En dag i Stockholm

Sitter på tåget hem från Stockholm och Skatteverkets insynsråd. Huvudet är lite trött efter en tidig morgon och det är rejält gung i tåget eftersom "kurvlutningsmojängen" inte fungerar. Hann också med att träffa en massa före detta kollegor som just nu höll på och stressade fram de sista motionerna. Allmänna motionstiden går ut snart. Tyvärr är det väl så att de flesta motioner blir avslagna så det är ett spel för gallerierna. Men ingen vill komma på "svarta listan", dvs inte skriva en enda motion.

Jag missade ett möte i riksdagsgruppen ( som f d riksdagsledamot har jag rätt att bevista mötena i riksdagsgruppen men inte säga något) där frågan, om krav på försörjning för en person som fått uppehållstillstånd innan han eller hon kan återförenas med sin familj, kom upp. Folkpartiet tycker att försörjningskrav in te ska gälla när det finns barn i familjen. Det känns helt rätt. Barn ska inte vara åtskilda från sina föräldrar lång tid. Dessutom innebär en osäker väntan på att få hit sin familj att personen i fråga mår ännu sämre. Inte något som precis gynnar möjligheten att få ett arbete.

Nu är det dags att sova lite. Innan Herrljunga.

En intensiv vecka

Eftersom veckorna bara rusar fram i ilfart hinner jag inte skriva varje dag på bloggen. Den här veckan har varit sanslös och när kvällen kommer så ramlar ögonen ihop. Ska inte jag i min ålder passa barnbarn och mata duvorna?

Men veckan har verkligen varit blandad. Började med färdigställande av databas och slutade med höstmarknad och manifestation för att uppmärksamma hiv och aids. Däremellan massor av spännande saker.

Jag har verkligen en förmån som i mitt jobb får träffa många entreprenörer som redan driver företag eller har en idé som de vill förverkliga genom att starta ett. I onsdags startade utbildningen för kvinnor som vill ta över företag. Många intressanta diskussioner om företagandets villkor blev det. Men sen kväll. På torsdagen skulle allt hända. Jag hann med tre aktiviteter, även om jag inte stannade hela tiden på två av dem, men missade åtminstone två. Ramadan-fest på Hässleholmen och kommundelsnämndsmöte.

Jag fick förmånen att dela ut pris till årets kooperativ i Sjuhärad i egenskap av ordförande i Coompanion i Sjuhärad. Det var Marknadsplats 7-härad som fick priset. Ett kooperativ som består av flera företag som drivs självständigt men som samverkar för att marknadsföra sig och erbjuda ett komplett paket för fisketurister. Roligt att få dela ut priset framför många turistmänniskor som samlats på Hofsnäs för att lyssna på Urban Laurin tala om mat och turism. Ett intressant föredrag för övrigt.

Om tilldragelsen kan läsas i Borås Tidning.

Torsdagskvällen ägnades åt frågesport om entreprenörskap mm. Mm bestod bland annat av att lyssna till entreprenöriella kvinnor som lyckats. En uppskattad tillställning men även denna kväll blev sen med bordsbärande så jag somnade ganska ovaggad när jag kom hem. Hade dessutom tidigare på dagen hunnit med ett möte på Hässleholmen om vad som görs åt ungdomssituationen med personal från integrationsdepartementet.

Så fredag. Politisk kampanj på höstmarknaden. Plus några vändor till Sandared och tennisklubben.

Idag har det varit manifestation för det röda bandet mot hiv och aids och lite kampanj på höstmarknaden.

Nu är det dags för vila. Har en massa måsten jag måste göra i morgon innan nästa vecka tar vid. Bland annat skriva motivering varför jag vill ställa upp i valet nästa år inför vårt provval.

Hur känns det att fly från sitt hem – dags för reflektion

Åter igen finns det apatiska barn bland flyktingbarnen. Det är barn som tappat livsgnistan och lagt sig ner och stängt sig ute från omvärlden.

Under min tid i riksdagen hade vi hårda drabbningar om dessa barn. En utredning tillsattes av dåvarande regeringen där resultat redan på förhand var bestämt. I stället för att hjälpa de utsatta barnen försökte man bevisa att de var manipulerade av föräldrarna och psykiatrisk expertis hade olika uppfattningar. Någon påstod att barnen gick upp och åt på natten men ingen hade sett det. Men det försvann mat från kylskåpet. Kanske en hungrig personal. Och barnläkarna som såg till de mer kroppsliga funktionerna sa att det var omöjligt med tanke på hur barnens hälsa var.

Föräldrar blev beskyllda för allt möjligt. Och det påstods att den här typen av apati inte fanns på andra håll. Vilket inte var sant.

Själv träffade jag flera barn som var på väg in i apati. Jag träffade också en ung kvinna som hamnade i apati efter att hon fött sitt barn. Hon tittade inte åt sitt barn.

Så småningom kom amnestin för många gömda flyktingar och då löste det sig också för många av de apatiska barnen. Så småningom kom de tillbaka till livet. Tack vare bra vård och lugn och ro utan avvisningshot hängande över sig.

