Ibland väcker ett samtal många tankar. Idag var det några unga killar, 10-12 årsåldern, som ”minglade”
runt Liberalernas valstuga. Egentligen ville de nog ha godis. Men de pratade också en del.
”Ni vill väl inte ha oss här. Vi som är invandrare. Jag har en pistol här under tröjan.” Han hade förstås ingen.
Min hjärna startade på högvarv. Vad är det de säger? Vem har sagt att de inte är välkomna här? De är ju bara barn. Är det föräldrarna som sagt det? Visst kan det vara så. Eller är det den hårda tonen i samhällsdebatten?
När så unga lever i den tron att ingen vill ha dem här, att de inte är värda något och att de förväntas ha vapen. Hur ska de känna sig delaktiga i samhället.
Kommer de här unga killarna att hamna i kriminella miljöer där de blir sedda och värda något? Inte så konstigt om det blir så.
De här killarna måste fångas upp i tid innan det går till kriminalitet. De måste också få veta att de är välkomna. Självklart sa jag till dem att de var välkomna hit. Men det är fler som måste säga det.
Framförallt måste samhällsdebatten bli annorlunda. De som har kommit hit på flykt från krig och förföljelse ska känna sig välkomna och få förutsättningar för att komma in i samhället.
Jag tror inte de som målar ”återtåg” och vill att invandrare ska återvända har insett att sådana idéer skapar oro hos barn och unga. Och i förlängningen uppmuntrar till att dessa barn och unga söker sig till miljöer där de blir sedda. Som hantlangare till narkotikasmugglare mm.
Jag kommer nog att fortsätta fundera hur det går för dessa killar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar