Vad är god samhällsanda - 1943

 Igen var jag tvungen att göra ett blogginlägg. Min mamma skulle ha fyllt 100 år idag. Tyvärr gick hon bort alldeles för tidigt bara 64 år gammal. 

Hon var lyckligt lottad som hade föräldrar som tyckte att skola var viktigt. Trots att de själva inte hade någon skolutbildning över folkskola. Min morfar var skogsarbetare och mormor hemmafru. Bodde på landet. Jag kan skriva mycket om dem men idag är det min mamma det handlar om. 

Hon tog handelsstudenten mitt under brinnande krig. Jag har hittat hennes uppsatsbok från den tiden. tänker lägga ut alla uppsatserna och börjar idag med en som är aktuell även idag när vi pratar om krisberedskap med mera. Att en 18-åring från skogen kunde vara så klok på den tiden.


 "Några sätt varpå den enskilde kan visa prov på god samhällsanda" 

Allvarstid kräver samhällsanda, vaksamhet och tystnad. Den blå-gula affischen med de orden lyser emot oss överallt, i alla offentliga samlingslokaler, väntsalar, på tåg och i bussar. En del av oss lägger inte ens märke till den, medan andra kanske ser den men ändå inte riktigt förstår vad den vill säga. Jo, att man skall iakttaga samhällsanda, vaksamhet och tystnad, det förstår man. Men hur detta skall tillgå är kanske litet svårare att avgöra. Orden vaksamhet och tystnad, det veta väl de flesta, vad de innebära, men samhällsanda, vad är det för någonting fråga de sig.

 Hur skall man då visa prov på god samhällsanda? Ja, man skall vara solidarisk. Särskilt under nuvarande tid med dess ransoneringar o dyl. fordras solidaritet. Hur skulle det gå, om bönderna behöllo all säd, mjölk och andra lantbruksprodukter, som vi behöva. Detta vore osolidariskt och ett brott mot samhället. Man bör därför inte undanhålla något för egen del, som medmänniskorna egentligen ha deläganderätt i.

 Man kan också visa, att man har god samhällsanda på andra sätt. Man bör vara en nyttig medborgare och uträtta någonting i samhället. En individ, som inte vill arbeta och göra nytta för sig, är en samhällsparasit, och som sådan visar han prov på dålig samhällshanda.

 Om man är en god medborgare, försöker man också hjälpa de medmänniskor som äro i nöd. Det är ett bevis på god samhällanda att hjälpa fattiga och sjuka.  De äro oftast inte själva skuld till sina livsöden, varför det är dens plikt, som har blivit lyckligare lottad, att bistå.

Om var och en på dessa olika sätt försökte visa sin goda samhällsanda, skulle det säkert bli mycket drägligare att leva i samhället. All avundsjuka och hätskhet mot dem, som på  ett eller annat  sätt fått någon förmån, skulle komma bort, och människorna komma att leva i samförstånd. Då skulle de flestas liv säkert bli mycket lyckligare. "

Ännu en valrörelse- Val till Europarlamen

 Ännu en valrörelse är till ända. När jag skriver detta är resultatet en dag bort. Många har redan röstat men själv går jag och röstar i morgon, på valdagen. Brukar förtidsrösta men den här gången blir det på valdagen. Ny röstlokal eftersom jag flyttat. 

Tyvärr blev det en kort kampanj idag eftersom regnet kom. Men några stjärnor blev det på "samtalsöppnaren" där vi frågar vad som är viktigast med EU. Att använda en samtalsöppnare bidrar till att det blir lättare att få ett samtal. Även om resultatet kanske inte alltid blir en röst på Liberalerna så kan det bli ett intressant samtal och några som inte tänkt rösta bestämmer sig för att gå och rösta. Några terapisamtal har  jag också haft. Flest stjärnor totalt har frågan "Ukraina måste vinna mot Putin" fått. Att växla upp klimatarbetet har också fått många stjärnor. Tyvärr är det en del som säger att de inte ska rösta. Många av dessa är årsrika. 