Nu har det kommit en bok som beskriver hela historien. Det är journalisten Gellert Tamas som skrivit boken. Jag har inte hunnit införskaffa den ännu och alltså inte läst den. Ska bli intressant att läsa den. Den handlar ju om ett skeende som jag själv var mycket involverad i.

Men det är mycket tråkigt att man inte lärde mer av historien utan idag avvisar lika sjuka barn som tidigare och som inte kan få vård i sitt hemland.

Jag är oerhört tacksam att jag inte har behövt lämna mitt hem och bege mig på flykt. Att lämna allt som är kärt och vara tvingad att vara utelämnad till giriga flyktingsmugglare och bli lämnad på öppna havet i en alldeles för liten båt med stor risk att ingen tar emot en, är inget som man önskar någon. På många håll i Europa lever flyktingar under förfärliga om ständigheter. De är människor som har flytt undan krig och förföljelse eller på grund av att deras barn inte har mat för dagen. Man kan bara ställa sig frågan hur man skulle göra själv. (DN,DN2)

Ibland kanske man skulle stanna upp och reflektera över hur det skulle kännas att behöva lämna sitt hemland. Det kanske skulle vara nyttigt och ge lite andra infallsvinklar för många att se saker från den andra sidan. I stället för att skrika om att svenska folket lidit länge av att människor på flykt kommit hit, som sverigedemokraterna gör. Man kanske skulle komma underfund med vem som har haft det jobbigast i livet.

Liten kommentar kring kyrkovalet

Så var då ännu ett val avverkat i år. Kyrkovalet. Cirka 12 procent av de röstberättigade släpade sig till valurnorna. Kyrkan är numera skild från staten vilket är rätt och riktigt men fortfarande ställer politiska partier upp i form av partier. Det gäller moderater, sossar, centerpartister och sverigedemokrater. Andra politiskt aktiva ställer upp under en gemensam benämning i valen till kyrkomötet och stiftsfullmäktige som till exempel folkpartister i svenska kyrkan, miljöpartister, kristdemokrater och vänsterpartister gör liknande. Jag tycker att det sistnämnda är ok. Det är individer som är kyrkligt intresserade (hoppas jag i alla fall) som går samman. Men att ställa upp som parti är en helt annan sak. Då har man missat att svenska kyrkan egentligen är en förening som alla andra föreningar med medlemmar. Och alla sossar eller moderater eller sverigedemokrater är inte medlemmar i svenska kyrkan. Sverigedemokraterna som står för en politik som ligger långt från kristna värderingar använder kyrkovalet som språngbräda inför nästa års val.

Att sedan som chefsfredaktören i Kyrkans tidning drar slutsatser om att kyrkovalet ger en fingervisning om hur det kommer att se ut i nästa års val är inte relevant. (SvD) Många partiaktiva ställer upp för en opolitisk grupp och valdeltagandet är lågt och de som inte är medlemmar i svenska kyrkan av olika anledningar har ju inte ens rösträtt.

Det är beklagligt att sverigedemokraterna gått framåt men det är också lika beklagligt att säga att de är valets vinnare. (DN)De har visserligen gått från 3 till 7 mandat i kyrkomötet men de är fortfarande små och får liten påverkan. Ibland tror jag att media verkligen vill att sd ska komma in i riksdagen. De får alltid mer utrymme än de förtjänar.

Lika beklagligt är att konservativa frimodig kyrka gjort framsteg. Intolerans och gammalmodiga värderingar bidrar inte till att fler vänder sig till kyrkan.

Rödgrön migrationspolitik

Sommaren har svårt att lämna oss. Efter några härliga timmar i solen med Camilla Läckbergs senaste deckare Fryvaktaren (inköpt för extrapris på Coop, kunde inte motstå) besökte jag de rödgrönas seminarium om den migrationspolitik de tänker föra om de får makten. Seminariet anordnat i samverkan med Glokala Sjuhärad. Stannade inte hela tiden men hann lyssna till intressanta föredragningar från Amnesty och om kvinnors situation i asylprocessen.

Jag stannade inte under diskussionen som följde efter expertföredargningarna. Kändes lite konstigt att vara med och påverka oppositionens politik. För det var det det handlade om. Det som kändes ännu konstigare var att sossarna nu verkar tro på en human flyktingpolitik. För att komma överens med v och mp, partier som i princip varit emot sossarnas tidigare restriktiva politik. De var vi, fp, c, kd, mp och v gentemot s och m under den tid jag satt i riksdagen och jobbade aktivt med dessa frågor.

Men att höra en v-representant säga att det var s, v och mp som införde en ny processordning i asylpolitiken känns också ganska konstigt. Det var något som alla partier var överens om. Men det var s som satte gränserna. Jag är inte särskilt förtjust i den inställning som nuvarande regerings migrationsminister har heller. Ibland känns det som om han helt glömt att det handlar om människor och inte principer.

