De apatiska barnen igen

Jag skrev häromdagen om att ett apatiskt barn här i Sjuhärad skulle avvisas. Jag vidhåller att det inte är värdigt ett demokratiskt samhälle att skicka iväg barn, som inte ens kan äta själva, till platser där det är mycket tveksamt om de kan få vård. Risken finns ju också att de utsätts för ytterligare förföljelse. I en del länder finns det vård att få men det är bara de som har pengar eller har någon form av försäkring som har råd med denna vård.

En förbättring är det dock jämfört med hur det var under åren 2004-2005 när de apatiska barnen var som mest aktuella. Då tillsattes en utredning om varför det fanns apatiska barn. I stort sett med färdiga svar som skulle bekräftas. Mycket lite fokus var på barnen och hur de skulle få hjälp att komma tillbaka till livet. Nu går socialstyrelsen ut och talar om hur man ska hjälpa barnen och redan tidigt fånga upp dem som finns i riskzonen men som ännu inte utvecklat apati. (DN, SvD)Bra att man ser till barnens behov. Hoppas bara att man också i samband med detta inser att barnen kanske också har egna asylskäl.

Det är inte konstigt att barn som varit med om traumatiska upplevelser stänger ute sig från livet för att också stänga sig ute från de hemska händelserna. Man behöver bara gå till sig själv. Otrevliga upplevelser försöker man ofta stänga ute från sig själv och låtsas som om de inte fanns

Skärpning gubbar

Vi har sparkat igång projektet QVIM, nätverk för kvinnors entreprenörskap, igen. Inte för full fart utan lite försiktigt. Jag tror att det finns ett behov av nätverk för kvinnor som driver eller tänker starta företag. Även om det inte i huvudsak är någon skillnad att driva företag om man är man eller kvinna. Men eftersom det är färre kvinnor än män som idag driver företag så behövs det fler som vågar starta och/eller låta sina företag växa. Det behövs förebilder och kanske en lite extra puff för att komma igång.

Idag är den politiska makten åtminstone jämställd på pappret, när det gäller förtroendevalda församlingar som fullmäktige och riksdag. Sedan är det lite sämre när det gäller den reella makten. Det vill säga ordförandeposter i nämnder och styrelser. Där finns mycket att göra för partierna.

När det gäller den ekonomiska makten så är det mycket långt kvar när det gäller jämställdhet. Kvinnorepresentationen i bolagsstyrelser är usel. Och det är där den ekonomiska makten sitter. Jag är av grunden emot kvotering. Jag tycker inte att någon, oavsett om det är en man eller kvinna, ska få företräde framför någon annan som har en bättre kompetens. Jag vill inte ha ett uppdrag på grund av att jag är kvinna. Och staten ska inte klampa in genom lagstiftning i ett bolags egna angelägenheter. Men ibland misströstar jag. Det finns kvinnor med kompetens men dessa får inte chansen.

Ett sätt är just att stötta kvinnor i deras eget företagande. Ju fler kvinnor som driver företag desto större chans att fler kvinnor kommer in i styrelser. Ett bra initiativ är också den satsning på att utbilda fler kvinnor till styrelseuppdrag, även om jag tror att dessa redan idag skulle klara ett styrelseuppdrag lika bra som en man. Men peppningen kanske behövs.

Lite, för att inte säga mycket, fundersam blir jag dock när jag läser i SvD att ett manligt styrelseproffs, Mats Qviberg, inför de kvinnor som utbildas till styrelsearbete talar om för dem att styrelser är inget för kvinnor med egna karriärer och små barn. Då borde väl inte heller män med små barn sitta i styrelser. Eller? Det behövs onekligen jobbas mycket på förändring av attityder. Kvinnor kan också ha kompetens och kunskap. Vad är det för skillnad mellan att vara småbarnsmamma och småbarnspappa? Förutom kanske de allra första månaderna.

Skärpning gubbar. När jag läser sådant här (inklusive kommentarerna till artikeln) blir jag nästan feminist.