Många kampanjtillfällen har det blivit. Även om jag gärna hade kampanjat mer men andra uppdrag har varit i vägen eller vädret och åldern säger också sitt. Har kampanjat med två av våra toppkandidater. Karin Karlsbro och Simona Mohamsson. Personer jag känt länge. 

Flygbladsutdelning bland "fågelgator" där jag hittar men också i mitt nya område där det är lite svårare att hålla koll på gatorna.

Pride i Eskilstuna var ett kampanjtillfälle och i Trollhättan var ett annat med regionfullmäktigegruppen. De flesta kampanjtillfällen har dock varit i Borås tillsammans med vår cykel.

Nu är det bara att hålla tummen att allt går vägen i morgon. 

 

Så lyckligt lottad

 Idag fick jag en påminnelse om hur mycket jag har att vara tacksam för. Ett möte med en person från ett tidigare liv fick mig att inse hur lyckligt lottad jag är. Som kan gå och handla och dra det jag handlat uppför en backe med min nya Dramaten i motvind och lite duggregn. Att jag är frisk. 

En Dramaten som jag valt från ett gåvobrev jag fått när jag avslutat mitt engagemang i en nämnd.

Även om jag avslutat en nämnd har jag flera uppdrag kvar som bidrar att jag får träffa nya intressanta människor. Och få nya vänner.

 Så lyckligt lottad att jag orkar fortsätta att försöka bidra till att livet blir bättre för andra. En årsrik ska vara sedd för den hen är och känna sig behövd hela livet. En Hbtqi-person ska få vara den hen är. Överhuvudtaget är det viktigt att alla människor ska känna att mänskliga rättigheter alltid respekteras. Oavsett om det är i mötet med kommunen eller

regionen. Eller någon annan organisation.

Så mycket spännande jag fått uppleva hittills i mitt liv. Och förhoppningsvis är det inte slut än. Så tacksam.

Påskkäringarna på bilden har jag vunnit på Hemgården. De har fått sin plats i regnbågsskålen jag köpte i Ljubljana när jag var på väg hem från ett europeiskt hbtqi-möte. Två av mina engagemang. 

Tänker inte ge upp än. Tack alla människor jag mött och som gett mig inspiration att fortsätta.

Jag kan koppla av med lite Candy Crush eller något annat men det är mötet med människor som gör mitt liv. 🥰

 

 

 

 

 

 

Vem bor här - eller visar mina prylar jag har hemma vem jag är

Länge sedan jag skrev på min blogg. Måste bli bättre på det. Det är så bra att sätta ner sina tankar på pränt. Det som fick mig idag att börja skriva var att jag sitter och slötittar på ”Vem bor här?” På TV. Tittar mig runt i min nya moderna lägenhet och börjar reflektera över om prylarna jag har talar om vem jag är och vad jag gjort i mitt liv.

Mormors broderade dukar och bonader samsas med router och TV-boxar och och ett antal datorer. Blandat med minnen från olika resor jag gjort. Både som privatperson och som representant för någon organisation.

Historien och nutid samsas verkligen i mitt hem. Mormors bonad från hembygden sitter bredvid ett litet fat från Sarajevo i Bosnien. Köpt under ett av mina besök där.

Hela släkten finns på väggen i mitt sovrum. Både de som inte finns längre och de som är framtiden. På byrån som varit min farmors finns morfars glasögon och snusdosa och morfars och mormors fotogenlampa.

I ett skåp finns priser som min pappa fått i skytte. I samma skåp bredvid varandra ligger medaljer som min morfar fått för länge sedan för trogen tjänst och som jag fått före jul för 25 år som förtroendevald.

För mig känns det viktigt att leva i nuet även om omvärlden just nu är något man egentligen inte vill leva i. Men man får göra det bästa av det. Och använda de nutida hjälpmedlen. På ett positivt sätt. Så glad att jag tidigt kom in i datorvärlden.

