Vad är god samhällsanda - 1943

 Igen var jag tvungen att göra ett blogginlägg. Min mamma skulle ha fyllt 100 år idag. Tyvärr gick hon bort alldeles för tidigt bara 64 år gammal. 

Hon var lyckligt lottad som hade föräldrar som tyckte att skola var viktigt. Trots att de själva inte hade någon skolutbildning över folkskola. Min morfar var skogsarbetare och mormor hemmafru. Bodde på landet. Jag kan skriva mycket om dem men idag är det min mamma det handlar om. 

Hon tog handelsstudenten mitt under brinnande krig. Jag har hittat hennes uppsatsbok från den tiden. tänker lägga ut alla uppsatserna och börjar idag med en som är aktuell även idag när vi pratar om krisberedskap med mera. Att en 18-åring från skogen kunde vara så klok på den tiden.


 "Några sätt varpå den enskilde kan visa prov på god samhällsanda" 

Allvarstid kräver samhällsanda, vaksamhet och tystnad. Den blå-gula affischen med de orden lyser emot oss överallt, i alla offentliga samlingslokaler, väntsalar, på tåg och i bussar. En del av oss lägger inte ens märke till den, medan andra kanske ser den men ändå inte riktigt förstår vad den vill säga. Jo, att man skall iakttaga samhällsanda, vaksamhet och tystnad, det förstår man. Men hur detta skall tillgå är kanske litet svårare att avgöra. Orden vaksamhet och tystnad, det veta väl de flesta, vad de innebära, men samhällsanda, vad är det för någonting fråga de sig.

 Hur skall man då visa prov på god samhällsanda? Ja, man skall vara solidarisk. Särskilt under nuvarande tid med dess ransoneringar o dyl. fordras solidaritet. Hur skulle det gå, om bönderna behöllo all säd, mjölk och andra lantbruksprodukter, som vi behöva. Detta vore osolidariskt och ett brott mot samhället. Man bör därför inte undanhålla något för egen del, som medmänniskorna egentligen ha deläganderätt i.

 Man kan också visa, att man har god samhällsanda på andra sätt. Man bör vara en nyttig medborgare och uträtta någonting i samhället. En individ, som inte vill arbeta och göra nytta för sig, är en samhällsparasit, och som sådan visar han prov på dålig samhällshanda.

 Om man är en god medborgare, försöker man också hjälpa de medmänniskor som äro i nöd. Det är ett bevis på god samhällanda att hjälpa fattiga och sjuka.  De äro oftast inte själva skuld till sina livsöden, varför det är dens plikt, som har blivit lyckligare lottad, att bistå.

Om var och en på dessa olika sätt försökte visa sin goda samhällsanda, skulle det säkert bli mycket drägligare att leva i samhället. All avundsjuka och hätskhet mot dem, som på  ett eller annat  sätt fått någon förmån, skulle komma bort, och människorna komma att leva i samförstånd. Då skulle de flestas liv säkert bli mycket lyckligare. "