Folkpartiet vill återinföra sista länken i flyktingpolitiken

Idag har även Folkpartiet kommit ur garderoben och krävt att lagen som handlar om att äldre människor som inte har någon anhörig kvar i sitt hemland lättare ska få uppehållstillstånd i Sverige. Ett mycket välkommet ställningstagande. Före 1997 fanns en lag som tillät detta men denna lag togs bort av socialdemokraterna. Den s k sista länken lagen. (SVT)

Förmodligen blir det ingen stor belastning för Sverige men ett stort framsteg mot en mer human flyktingpolitik. Redan 2003 ställde jag frågan till dåvarande migrationsministern Jan O Karlsson om det inte vore rimligt att återinföra sista länken. Här kan interpellationen läsas. Igen har jag varit före min tid. 

Jag har träffat personer som försökt få hit sin mamma eller pappa som är ensamma kvar i hemlandet. Oron för föräldern bidrar till att personen som finns i Sverige har svårare att helt och hållet satsa på att etablera sig i Sverige. Ett aktuellt fall är 91-åriga Ghanna som ska utvisas till Ukraina där hon saknar anhöriga. Ghanna är dessutom dement. Något mer omänskligt är svårt att tänka sig.

Men migrationsministern är lika kallsinnig som alltid. När han intervjuas i TV pratar han om att det skulle välla in människor hit. Men hallå. Det handlar om äldre personer som saknar anhöriga i hemlandet men som har någon som kan ta hand om honom eller  henne här. Det kan inte vara horder av människor. Var finns medmänsklighet och humanism? Tycker alla moderater som Billström. Han hänvisar ju till partiet.

Oavsett så hoppas jag att de tre övriga partierna i alliansen kan övertyga det fjärde att Sverige är ett land som värnar humanism och medmänsklighet.

Våren är i alla fall på väg. Så här kommer en bukett tulpaner. Kanske kan den hjälpa till. 

Efterdebatt kommunfullmäktige

Länge sedan jag skrev. Har haft näsan i en databas som har tagit mycket tid. Lägg därtill lite möten och rejäl nysdag i söndags. Plus en rejäl pappersrensning. Frågan är om det blir lugnare i framtiden. Trots att jag är pensionär.

Även om jag jobbar inom mitt företag med kurser och hemmajobb med kalkyler och databaser så har jag tagit ut min pension. Förutom den i det orangea kuvertet alla småslattar från olika pensionssparanden. De senaste dagarna har det kommit lite pengar nästan varje dag. Fascinerande att få pengar utan att behöva göra något. Fast jag har väl gjort något tidigare.

Har kommit hem från ett kommunfullmäktige som varade i fem timmar. Varav tre av dessa timmar ägnades åt att diskutera om Borås stad skulle införa en obligatorisk vegetarisk matdag på skolorna i Borås. Alla var överens om att det borde finnas vegetariska alternativ. Men allianspartierna ville att skolorna tillsammans med eleverna, dvs dem det berör, skulle själva få bestämma hur skolmaten ska se ut. Medan de rödgröna ville ha obligatoriskt. SD ville att det varje dags skulle serveras en alternativ vegetarisk rätt. Eftersom jag sitter i presidiet får jag ransonera de debatter jag deltar i. Så denna avstod jag. Det var många andra som var uppe och framförde kloka idéer. Men jag har bloggen och de andra sociala medierna. Just nu är det precis som i SVT:s debatter. Debatten fortsätter på nätet. I detta fall på min facebook sida.

Det blev en ganska infekterad debatt i fullmäktige. En debatt som skulle kunnat resultera i ett ställningstagande om hur viktigt det är att ha en bra skolmat, som är näringsriktig och som minskar påverkan på miljön, oavsett om det är vegetarisk mat eller närproducerad eller kravmat, blev i stället en konfrontationsdebatt. Och en fråga där man skulle kunna låta dem det berör, dvs skoleleverna, få kunna vara med och påverka skulle politikerna bestämma.

Nu blev resultatet efter den segslitna debatten att de rödgröna förlorade sedan SD röstat med allianspartierna. (BT)

Jag hoppas att debatten går vidare. Men det är viktigt att den innebär saklig information och motivation. Idag är vegetarisk mat omgjordad av en massa myter. Det är viktigt att man får barn och unga att frivilligt äta mer vegetariskt.

