Sommartiden är här även om inte sommaren är det. Fast solen skiner. Än så länge i alla fall. En intensiv vecka går mot sitt slut. Eller hur är det. Det kanske är en ny som börjar. Är söndagen veckans sista dag?
I Sverige är det nog det nu men inte i alla länder. Vad gör jag när jag inte vet. Jo slår upp Wikipedia. Här finns en hel del att läsa om veckan. Och konstaterar att det funnits både 8-dagarsvecka och 10-dagarsvecka. Det skulle inte vara fel om det fanns fler dagar i veckan så man han med mer. Men i längden kanske det inte har någon betydelse. Totala antalet dagar blir nog det samma i alla fall.
Detta var dagens allmänbildande del.
Jag hoppade skrivandet igår. Att åka tidigt tåg till Stockholm sitter i flera dagar. Och igår var jag dessutom i Vänersborg på årsmöte för Hörselskadades förening som revisor. Över 20 mils bilkörning känns. Så efter en avkortad tennismatch(alla kom inte) i Sandared så var jag ganska trött och inspirationen ville inte riktigt rinna till. Annars finns det som alltid mycket att skriva om hörselskadade. Jag själv är inte drabbad men känner att jag ändå har ett ansvar att lyfta fram de problem som man råkar ut för om man har någon form av hörselnedsättning. Att ha en hörselskada är ett funktionshinder som inte syns utåt i samma utsträckning som en del andra funktionshinder. Sitter någon i rullstol så vet man att han eller hon har svårt att röra sig och kan ta hänsyn till detta. Men man tänker oftast inte på att den som hör dåligt kanske inte alltid uppfattar det man säger med risk för missförstånd som följd.
Jag vet att många tycker att det är obehagligt att tala i en mikrofon. Men för dem som inte hör så bra så är det oerhört viktigt att den som talar använder mikrofon. Den som inte hör ordentligt riskerar att hamna utanför debatten och kan på så sätt inte heller göra sin röst hörd. Här måste vi alla bli bättre. Särskilt om vi vet att det finns personer som hör sämre så måste vi lägga möten och konferenser där det finns högtalaranläggningar och hörselslinga. Detta gäller både kommunala möten och möten inom olika organisationer.
En sak man ofta glömmer i sammanhanget är att också den som ställer någon fråga bland åhörarna också måste höras. På den tillställning jag var på i Stockholm i veckan, introduktionskurs vad det innebär att sitta i ett insynsråd i en myndighet, hade man glömt bort detta. Så vi som satt långt bak i salen hörde knappt frågorna där frågeställaren var vänd framåt i salen och några dessutom pratade skånska (inget ont om skåningar men ibland är det svårt att förstå). När det inte ens fungerar i regeringens egna lokaler hur ska då målet som om att statens myndigheter ska vara tillgängliga för funktionshindrade år 2010 uppnås.
I en rapport från Handisam som ännu inte är publicerad men recenserad i SvD häromdagen är denna organisation kritisk över att man inte kommit längre. Ska i alla fall ta upp frågan nästa vecka vid vårt möte med Skatteverkets insynsråd. Hur långt man kommit.
Detta var väl dagens opionsbildande del.
Det heter ju inte längre handikapp utan funktionshinder. Vi diskuterade vid gårdagens lunch vad man nu ska kalla handikapptoaletterna i fortsättningen. Funktionshinder toalett låter inte särskilt tilltalande. Mitt förslag var tillgänglighetstoalett. Varför inte?
Jag återkommer i ett nytt inlägg till dagens nyhetsdel.
