen av regionfullmäktiges ordförande. 

Den 24 oktober 2013 biföll kommunfullmäktige en motion från undertecknad om att Borås stad skall ta fram en Överenskommelse mellan idéburna organisationer och Borås stad enlighet med den centrala Överenskommelsen mellan regering, SKL och idéburna organisationer, både inom det sociala området och inom integrationsområdet. Enligt kommunfullmäktiges beslut skulle Sociala omsorgsförvaltningen hantera Överenskommelsen inom det sociala området och Arbetslivsförvaltningen inom integrationsområdet.

Enligt vad jag fått veta på omvägar har nu båda uppdragen förts över till Fritids och folkhälsoförvaltningen utan att något nytt beslut fattats av kommunfullmäktige. Och ännu finns ingen Överenskommelse. Det är viktigt att den tas fram skyndsamt och att den gäller hela Borås stad. De idéburna organisationerna måste också vara delaktiga.

Mina frågor till kommunalrådet Lena Palmén  är

1.       Varför har Borås stad frångått kommunfullmäktiges beslut och vem har fattat beslut att uppdraget ska föras över till förvaltningen för Fritid och Folkhälsa. 

2.       När kommer en Överenskommelse mellan Borås stad och de idéburna organisationerna finnas framme.   

Anne-Marie Ekström

Folkpartiet Liberalerna

Debattartikel om Överenskommelsen och idéburna organisationer

Debattartikel införd i Borås tidning 18 mars

Civilsamhället, tredje sektorn, idéburen sektor, ideellt arbete, social ekonomi. Kärt barn har många namn även om dessa kanske inte är helt likvärdiga.  Men alla handlar om att enskilda människor och organisationer bidrar till samhällsutvecklingen med sitt engagemang, oftast på fritid och utan betalning. Utan detta engagemang skulle samhället stanna. Det finns uppskattningar som säger att det rör sig om 300 000 årsarbetskrafter.

Att vara med i en förening bidrar till en meningsfylld fritid, vare sig man är gammal eller ung. Föreningslivet är också en skola i demokrati men skapar också arbetstillfällen. Idag får många, som annars skulle haft svårt att få jobb, ett jobb i någon förening. I förlängningen ger också det ideella arbetet andra arbetstillfällen. SM-vecka, O-ringen och andra stora tävlingar som arrangeras i Borås bidrar till att arbetstillfällen skapas också inom näringslivet. De som kommer hit äter, sover och handlar. Men utan det ideella arbete som utförs av alla lokala idrottsföreningar och andra volontärer är det inte möjligt att genomföra tävlingarna.

Det lönar sig således i längden, både socialt och ekonomiskt, att det offentliga värnar föreningslivet.

I den så kallade Överenskommelsen, initierad av Folkpartiet, mellan regeringen, Sveriges kommuner och landsting och idéburna organisationer klargörs spelregler i samarbetet mellan det offentliga och idéburna organisationer. Utifrån den centrala Överenskommelsen har också flera regioner och kommuner gjort lokala Överenskommelser. Västra Götalandsregionen har precis tagit fram en Överenskommelse och ca 70 idéburna organisationer från den så kallade sociala ekonomin med koppling till regionen har skrivit på. För regionen har regionfullmäktiges ordförande skrivit under.

Benämningen Social ekonomi används av Västra Götalandsregionen och handlar inte, som man kan ledas att tro, om socialbidrag eller socialtjänst. Social ekonomi är just föreningsliv och ideella organisationer som inte bara bidrar till att enskilda människor växer utan också att det skapas ekonomisk tillväxt.

Överenskommelsen är en plattform som bygger på dialog, kvalité och långsiktighet. Med denna plattform som grund kan sedan enskilda organisationer ta fram avtal eller överenskommelser med just deras verksamhet som grund. Överenskommelsen innebär ett synliggörande av det arbete som görs av många enskilda frivilliga krafter.