Bloggar om detta gör också Michaela

Efter trygghetsvandringen

Här kommer mitt fjärde blogginlägg för dagen. Men jag måste ju kommentera vår Trygghetsvandring på Hässleholmen. Som tur var kom det ingen snö den dryga timmen vi var ute. På denna timme hann min grupp gå Åsvägen fram och tillbaka. Nästan hela i alla fall. Man kan väl säga att det var bra spårsnö. Trots den myckna snön hade folk trotsat denna och tagit helt andra vägar än som man planerat en gång i tiden. Det var många som korsat Åsvägen på ställen man inte borde. I stället för att gå runt till en gångtunnel så korsar man vägen rakt över till busshållplats och skola. Många gånger med livet som insats. Särskilt vid Fjärdingskolan går man vid sidan av vägen i stället för att gå i gångtunneln under vägen. Ofta utan reflexer och med mörka kläder. Det är ett under att ingen blivit påkörd.

Dessutom kan jag inte förstå varför det inte kan vara 30 km utanför både Fjärdingskolan och Bodaskolan. Även om de ligger en bit från vägen så rör sig ju barn däromkring. Jag kan inte förstå varför det är bilarna och de vuxna som kör genom Hässleholmen för att kunna gena över lasarettet, som man inte får, som ska ha företräde. De kan man inte ändra på men de som bor på området och tycker att det är obehagligt att gå genom en tunnel ska tvingas göra det. Det måste vara något som är fel. För att få en bättre boendemiljö på Hässleholmen och för att göra området tryggt måste bilarna anpassa sig till människorna, inte tvärtom. Många människor passerar över vägen varje dag. På väg till skola eller affär eller busshållplats. Jag tror inte på gupp eller att man ska tvingas stanna i väntan på att folk ska kliva på bussen. Men lite utbuktningar här och var så bilarna får köra lite slalom skulle nog sänka hastigheten och de som inte nödvändigtvis behöver åka på Åsvägen kanske väljer en annan väg.

Det vi konstaterade under trygghetsvandringen var egentligen saker jag visste. Kanske missade vi en del för att vi fokuserade på redan kända problem men till våren ska det vandras igen med förhoppningsvis mindre snöhögar eller inga alls. (fast med den här mängden snö som ramlar ner från himlen kommer vi väl att ha snö till midsommar) och då ser man andra saker.

Få se om jag kommer ur sängen i morgon efter mer än en timmes snöskottning och en dryg timme snabb vandring, delvis i en decimeter snö. Kroppen har väl fått vad den tål idag. I morgon bitti väntar Borås-mingel.

Varför måste historien upprepas?

Måste bara skriva ner ytterligare en ilska. Denna gång över att Sverige återigen skickar ut apatiska barn till en oviss framtid. Jag trodde att det blev slut med det en gång för alla. När fem partier i riksdagen med uppbackning från kyrkan jobbade mot ett hårt motstånd från moderater och sossar och som slutade i att de sjuka barnen (och fler med dem ) fick stanna i Sverige. Då visade vi att det finns humanitet. Tyvärr verkar den ha försvunnit nu.

Under den tid jag jobbade med frågan i riksdagen så lärde jag mig också en hel del om problematiken. Att det inte är konstigt att barn (för den skull träffade jag också en nybliven mamma som var apatisk) som varit med om traumatiska upplevelser sluter sig inom sig själv för att inte behöva ta till sig det som faktiskt hänt. Då tittade man inte på vad barnen varit med om. Trots att det redan då fanns i lagen att man måste se till barns bästa och barn också kan ha asylskäl.

Och den utredning som gjordes var inte kring barnens sjukdomssymtom. Hur barnen påverkades rent fysiskt. Ingen barnläkare fanns med i utredningen. Det var upprörande hur man såg cyniskt på dessa fall och beskyllde föräldrarna för att de drogade sina barn. Vilket senare har visat sig att det inte finns några som helst belägg för. Dessutom påstod en av de inblandade psykiatrikerna att barnen gick upp på natten och åt ur kylskåpen på sjukhuset vilket enligt de läkare som såg till barnens fysiska kapacitet ansåg helt omöjligt. Till saken hör att ingen sett barnen äta utan "beviset" var att det försvann mat ur kylskåpen. Det kan ha varit vilken hungrig sjukhuspersonal som helst som norpat maten.

Hela historien finns beskriven i en bok av Gellert Tamas i boken De apatiska, om makt, myter och manipulation i vilken jag finns omnämnd på ett flertal ställen. Jag står fortfarande fast vid det jag sa och tyckte. Många andra har kritiserat boken och säger att den inte är sann. Här DN:s recension av boken.