Det finns tydligen forskning att barn som tvingas äta något i unga år kan få avsmak för resten av livet. Jag är själv ett sådant exempel. Min pappa tvingade mig dricka mjölk. Sedan jag flyttat hemifrån har jag inte druckit ett enda glas mjölk. Jag blev också tvingad att äta filmjölk när jag var barnflicka. Sedan dess kan jag inte ens äta youghurt. Fast jag nog egentligen skulle gilla det.

Så det gäller att motivera.

Nu är det nog sovdags i alla fall. Och våren är på gång. Har inte hunnit fota grannens snödroppar i år. De finns där, men jag lägger ut förra årets i stället.

KLassresa i Borås

Har tagit det lite lugnt efter en kursdag men nu är det dags att tagga upp lite.

I lördags hamnade jag i en diskussion på facebook som handlade om SSU:arnas bussresa genom Borås. För att studera hur olika människor bor och vilken inkomst dessa har. Lite av en efterapning av den bussresa som gjordes i Stockholm för att titta hur de rika bor.

Jag har redogjort för mina åsikter i en tidigare blogg vad jag tycker om bussresan till Solsidan. Jag delar inte in människor i klasser och jag tycker inte om att använda ordet hat. När någon då uttrycker sig att det är dags att odla sitt klasshat reagerar jag. Jag ser människor som individer och jag vill inte bli betraktad som ett kollektiv bara för att jag bor på en viss gata eller ett visst område.

Visst är det så att människor har olika förutsättningar i livet. Det har alltid varit och kommer så alltid att förbli. De allra flest kan välja själv hur de vill leva. Det finns människor som ser pengar som viktigt och andra som ser andra saker mer värdefulla i livet. Många jobbar mycket, kanske som egen företagare, och lyckas tjäna bra med pengar och har råd att bo i fina villor. Ska någon annan ta den villan ifrån honom eller henne. Andra är mer nöjda med att leva ett lugnare liv och kanske med mindre pengar.

Sedan finns det de som har svårare att själva välja det liv de vill leva. Dessa människor behöver hjälp och stöd efter sina behov. En person som flytt till Sverige har behov av språkundervisning och kanske också grundläggande skolundervisning. Dock inte alla. Det finns många som kommit hit med akademiska examina och bara behöver en kompletterande utbildning för att sedan komma ut på arbetsmarknaden. Det finns de som är födda i Sverige och blivit skoltrötta och slutat skolan för tidigt och de behöver också utbildning och inslussning till jobb. Det finns en del som behöver ha stöttning på grund av någon funktionsnedsättning.

Det är med att slussa in människor på arbetsmarknaden, som man ska börja. Och när det gäller Borås och området Hässleholmen är det just där man börjat. Genom projektet Kedjan och Hässleringen. Men allt löses inte på en dag. SSU:arna kan åka hur många gånger som helst fram och tillbaka genom Hässleholmen. Fler människor kommer inte i arbete för det. Men genom samarbete med många aktörer har mycket hänt på Hässleholmen. Både kyrka och företagare är delaktiga. Att inkomsten är lägre bland de som bor på Hässleholmen beror ju också på att det är billigast att bo där och de som har lägst inkomst har råd att bo där. När man fått arbete och bättre ställt flyttar man också därifrån till andra bostäder. Exakt hur stor utflytten är vet jag inte. Ett skäl till att man vill bo på till exempel Hässleholmen är också att man vill bo tillsammans med andra landsmän.

Något ord om skolresultaten också. Att de som bott i Sverige bara några år inte har samma förutsättningar för att klara betygen borde väl inte vara så svårt att förstå.

Återkommer säkert i frågan men nu är det sovdags.

Till sist bara en tanke. Jag tror inte det är genom konfrontation och hat mänskligheten går framåt. Utan genom samverkan och dialog.

Melodifestival och 112-dagen

Så var då andra omgången av melodifestivalen avklarad.

Själv hade jag ju redan sett alltihop igår kväll i Scandinavium i Göteborg vid genrepet. Kan konstateras att mina intryck från igår höll sig idag också. Att se inslagen live, även om silat genom öronproppar, blir en dimension extra. Jag höll på Rockabilly-låten och David Lindgren igår. Lindgren gick direkt till final och Rockabillyn gick till andra chansen. Jag brukar aldrig vara så där tvärsäker. Men när Lindgren äntrade scenen kunde jag knappt sitta stilla igår kväll. Idag såg jag ju också hans breakdance. Igår gick det så fort så jag märkte det inte förrän det var över. Från 24-raden ser man inte så tydligt. Melodifestivalen är en kul grej. Melodifestivalen är ingen död företeelse. Tvärtom verkar det vara fler som tittar än någonsin. Det är underhållning och man får ta det för vad det är. Att den låt som jag trodde på också lyckades hör till ovanligheterna. Det är kul men ingen katastrof om den inte hade gjort det. (DN, DN, BT) Bilden togs igår.