Nu är det dags för Borås att ta tag i och genomföra Överenskommelsen i enlighet med min motion som kommunfullmäktige biföll i oktober 2013. Ännu finns inget resultat. Efter att först ha hamnat hos Sociala omsorgsförvaltningen och Arbetslivsförvaltningen har nu uppdraget att ta fram en Överenskommelse hamnat hos Fritid och Folkhälsa. Oavsett var uppdraget ligger är det viktigt att Överenskommelsen gäller hela kommunen och att arbetet med att ta fram denna sätter igång snarast.

Jag hoppas att viljan till ideellt arbete inte försvinner. Dels måste alla gamla ”föreningsrävar”, dit jag räknar mig själv, hjälpa till att föra traditionen vidare till nya generationer dels måste politiken på alla nivåer skapa bra förutsättningar så vi även i framtiden har ett rikt och aktivt föreningsliv. Det ger både tillväxt och meningsfullhet till dem som deltar i det.

Kvinnokraft på Hässleholmen

En fantastisk eftermiddag. Cirka 70 kvinnor hade samlats i Hässlehus för att samtala om vad som kan göras för att öka tryggheten på Hässleholmen. Många kreatvia idéer kom fram i samtalen som skedde i små grupper. Genomgående i alla gruppers förslag var att det är kvinnorna som kan förändra och göra skillnad. Men det finns många barriärer som måste passeras. Bristande språkkunskaper gör att många kvinnor inte kommer på möten eller kan läsa meddelanden från skolan. Självklart är det så att om barnen kan svenska bättre än sina föräldrar så blir det problem med föräldrarollen. Språkkaféer bara för kvinnor, gympa för kvinnor och tolk på andra möten och träffar för kvinnor var några av vår grupps förslag. 

Poliser var med på mötet. Kvinnor förstås. Många ville gärna se att polisen har kontor på Hässleholmen. Efter alla händelser den senaste tiden med bland annat mord på två unga killar har polisen större närvaro redan nu men som sagt många önskade mer närvarande och gående poliser. 

Många ideella organisationer var också närvarande. Som gör oerhört mycket. Viktigt att deras arbete synliggörs. 

Fast en kvinna gjorde särskilt mycket intryck på mig. En somalisk kvinna klädd i blått. Mamma till fem barn. Gick sista året på undersköterskelinjen. Hade inga problem med språket. Varit i Sverige i åtta år. Fantastisk kvinna. Stark. Hon gav också styrka till andra. 

Gick från mötet stärkt. Känner att det trots allt finns hopp. Och det finns hopp om att körbärsblommorna kommer också i år på Hässleholmen. Stora knoppar redan. 

Jag längtar till ett annat Hässleholmen

Sprang in på Hässle torg idag när jag gjorde en av mina vanliga springrundor. Ja. Jag sprang inte in. Av respekt. Det var mycket människor på torget. Många var där och sörjde killen som alldeles för tidigt gick bort i fredags. Han föll offer för en kniv. Mitt på ljusa dagen. Andra, iranier, hade en minnesdag. Några affärer var öppna men ingen plats där man kunde samlas och prata och ta en kopp kaffe eller te. Varför höll inte VI-kontoret öppet i helgen? Vad gjorde stadsdelen och dess politiker? (BT, BT) 
Två mord inom en vecka på Hässleholmen. Och ytterligare en knivskärning. Klart att människor är oroliga och då måste samhällets funktioner vara där och svara på frågor. Vad görs för att återskapa trygghet? Vad gör kommunen? Vad gör kyrkan? Vad gör samhället i övrigt? Jag tror att det inte är bara de som bor direkt på det som vanligtvis benämns Hässleholmen, dvs miljonprogrammet, utan också många som bor runt omkring som också tillhör Hässleholmen som har funderingar och tankar kring det som händer. Det är nu, när oron sprider sig på området som det är än viktigare att samhället inte sviker utan fokuserar på att stärka stadsdelen. Och att göra det tillsammans med dem som bor där.
Här behövs alla konstruktiva idéer. Bra början med att bjuda in kvinnor till ett samtal nästa fredag. (Radio Sjuhärad) Jag kommer att gå dit. Men det behöver göras mer. Några idéer. Se till att tunnlarna blir uppsnyggade med teckningar och gatukonst av barn och unga som jag föreslagit .Starta kvinnogymnastik, som fanns förr. Odla mellan husen. Gör Åsvägen till lokalgata och inte genomfartsgata (Har också motionerat om). Förbättra miljön på torget. Stärk skolorna på området. Flytta ut fler samhällsfunktioner. Gör skulpturvandring. Jobba än mer för att minska arbetslösheten. En blandning av stora och små idéer. Det behövs mycket mer men se stadsdelen och lämna inte människorna där ensamma med sin oro. Vi som politiker måste också visa att vi bryr oss.