Men historien får vi heller aldrig glömma bort. Det är den som oftast bidragit till att en är den en är. Utan min mormor och hennes ambition att lära mig läsa till exempel eller hennes sätt att bry sig om andra hade jag nog inte varit den jag är idag. Och fått uppleva allt det jag fått uppleva. Morfar som var före sin tid (tror jag) och brydde sig om miljön har också påverkat mig. Därför så viktigt att ha minnen av dem i mitt hem.

Tyvärr var inte min pappa så framåtseende. Han såg inte att framtiden för en flicka kunde vara studier. Men han var en man av sin tid och han var fin på många andra sätt. Men ”I did it my way”. En sång som det senaste året trängt in i mitt liv. Till och med sjungit den inför fler hundra personer. 

Inför den 77:e födelsedagen som är i morgon samlas minnen med nutid. Men som sagt. Det är viktigt att leva i nutiden. Så den kommande veckan är det dags för möten av varjehanda slag om inte vädret sätter stopp. Börjar med ett digitalt. Som sagt det gäller att lev i nuet. 

 

 

Rapport 1 Ljubljana - ILGA-möte

 Rapport från resa till Ljubljana och hbtqi-konferens

Länge sedan jag skrev på min blogg. Men när man gör en resa så har man oftast något att berätta.

Wenn jemand eine Reise tut, dann kan er was erzählen. (Hoppas tyskan blev rätt)

 

Varför inte börja redan med själva resan. Har hunnit hända massor sedan jag vaknade. Det gick att gå upp 04.15. Hinna se några minuter på Änglagård 3 och konstatera att Borås central är med där. 

Bli hämtad av taxi i exakt begärd tid (fast inte billigt men så dagsfrågor inga flygbussar.) Men jag fick ett mycket intressant samtal med chauffören. Kring hur jobbigt det är med barn i 12-13 årsåldern som vill vara ute sent. Gav mig många tankar. 

Sedan blev det en liten malör vid incheckningen av mitt bagage. Ja försökte läsa alla regler igår och trodde att powerbanken skulle packas i resväskan. Ingen stor en. Men fick frågan om jag hade powerbank i resväskan fick jag rota igenom väskan liggande på golvet. Men hittade den inte. Så den fick gå igenom ändå. Under tiden var det folk som väntade.

 

Nästa misstag var att packa ner både paraply och kappa i resväskan. Blev buss ut till flygplanet. Inte kul att stå där i bara kofta i regnrock blåst. 

Men nu är jag i Warszawa och väntar på nästa flyg

 

 

Varför blir jag så filosofisk när jag åker genom Östergötland - min barndoms landskap

 Förstår inte varför jag alltid blir så filosofisk när jag åker buss igenom mina barndomstrakter. Just nu

skulle jag inte vilja bo någon annan stans än i Borås. Men tankarna börjar komma hur mitt liv har blivit. Sedan dagarna hos mormor när hon lärde mig läsa tills nu, på väg mot möte med Riksdagens Veteranförening. Vem trodde att jag skulle bli riksdagsledamot? Min pappa tyckte ju jag skulle bli piga. 

Jag har fått vara med och påverka. Allt har inte blivit som jag velat men det finns saker jag är stolt över. När en person säger till sin dotterdotter att det är jag som sett till att hon har svenskt medborgarskap. Kanske inte helt sanning men personen som säger det har aldrig glömt mitt engagemang för flyktingar.

I Borås har jag bidragit till ökad samverkan mellan kommunen och civilsamhället. Och att sätta problemet med hedersförtryck på kartan. Och lite till. 

Nu hoppas jag att vi också ska ta fram en hbtqi-handlingsplan.

 

Jag har i mina uppdrag fått resa till många länder. Jag har träffat många spännande människor. Och fortsätter möta nya vänner. 

Jag tänker på de tre ord som den person som talade på Pride i Ulricehamn partade om, Lycka, Rädsla och Modig. 