En mer allvarlig framtoning har 112-dagen som firades idag i Borås och på många andra platser. En dag som uppmärksammar alarmnumret 112. Till det hela hörde också att bilda ett mänskligt 112. Dvs bilda numret 112 av människor. En tävling mellan olika orter. Parkerade mig tryggt i slutet av tvåan mellan två brandmän. Kändes lite angeläget att vara med eftersom jag ju sitter i direktionen (styrelsen) för Södra Älvsborgs Räddningsförbund. Men det är också viktigt att alarmnumret fungerar och att de människor som behöver hjälp också får det. Idag finns en artikel i DN där en man inte fick åka ambulans för att sjuksköterskan trodde han hade vinterkräksjuka men hade fått en hjärnblödning.

Så var då också denna dag till ända. I morgon måste det bli lite röj till. Och tennis.

Hänt i veckan

Oj vad fort en vecka går. Några dagar i Stockholm med Medborgardialogseminarium och seminarium om hot och kränkningar mot politiker. Anordnat av SKL (Sveriges kommuner och Landsting). Det sistnämnda seminariet handlade både om hot och kränkningar från medborgare och internt mellan politiker till exempel i fullmäktige. Det är viktigt att tala om hur vi uppträder mot varandra som politiker. Både i fullmäktige men också på nätet. Politik ska debatteras men inte politiker. Finns kanske en del att göra i Borås även om debatten i fullmäktige är rätt ok. Bilden är utsikt från SKL:s lunchrum. Tagen i somras. Nu snöade det.

Torsdagen ägnades åt projekt Kompanjonen som drivs av Coompanion Sjuhärad. Projektets syfte är att starta arbetsintegrerande sociala företag som ger långtidsarbetslösa möjlighet att komma ut i arbetslivet. Socialt företagande är alternativ till sysselsättning inom olika projekt som drivs av till exempel kommunen. I ett socialt företag blir den som jobbar där mer delaktig och möjlighet att växa och själv ta ansvar genom att till exempel bli delägare.

Och så har jag rensat papper. Och sånt tar tid. Jag är en ekorre. Slängt alla kommunala papper, nästan alla i alla fall, som ändå finns på nätet. Och lagt in en del på min “platta”, som kan vara bra att ha med sig. Att rensa papper tar tid. Lätt att hamna i nostalgi och historia. Har sparat en hel del rapporter och annat om de apatiska barnen. När jag hastigt skummar igenom den rapport som togs fram på uppdrag av migrationsministern påminns jag av den cynism som fanns kring de apatiska barnen. Föräldrar och barnläkare misstänkliggjordes. I en tidskrift från Flyktingorganisationernas riksförbund, FARR, hittade jag också en sammanfattning av hur olika partier röstat i olika flyktingfrågor. Sossarna framstod som hårdast med stöd av moderaterna. Något att påminna om när någon sosse kritiserar nuvarande regeringen i dessa frågor. Fast jag tycker själv att det kunde göras betydligt mer också för att vi ska få en human och rättssäker flyktingpolitik.

Som politiker får man ibland både skäll och uppmuntran. Bestämde mig att slänga skället och spara de uppmuntrande och positiva breven eller korten.

Meddelas kan att allt inte är färdigsorterat. Och jag kunde slängt betydligt mer än jag gjort. Ska jag verkligen spara valmaterial från flera valrörelser från andra partier.

Dessutom har jag läst äktenskapsbalken för att kunna svara på frågor som jag måste svara på för att bli vigselförrättare.

Pensionärstillvaron verkar vara långt borta. Men så har jag ju tio år kvar tills jag är 75….

Medborgardialog mm

Passar på att skriva några rader innan det är dags att gå till dagens seminarium för fullmäktigepresidier i större kommuner. Kommer att handla om hur hot hanteras i politiken. Ska bli intressant.

Gårdagen tillbringades också i Stockholm. Då handlade det om Medborgardialog. Borås är med i ett nätverk över hela landet som träffas två gånger per år och diskuterar vad man kan göra för att förbättra dialogen med medborgarna.