Jag längtar efter ett annat Hässleholmen där alla känner sig trygga. Snart blommar körsbärsträden och påskliljorna.

Länge sedan sist

Det har varit lite si och så med bloggandet på sista tiden. Jag egentligen ända sedan valet. Kanske till och med före valet. Nu tänkte jag i alla fall sätta igång igen. Har börjat på skrivarkurs två halvdagar i veckan i åtta veckor. Fast där är det ju mer “hittepå” som ska presteras inte rapport från verkliga livet. Men det blir inspiration att göra också det andra. Kort summering vad som hänt sedan sist. Privat. Inte så mycket. Springer minst tre gånger i veckan. Även bland snö och is.  Politiska livet. Bytt från glamour med representationsmiddagar som 2:e vice ordförande i kommunfullmäktige till social misär och hemlöshet i sociala omsorgsnämnden och tvätt och städ i servicenämnden i regionen. Ersättare i både kommunfullmäktige och regionfullmäktige. Fast jag trivs nog mer med det mer jordnära politiska arbetet. Det är ju därför jag är politiker. Liberala Företagare håller jag också på med liksom Medborgardialog. Det var väl allt. Lite jobb då och då.

Besök i Espelkamp, Borås stads vänort

“Wenn jemand eine Reise tut, dann kan er was erzählen.” En mening som stod i en av mina tyskaböcker från gymnasiet. Översatt. “När någon gör en resa har man något att berätta.” Jag gjorde en resa i helgen till Borås stads vänort Espelkamp i Tyskland. Hittade både Borås Park och Pinnochios skor fast i lite färggladare tappning. Och en svensk Kindergarten med svensk flagga utanför. Och lärde mig mycket om staden Espelkamps historia.

Under kriget fanns en ammunitionsfabrik där. I små hus väld dolda av stora träd, aspar, så husen inte kunde ses från ovan. Asparna har för övrigt gett staden namnet Espelkamp. När engelsmännen intog staden ville dessa jämna ammunitionsfabrikerna med marken. Då kom bl a prästen Birger Forell från Borås och satte stopp för detta och de små husen gjordes om till lägenheter för flyktingar som inte hade någonstans att bo. Många av de små husen finns kvar idag.

Inte nog med detta utan Birger Forell såg också till att det skänktes pengar och förnödenheter från Sverige och Borås.  Jag träffade en kvinna, som var barn på den tiden och  som berättade att hon fått en filt från Borås och fotograferats med denna. Inte konstigt att Forell fått en minnessten, från Sverige i granit, i Borås park i Espelkamp.

Anledningen till att jag var där var att som representant för Borås stad vara med om deras CityFest. Denna börjar med “Schinkenfrüstück” och det är utställningstält och tivoli. Förutom att få vara med på frukosten och en rundvandring bland utställarna blev jag också guidad runt stan både till fots och med bil. Som synes av fotona här nedan har man satsat på mycket färgglada hus och som sagt en hel del som påminde om Borås och Sverige kunde jag också fotografera. 

Under dagarna jag var där diskuterade vi bland annat jämställdhet, segregation och skolnedläggning. Alltså inte olikt de frågor som diskuteras också här i Sverige. När det gäller jämställdheten har vi i Sverige dock kommit mycket längre. Kvinnor stannar hemma med barnen och jobbar deltid. Vilket innebär att det saknas kvinnliga chefer. För att inte tala om “Stadtrat” (motsv kommunfullmäktige) där 5 av 38 är kvinnor, dvs 13 %.