De tre orden har nog också präglat mitt liv. Hade jag inte varit modig och vågat möta nya utmaningar hade jag aldrig fått känna den lycka som infinner sig när man lyckats med något eller fått uppleva något fint. Fast visst har jag  varit rädd många gånger. 

Nya utmaningar väntar framöver. En flytt som ska klaras av. Fullfölja mina politiska uppdrag som mycket handlar om mänskliga rättigheter. 

Men tänker fortsätta sjunga och dansa. Är lycklig över att jag trots mina år kan vara aktiv. Ingen vet hur länge en orkar men det gäller att leva livet varenda minut och ta del av livets goda. 

 

 

Sånt är livet-Varför blir det som det blir

Sånt är livet. Så började min kväll. Inte så att jag sjöng själv utan det var början på kvällen med föreställningen Algots i Hemgården Borås. En inledning med några välkända gamla sånger där alltså Sånt är livet var den första. 

Jag hade förstås svårt att sitta stilla och inte sjunga med. Men en bra början på en intressant kväll och jag kunde inte låta bli att fortsätta tänka på hur livet är. Varför hamnade jag i Borås till exempel och varför kom jag att tänka på det just ikväll? Vad är det som styr våra liv?

Jag tar det från början.

Pjäsen Algots är en historia om en sann framgångssagas uppgång och fall. Det handlar om Algot från det han började med att gå runt och sälja varor som knalle till att företaget Algots gick i konkurs 1977.

Algots sålde kläder över hela Sverige. Även jag som då bodde på annat håll hade hört talas om ”Säg Algots, det räcker”. De sömmerskor som jobbade fick slita när löpande bandet införts av en tysk nazist som drev på hårt. Algot själv var väl inte heller den mest kärvänlige arbetsgivare. Därom har många vittnat.

Men igen vad har nu detta att göra med mig och mitt liv?

Pjäsen slutar med konkursen 1977. Det var då en rejäl tekokris. Men föreställningen slutar inte riktigt utan ensemblen sjunger om att vi kommer igen med ny kreativitet.

Året efter flyttade Statens Provningsanstalt (SP) till Borås. Det var många statliga myndigheter som utlokaliserades från Stockholm vid den tiden av regionalpolitiska skäl. Vet inte skälen varför SP kom till Borås men skulle tro att i Tekokrisens spår var Borås i behov av fler arbetstillfällen och blev därför en lämplig ort.

Statens Provningsanstalt som numera heter RISE är ju en kreativ arbetsplats med forskning och provning.

Några år senare fick min exman jobb på SP och då måste ju jag också ha ett jobb i Borås. Inte så lätt när Tekokrisen fortfarande spökade. Arbetsförmedlingen till exempel var inte intresserad av att hjälpa en akademiker. De kunde hjälpa mig med flyttstöd. Men det behövde jag inte. Det fixade exmannen som flyttade från en statlig tjänst till en annan.

Jag klarade det själv till slut efter lite hinder på vägen och lite velande från min sida att också få jobb på SP. Så att jag en vacker dag i juni 1980 anlände till jobbet direkt från Linköping och möttes av ett gigantiskt hav av rhododendron. Därav av min vurm för denna växt. Tyvärr är min egen i år inte i bästa skick.

Nåväl. Bara för att knyta ihop det hela. Även om det inte är just Algots historia med konkurs och tekokris som avgjort mitt liv så kan det vara en del i det. Jag kanske inte annars hamnat i Borås utan stretat vidare på Saabs flygdivision eller vad jag nu kan ha sysslat med. Kanske inte fått uppleva allt jag upplevt sedan jag flyttade från Linköping.

Jag har tagit mina egna beslut som gjort att jag är den jag är och fått uppleva det jag gjort. Alla har ansvar för sitt eget liv men visst kan tillfälligheter avgöra i ena eller andra riktningen. 

Det blev en lite rörig historia kanske men jag kunde inte släppa tanken om betydelsen av tekokrisen i mitt eget liv.  Sånt är livet.