En del kommuner har kommit långt i processen. Andra inte lika långt. Viktigt är att arbetet bedrivs systematiskt. På sikt ska det vara en del i det vanliga arbetet. Det ska komma in som en naturlig del i alla beslut. Det finns olika nivåer i medborgardialogen. Allt ifrån ren information till medbeslutande.

Bland politiker finns det delade meningar om Medborgardialog. Vi har representativ demokrati och det finns en del tycker att det räcker väl att väljarna väljer vart fjärde år. Och att partierna ska sköta kontakten med medborgarna. Jag tror dock att det är viktigt att kommunen utarbetar en strategi för hur man ska möta medborgarna och hur man ska låta medborgarna bli delaktiga. Sedan är det till sist politiken som beslutar. Ansvaret landar alltid till sist hos politikerna. Men en medborgardialog kan ge fler infallsvinklar och frågeställningarna mer grundligt belysta.

Borås gör mycket redan idag för att utveckla kontakten med medborgarna. Men mest på informationsnivå. En inventering pågår för att kolla vad vi gör idag inom de olika nämnderna. Sedan blir det dags att gå vidare för att se vad man kan göra mer.

På mötet igår presenterades vad som redan görs i olika kommuner. Återkommer. Men nu dags att rusa iväg till dagens seminarium.

Hat föder hat och riskerar våld

Sitter mitt i en röra av papper och pärmar. Har haft storröj bland papper och annat. Inte riktigt klar. Men måste leta fram datorn och skriva ned några rader.

Har TV:n på och ser program om Kambodja. Kommunism och socialism i sin hela skepnad. Handlar om tortyr och fångenskap.

TV-programmet är bara en tillfällighet men passar bra till det jag tänker skriva om. Klasshat. Något som nutidens socialister talar om. Har jag förstått av diskussion på twitter idag. Med anledning av en, i mitt tycke, mycket bra artikel av Peter Wolodarski i DN idag.

Artikeln handlar om den bussafari som gjordes till Solsidan (ett mer välmående område i Stockholm). Wolodarski skriver mycket balanserat om att vi människor har många olika roller. Och att visst ska orättvisor diskuteras men vårt samhälle är mer komplicerat än att det går att dela in människor i olika homogena klasser. Och att det är farligt att “odla klasshat”, vilket var syftet med bussresan. Hat föder också hat.

Artikeln delades både av dem som gillade den och vänstersidan som beklagade sig över den. Både på facebook och twitter. Och det var där det började. På twitter lades också till en så kallad hashtagg med benämningen “klasshat”.

Kunde inte låta bli att kommentera inlägget på twitter. Jag tycker att ordet “hat” är väldigt starkt och bör användas mycket försiktigt. Hat föder hat och leder ofta till våld. Vilket jag klargjorde. Sedan påtalade jag också att jag inte delar in människor i klasser. För vem ska avgöra exakt vilken klass den eller den tillhör. Människorna är individer med olika behov. Jag tror inte på Allt åt alla.

Fick förstås en hel del mothugg och snart leddes diskussionen in på frågan om jag hatade rasism. Påpekade att jag försöker låta bli att använda ordet hata. Men kan man hata rasism, som ju innebär att man delar in människor i grupper, och samtidigt hata en viss grupp människor som bor i ett visst område. Det är ju också en indelning i grupper. Bottennapp var svaret jag fick med elva #klasshat.

Började fundera vilken klass jag skulle tillhöra om mänskligheten skulle indelas i klasser. Och kom inte fram till något enhetligt resultat. Jag är en sammansatt människa. Datautbildaren och företagaren (som inte tjänar särskilt mycket pengar), fritidspolitikern, mormor, vandraren, tennisspelaren och mycket mer.

Jag tänker nog fortsätta vara liberal och tro på individen och individens behov i stället för att dela in människor i grupper eller klasser. Jag tror att det inte behöver vara en fast “kaka” som ska fördelas. Jag tror att “kakan” kan växa. Sedan tycker inte jag heller att det är ok för riskkapitalbolag inom välfärden skickar vinster utomlands. Inte heller är det ok med egoism och girighet. Men det är andra problem.

Grundskillnaderna mellan socialism och liberalism är att den förstnämnda buntar ihop människor i grupper och kollektiv medan liberalismen ser till den enskilda människan. Jag tror på individen.