Jag håller med kritiken som kom fram från Amnesty att vi inte följer internationella konventioner som vi skrivit under och om hanteringen av kvinnor som söker asyl. Kvinnor som förföljs just på grund av att det är kvinnor skickas tillbaka till sitt hemland med motiveringen att det finns kvinnohus eller att landets eget rättssystem kan skydda kvinnan. Trots att kanske polis våldtagit kvinnan tidigare.

Något som är oroande är att den utredning om hur den nya rättsordningen i asylprocessen fungerat, inte är tänkt att skickas ut på remiss till olika organisationer som jobbar med asylfrågor. Hoppas verkligen regeringen tänker om i frågan.

Det känns ganska frustrerande att det finns så många som har glömt bort att det är människor av kött och blod som det handlar om när det gäller asylpolitiken. Som har haft oturen att födas i ett land där krigsherrarna inte kan hålla sams utan strider om makten eller där religiösa ledare styr människornas liv, i synnerhet kvinnornas.

Kvinnor i media

I dagens media kan man inte direkt kritisera att det är för få kvinnor i fokus. Men tyvärr är det inte i sammanhang som är särskilt positiva.

Det är Hollywoodsvenskan Anna Anka som gör minst sagt märkliga uttalanden, som hör 50 år tillbaka i tiden. (SvD, DN, Att kvinnan ska behaga mannen och att den svenska mannen är för mesig. Och hennes uttalande om att vilja gå in i politiken har orsakat rabalder inom kristdemokraterna. Partisekreteraren välkomnade henne till kd medan kd:s kvinnor reagerade och partisekreteraren tog tillbaka sitt uttalande. Bra att de sa ifrån men man kan undra vilka värderingar som finns inom kd. Jämställdhet verkar inte vara något prioriterat ord.

En annan kvinna som råkat i blåsväder (förutom alla i gårdagens fullmäktigesal) är Mona Sahlin som åkt på partyresa till Mallorca. (Aftonbladet, SvD)Egentligen struntar jag fullständigt i om hon åker eller går på party, bara hon inte gör det på skattebetalarnas pengar. Det gör hon tydligen inte. Och att hon skulle vara hemma inför kyrkovalet borde inte heller vara nödvändigt. Hon är partiledare för ett politiskt parti inte för en sammanslutning som ställer upp i kyrkovalet. Om det nu inte var för att sossarna ställer upp i kyrkovalet som parti förstås. Trots att kyrkan och staten är skilda åt sedan flera år. Men det som jag kan förstå retar hennes väljare är att hon åker på kändisparty i stället för att ta tag i inhemska problem. Inklusive då från sossesynvinkel det viktiga kyrkovalet.

Det är märkligt att dessa händelser ges så mycket utrymme i media. I seriösa dagstidningar. Finns det inte något viktigare att skriva om. Särskilt Anna Ankas utspel. Det enda som är speciellt med henne är väl kanske att hon är gift med en 30 år äldre man som är en världskändis. Och en av mina ungdomsidoler. Annars har hon väl inte gjort särskilt mycket för att föra världen framåt. Jag har inte sett programmet utan bara ett utdrag. Det måste jag väl tillägga.

Varför skriver inte media mer om kvinnor som gör något viktigt som till exempel vår EU-minister Cecilia Malmström. Som verkligen gör något positivt. Att rådda iland Sveriges ordförandeskap inom EU. Även om oftast får finna sig i att finnas bakom statsministern.

Friska fläktar

Några korta rader innan jag åker till Rydal och bevistar ett seminarium som anordnas av ett "konkurrentprojekt" till det som jag är projektledare för (QVIM). Det är Grogrund som jobbar för kvinnors företagande på landsbygden. Konkurrent är väl kanske fel ord utan jag känner det väl mer som att det är ett projekt som jag kan samverka med i mitt uppdrag att främja kvinnors företagande.

Gårdagens fullmäktige blev en kall historia även om debatten stundtals var ganska het. Det känns som om man ofta talar förbi varandra och det blir debatt för debattens egen skull. Nedkylningen stod fläktanläggningen för. Stundtals var det nästan stormstyrka. Det blåste kring öronen kan man säga. Problemet är att när den stängs av så tar luften nästan slut. Något måste göras åt anläggningen. Annars riskerar köldproblemen att ta fokus från det som sägs.

Friska fläktar är det också i debatten kring sd:s annonser i Aftonbladet. (SvD, SvD2,DN) Eller rättare sagt icke-annonser. Även om jag, som säkert alla vet vid det här laget, inte gillar sverigedemokraternas åsikter och helst såg att deras budskap inte spreds, så är det fel väg att gå, att stoppa deras annonser.

Det är viktigt att hålla en levande debatt och slå hål på åsikterna i stället för att stoppa dem. Genom att förbjuda publicering innebär att man då använder deras egen taktik. Att stoppa det fria ordet. Läs min debattartikel som finns här om att alla ska följa svenska seder och bruk enligt sverigedemokraterna.

Nu är det bäst att sätta fart.