Överenskommelsen i Borås - Från motion till 17 IOP:er på 10 år

Just nu känns det värdefullt att tänka tillbaka på när man bidragit till något positivt. Att varje människa kan göra skillnad. Men självklart kan man inte göra det ensam. Jag har alltid varit en föreningsmänniska. Alltsedan jag fick följa med mormor till kyrkliga syföreningen. En förening som gjorde gott för andra människor. det syddes och såldes på auktion och pengarna gick till världens alla länder. Där lärde jag mig att jorden var större än Västra Husby där jag växte upp.

Sedan har mitt engagemang fortsatt i olika föreningar. En värdefull lärdom man får i föreningar är demokrati och att ta hänsyn till varandra. 

Välfärdsarbetet startade också i olika föreningar innan det offentliga tog över. Men det offentliga klarar inte allt själv. Där kommer föreningslivet eller det man idag kallar civilsamhället eller idéburna sektorn in.

År 2008 gjordes en Överenskommelse mellan idéburna organisationer, Regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting. Den byggde på sex principer hur man ska samverka med varandra. Tanken med den centrala överenskommelsen var att det skulle göras kommunala och regionala överenskommelser. Överenskommelsen byggde på en utredning av Peter Örn och den minister som var ansvarig var Nyamko Sabuni.

Som liberal och föreningsmänniska tyckte jag ju detta var viktigt och motionerade om det i Borås kommunfullmäktige. 2011. Sedan gick det en tid. En tid till.

Jag fick vara med och utveckla en överenskommelse i regionen som ”idéburen” under tiden. Motionen bifölls 2013 och skulle hanteras av Sociala omsorgsnämnden. Gick en tid till.

Under tiden kom jag med i en beredning i regionen som politiker efter valet 2014. En beredning som bestod av hälften politiker, en från varje parti, och hälften idéburna. Beredningen medverkade till i regionen införandet av den Överenskommelse som jag varit med och arbetat fram genom att en politiker och en idéburen besökte alla nämnder och de största idéburna organisationerna och informerade. En jätterolig tid.

I början på 2015 hade inget hänt och jag som då blivit ledamot i den nämnd i Borås som skulle hantera Överenskommelsen ställde frågan vad man gör. Visade sig att frågan hade flyttats över till en annan förvaltning. Vet inte riktigt hur. Vid tillfälle råkar jag på förvaltningschefen för denna och frågar vad han gör åt saken. Efter en fråga i KF, just denna dag 26 mars 2015, och en debattartikel från mig tar det hela fart. 2016 finns en överenskommelse som tagits fram genom dialogmöten mellan de idéburna och kommunen. Politiker från alla partier var med.

Numera finns det många samarbetsavtal mellan kommunen och idéburna organisationer. En form är så kallade IOP:er. Idéburet offentligt partnerskap. Jag själv finns med i några föreningar som har en sådan IOP.

Idag med mötet med Beredningen för Medborgarinflytande, en beredning med alla partier representerade, fick vi föredraget ett förslag på revidering av Överenskommelsen där man tagit lärdom av de år som gått.

Många tycker att Överenskommelsen är bra. Har bidragit till mycket viktigt socialt arbete inte minst när det handlar om integration och delaktighet i samhället.
Jag är stolt att jag kunnat vara med och påverka detta men jag hade inte kunnat göra det ensam. Kanske någon annan hade motionerat om det om inte jag gjort det. Många har varit med och arbetat fram hur det fungerar idag. Klart är att civilsamhället eller vad man nu väljer att kalla det behövs. Inte minst nu under och efter pandemin.