Tankar om identitet, yttrandefrihet och heder

Det är midsommarafton och äntligen börjar det bli som vanligt igen. Firande i Ramnaparken i Borås med

folkdans och lotterier och dans kring stången. Kul att träffa många bekanta där. Ingen vinst på lotterierna. Men plånboken blev lättare. Gjorde slut på tiokronor och femkronor. Fast kanske kommer ångra nästa gång jag ska på en toalett som bara tar mynt. Fast det är nog inte så många nuförtiden.

Men idag fick jag också med mig en del andra tankar hem. Som jag inte riktigt kan bara lämna därhän.

Jag brukar också göra ett besök på Borås museum i samband med midsommarfirandet. Vet inte när den nuvarande basutställningen liv, lust och längtan kom dit. Men den väckte onekligen tankar. Handlade både om identitet, det fria ordet och känslor. Allt sammanvävt i ett Borås- och Sjuhäradsperspektiv. Alla borde se den. 

Det här är frågor som är viktiga för mig. 

Vad är identitet?

I en text på utställningen beskrivs den så här

”Du och jag.

Alla har vi en identitet utanför vårt personnummer. Den är beroende av ålder, kön, klass och nationalitet,  religion och sexuell läggning, ideologisk och kulturell tillhörighet, språkbruk, frisyr och livsstil. Kombinationerna är oändliga.

Vissa identiteter föds vi med. Andra väljer vi, ibland har valfriheten begränsats av samhällets normer.

Vi ser oss gärna i Vi och Dom. Att utåt markera vilka vi är, kan både innesluta och utesluta andra.”

Varför måste det vara så att vissa normer ska begränsa människor att vara de de är. Friheten att vara den hen är måste gälla alla så länge som man inte begränsar någon annans frihet. Och varför måste det vara så att om man har en regnbågsfärgad pin är man välkommen i Prideparader men inte hos till exempel vissa religiösa sammanslutningar. Varför utesluta?

Alla kan inte tycka lika men att respektera varandras åsikter och handlanden, som sagt så länge man inte skadar någon annan, handlar om demokrati. 

På utställningen problematiseras också det fria ordet under 1700- och 1800-tal.  Tryckfrihetsförordningar kan begränsa form och innehåll. Detta löses genom 

”Koder och språkliga krumsprång blir ett sätt att komma runt och förbi de regelverk som finns.Den initierade läsaren läser mellan raderna och uppfattar textens egentliga innehåll. ”

Författare ”skriver med väl valda ord och utesluter gärna det riskabla.”

Så glad att vi har yttrandefrihet i vårt land. Jag gillar inte allt som sägs och skrivs men jag gillar att vi kan skriva och säga vad vi vill även om jag önskar att debatten hade en mer balanserad ton.

Något som också lyfts i utställningen är kvinnans roll i historien. Precis som vi upplever idag i vissa kulturer var kvinnans heder viktig att bevara. Vi glömmer lätt att vi har också haft hedersproblematik i Sverige. Och det är inte länge sedan. Flickor och kvinnor skulle vara på ett visst sätt. Särskilt på landet. Min pappa tyckte till exempel att jag skulle bli piga eller barnflicka och inte studera. Det var så det var på landet så sent som på 60-talet. Tack och lov fick han inte sin vilja igenom. Men det är en annan historia och beskrivs på ett annat blogginlägg. 

Jag är så glad att jag kan skriva ner mina tankar utan att bli straffad. Att jag får vara den jag är och leva mitt liv och fortfarande ha en egen identitet trots mina 75 år. Att jag kan leva som kvinna utan att behöva ha en man som bestämmer över mig. 

Att jag kan sitta ute i en underbar sommarkväll och än en gång fira midsommar.

Alla har det inte så. Det får vi aldrig glömma.