Det som är märkligt är att historien upprepar sig. Att man inte lärde sig. Nu ska ett barn i Dalsjöfors avvisas enligt Radio Sjuhärad . Jag kan inte ta ställning till vilka skäl barnet och dess mamma har utan att ha träffat dem och fått ta del av deras historia även om jag förutsätter att de beskrivningar som görs i media är riktiga. Men det är fullständigt ovärdigt ett land som Sverige att avvisa ett barn i det tillståndet till en oförutsägbar framtid. Jag trodde Sverige skrivit på barnkonventionen som värnar barnens rätt. Om inte någon visste det så gäller barnkonventionen för alla barn. Oavsett varifrån man kommer.

Det känns som om det behövs ett nytt kyrkoupprop för en mer human flyktingpolitik där framförallt barns och kvinnors skäl kommer i förgrunden.

Jämställdhet och alla människors lika värde

Alla människors lika värde är något som jag aldrig kan ge avkall på. Lika lite som jag kan ge avkall på att alla människor som bor i Sverige ska vara lika inför lagen. Den som bor och vistas i Sverige ska ha rätt till sin egen identitet så länge som han eller hon följer svenska lagar och regler. Att kvinnor och män ska ha lika rättigheter och skyldigheter är en självklar följd av detta. Att undantag ska göras från detta på grund av kultur eller religion är inte acceptabelt.

I dagens SvD har Dilsa Demirbag-Sten skrivit en debattartikel om doktoranden Mosa Sayed som i sin doktorsavhandling vill införa sharia-lagar när det gäller arvsrätt. Det vill säga att kvinnorna ärver mindre än männen. Jag tror på ett samhälle med mångfald men att införa mångfald i lagar kan aldrig skapa ett starkt rättssamhälle. Vem avgör vem som ska följa vilken lag? Det är så absurt så det faller på sin egen orimlighet.

Däremot framhåller Demirbag-Sten å andra sidan att man också respektera andra människors rätt att gå klädd som man vill i privatlivet. Vill man av religiösa skäl bära burka ska man få göra det men också acceptera att ens övertygelse kan skapa hinder på vägen. Det kanske inte är lämpligt att vara sjuksköterska eller förskollärare iklädd i stort sett heltäckande svart klädsel och svarta vantar. Som Dilsa skriver, hon går inte in i en moské iklädd bikini. Eller för den delen går jag inte heller in i en vanlig affär med alltför lite kläder på kroppen. Även om det finns de som gör det.

Det är viktigt att behålla balansen i dessa frågor. Att svenska grundlagar som värnar alla människors lika värde ska gälla är en självklarhet. För alla. Lika väl som att man har rätt till religionsfrihet lika väl har man en skyldighet att respektera svenska lagar och regler. Här får ingen skillnad göras mellan män och kvinnor. Läs gärna hela artikeln.

Fast. Även om grundlagen slår fast att alla har lika värde så har vi inte nått riktigt ända fram när det gäller jämställdhet. En del har gjorts av den nuvarande regeringen med Nyamko Sabuni(fp) i spetsen men det behövs mer. Det är jättebra att de arbetsgrupper som jobbar med alliansens framtida politik har fått uppdrag från den grupp som jobbar med jämställdhet att hela tiden ha ett jämställdhetstänk i det förslag man tar fram. (SvD) .

De förslag till valfrihet inom det offentliga har bidragit till att fler kvinnor fått möjlighet att starta företag inom områden där flest kvinnor jobbar. Och givit fler arbetsgivare att välja på, för dem som till exempel jobbar inom vården. Med konkurrens i lönesättningen som följd. Likaså har införandet av skattereduktion av hushållsnära tjänster bidragit till att fler kvinnor fått riktiga "vita" jobb. Tidigare fanns det en utbredd svart marknad för dessa tjänster.

Trygghetsvandring

Har väl aldrig varit med om maken till vinter. Tror inte det i alla fall. Fast man glömmer. Hur som helst blir det en del skottande. Hoppas i alla fall snöandet slutar till kvällen när vi ska ha vår första Trygghetsvandring på Hässleholmen. Trygghetsvandring får inte förväxlas med Vuxenvandring. Trygghetsvandring innebär att man systematiskt tillsammans med de boende kartlägger hur trygga eller otrygga platser är. För att man sedan ska kunna förbättra om det behövs. Enklare problem kan åtgärdas snabbt. De större tar som alltid lite längre tid. Men det blir kanske lite svårt att fundera över om det behövs mer grönska eller mindre. Vi får väl drömma oss bort till sommaren.