Jag träffade också representanter från ett par av Espelkamps övriga vänorter. Efter Berlinmurens fall, 1989, utsågs västtyska vänorter till orter i den östtyska delen. Ett sätt att närma sig varandra och för de östtyska orterna att få hjälp med att bygga upp förvaltningar mm. Att lyssna till en man som kom från Brandenburg berätta hur det kändes när muren var borta fick håren på kroppen att resa sig. Mannens äldre släktingar hade bland annat fått lämna sina jobb under den östtyska tiden för att man inte hade gått med i kommunistpartiet.

Det var ett mycket intressant och trevligt besök och jag fick med mig en massa kunskaper som jag inte hade förut och jag tror också mitt besök var uppskattat.

		Besök i Espelkamp Visa bildspel HÄMTA ALLA

Föreningsliv viktigt för både social och ekonomisk tillväxt.

Civilsamhället, tredje sektorn, idéburen sektor, ideellt arbete, social ekonomi. Kärt barn har många namn även om dessa kanske inte är helt likvärdiga. Men alla handlar om att enskilda människor och organisationer bidrar till samhällsutvecklingen med sitt engagemang, oftast på fritid och utan betalning. Utan detta engagemang skulle samhället stanna. Det finns uppskattningar som säger att det rör sig om 300 000 årsarbetskrafter.

Att vara med i en förening bidrar till en meningsfylld fritid, vare sig man är gammal eller ung. Föreningslivet är också en skola i demokrati. Föreningsliv skapar också arbetstillfällen. Idag får många, som annars skulle haft svårt att få jobb, ett jobb i någon förening. I förlängningen ger också det ideella arbetet andra arbetstillfällen. När till exempel en kommun, som Borås, får möjlighet att anordna stora tävlingar, som till exempel SM-veckan denna sommar, så äter, bor och handlar de som kommer hit på orten och gynnar på så sätt det lokala näringslivet. Enligt uppgift så omsatte SM-veckan ca 40 miljoner kronor på boende, mat mm. (BT) Men utan det ideella arbete som utförs av alla lokala idrottsföreningar och andra volontärer hade det inte varit möjligt att genomföra tävlingarna. Arbetstillfällen kan också skapas på landsbygden där föreningar, ibland tillsammans med kommunen och näringslivet, går samman för att rusta upp någon sevärdhet eller göra i ordning en vandringsled. För att på så sätt locka till sig besökare som kanske också handlar lokalt.

Västra Götalandsregionen använder benämningen Social ekonomi. Det handlar alltså inte, som man kan ledas att tro, om socialbidrag eller socialtjänst. Social ekonomi är just föreningsliv och ideella organisationer som inte bara bidrar till att enskilda människor växer utan också att det skapas ekonomisk tillväxt.

Det lönar sig alltså i längden, både socialt och ekonomiskt, att värna föreningslivet och ge bidrag till dessa. Men det är också viktigt att regler och lagar är enkla för föreningar att följa. Verksamheten är det viktigaste i en förening, inte administrationen.

I den så kallade Överenskommelsen, initierad av Folkpartiet, mellan regeringen, Sveriges kommuner och landsting och idéburna organisationer klargörs spelregler i samarbetet mellan det offentliga och idéburna organisationer och bygger på dialog, kvalité och långsiktighet. Utifrån den centrala Överenskommelsen har också flera regioner och kommuner gjort lokala Överenskommelser. Bland annat är Västra Götalandsregionen snart klar med arbetet där jag varit delaktig och Borås är på gång efter en motion från mig till kommunfullmäktige. Överenskommelsen innebär ett synliggörande av det arbete som görs av många enskilda frivilliga krafter.

Jag hoppas att viljan till ideellt arbete inte försvinner. Dels måste alla gamla ”föreningsrävar”, dit jag räknar mig själv, hjälpa till att föra traditionen vidare till nya generationer dels måste politiken på alla nivåer skapa bra förutsättningar så vi även i framtiden har ett rikt och aktivt föreningsliv. Det ger både tillväxt och meningsfullhet till dem som deltar i det.