Hemma igen och Gott Nytt År

Hemma igen från fjällen. Några blåmärken rikare men också många härliga minnen från backarna. Blåmärkena skaffade jag mig i världens minsta backe som knappt var en backe. Längdskidorna gled lite för fort i spåret och klarade inte ojämnheterna. Det är skillnad att ha fötterna stabilt parkerade i slalompjäxor och att ha dem i lätta längdpjäxor. Det blev att stå över skidåkning en dag. Men det blev desto mer dagen därpå.

Saknar snön förutom den som kom ner på hemvägen. Resan blev rätt jobbig. Särskilt som det dessutom kom ner underkylt regn stundtals och vindrutetorkarna isbelades. Glad i alla fall att vi hann upp innan Dagmar slog till på uppvägen. På hemresan kunder konstateras många träd som fallit över vägen.

Men nu är det bara att ta tag i vardagen igen. En hel del att göra. Än tänker jag inte börja ägna mig åt pensionärsliv. Fast 65-års dagen närmar sig med stormsteg. Idag har jag blivit intervjuad av BT. Och i Idre åkte jag på senior-kort i förtid.

Det gamla året ska avslutas på allehanda sätt. Det är bokslut med mera. En summering på bloggen får det nog också bli. Och det nya ska förberedas. Nya datum ska läggas in i kalendern. Och så vidare.

Nu dags att gå till handling med punkt 1.

Gott Nytt År glömde jag skriva. Bilden på mig och min skugga är tagen på Nyårsafton.

Otroligt på olika sätt

Tänk att det ska behövas lite tennis för att piggna till. Jag vaknade till riktigt ordentligt och fick in några fina slag på motståndarna. Dagen har annars gått i ultrarapid. Ibland behövs sådana dagar också. I morgon är det ju slut på latemansdagarna. Även om jag jobbat en del med kursförberedelser under helgerna.

Skrivarlusten har inte heller velat infinna sig. Men som sagt lite tennis gjorde susen. Så jag tänkte skriva några rader om dagens rubriker innan jag ska titta på Paradiset på TV.

Charlotte Kalla missade jag inte förstås. Helt otroligt att dra iväg i en sådan uppförsbacke. Jag har ju själv vandrat uppför liknande backar. Det är brant. Det kan jag lova. Fast de flesta åker ju nerför backarna. Och att prestera på topp hela veckan och dessutom strax efter en sådan prövning för kroppen klart och redigt ställa upp på en intervju, på engelska dessutom, är suveränt. Verkligen en jättefin representant för svenska ungdomar.

Jättegrattis!

Mindre bra är Telias problem eller rättare kris med e-posten. Jag har ju hämtat hem post till min dator varje dag men huruvida något försvunnit på vägen får jag väl aldrig veta. Strulat har det gjort ibland i alla fall.

Det är helt otroligt, fast på ett annat sätt än Kallas bragd, att inte ha ordentlig backup när man hanterar e-post för så många kunder. Kanske viktig post. Tur är väl att det hänt under de veckor som många verksamheter har gått på sparlåga. Men helt oacceptabelt. Att kompensera med presentkort på 200 kronor är en dålig kompensation. De pengarna går ju bara tillbaka till Telia. Och om man som kvinnan i DN:s artikel tappat bort biljettbokningar och annat så kan man ha lidit stor skada. Jag hoppas Telia inser att man för att upprätthålla förtroendet gör något mer än bara 200 kronor. Det går ju inte bara att fortsätta som om inget har hänt.

Helt otroligt är det också att någon kan ha nöje av att ställa en snögubbe på tågspåret och dessutom stoppa i sten i den. Detta har hänt i kväll i Vikingstad i Östergötland. Tåget blev skadat och försenat men det verkar inte vara någon skadade enligt SvD i alla fall. Rent sabotage är det och jag hoppas verkligen att de hittar den eller de som är skyldiga.
Visserligen har det varit snögubbeväder idag men det måste väl finnas bättre ställen att ställa den på än på ett tågspår.
Jag har åkt med många tåg försenade av olika anledningar. En gång saknades lokföraren. Men inte försenade på grund av snögubbe på spåret.