Själv ska jag leda gruppen (hoppas det blir många som trotsar vädret och kommer) som ska gå igenom området bland annat kring Fjärdingskolan. Det finns en tunnel där som få använder och i stället springer de rakt över vägen för att hinna med bussen. Ett under att ingen blivit påkörd. Dessutom är det inte 30 km i timmen utanför en skola. Vilket är fullständigt obegripligt för mig. Skit samma om det finns en tunnel. Nåväl få se vad kvällen innebär.

Innan kvällen och trygghetsvandringen finns mycket annat att göra. Bäst att sätta fart.

Mycket idag

Oj vad det händer saker idag. En ny EU-minister har utsetts. (DN, SvD, Aftonbladet, GP, DN2) Det blev som väntat Birgitta Ohlsson. En kompetent och duktig folkpartistisk riksdagsledamot med utrikesfrågor som specialitet. Hon kommer att göra ett strålande jobb som EU-minister. Hon är modig och vågar tycka annorlunda vilket jag uppskattar, även om jag inte delar hennes uppfattning när det gäller en del frågor, som lagstadgad lika delad föräldraledighet till exempel (däremot så tycker jag ju förstås att föräldrarna frivilligt ska dela lika). Jag kan bara önska henne lycka till. Jag tror att hon kommer att göra en bra insats för mänskliga rättigheter inom EU. Även om det är en av grundförutsättningarna för att vara medlem i EU att ställa upp för de mänskliga rättigheterna så är det långt ifrån detta som gäller i en hel del länder. Flyktingar behandlas ovärdigt och homosexuella diskrimineras.

En annan viktig fråga som stötts och blötts i evigheter är alla barns rätt att gå i skolan, oavsett om man har uppehållstillstånd eller inte. Nu lägger regeringens utredare fram ett förslag där alla barn ska ha rätt att gå i skolan och att underrättelseskyldigheten för socialnämnden och styrelsen för skolan tas bort. Verkligen på tiden. Alla barn har rätt till skolgång enligt barnkonventionen. Och med alla barn så menas inte bara i Sverige födda av svenska föräldrar utan också de barn vars föräldrar inte fått rätt att stanna i Sverige. De kanske inte vågar åka tillbaka till sitt hemland på grund av att de vet mer vad som väntar dem om de återvänder än personalen på Migrationsverket. Om detta kan läsas på regeringens hemsida.

Till sist kan jag inte låta bli att kommentera TV4 och kanal 5:s flopp med att medborgarna skulle SMS:a in vilket parti de tänker rösta på i valet. (SvD, DN) Jag undrar hur de tänkte? Vilken trovärdighet skulle en sådan omröstning ha? Trodde de att alla gruppers röster skulle bli tillgodosedda? Det finns de som även om de har mobiltelefoner inte kan skicka ett SMS. Dessutom kostar det pengar. Om de tänkt lite längre än näsan räcker så borde nog de som hittat på idén insett att det skulle bli de "närmast sörjande" inom de olika partierna som skulle delta. Men att det finns ett gäng sverigedemokrater som är så korkade att de slösar en massa pengar på att SMS:a in till undersökningen kanske man inte kunnat förutse. Men det hela blir bara löjligt. Det visar lite på bristen på seriositet i sakfrågor och i stället visar den procentjakt sd håller på med för att komma in i riksdagen. Vad de ska göra om de kommer in vet vi inte mycket om.

Detta med opinionsmätningar på nätet tror jag överhuvudtaget inte på. Jag tror att det utelämnar många människor som fortfarande inte helt och fullt har anammat datorns herravälde. Det blir allt fler men vi har långt kvar till ett samhälle där alla finns med framför datorn. Därför tror jag inte heller på Aftonbladets opinionsundersökningar som görs via webben. Det är även här bara de verkliga entusiasterna som bidrar (Aftonbladet). Men likafullt spekuleras och analyseras vad som kommer att hända efter valet utifrån sådana opinionsundersökningar. Enligt dagens mätning är det skräcksiffror för alliansen och sd har förlorat vågmästarrollen. Jag blir bara trött på sådana spekulationer. Det är slutresultatet den 19 september som gäller. Det är egentligen inte så lång tid men tillräckligt lång tid för att vända på resultatet både en och två gånger.

Det finns massor med andra saker att kommentera idag men jag måste åka iväg och "återuppstå". Det handlar om att väcka QVIM, projektet för kvinnors företagande, till liv igen.