Bloggandet som jag nu har hållit på med i några månader är annars ett sätt att till exempel hålla en politisk debatt levande på ett lättsamt sätt. Men det går inte att debattera eller ha dialog med personer vars enda argument går ut på att kränka andra människor. Det konstaterade jag redan efter några dagars bloggande.
Eftersom jag ofta berör integrationsfrågor och asyl- och flyktingfrågar är många av de kommentarer jag får ofta främlingsfientliga och fördömande.
Samtidigt som jag tycker det är viktigt att visa att det finns sådana åsikter och att dessa kommer fram i ljuset så vill jag inte ha några förtal, hot eller rasistiska uttalanden på min blogg. Det är en balansgång som inte är så lätt alla gånger. Jag har nog varit för "snäll" tidigare men numera försöker jag rensa hårt.
Jag försökte en dag att börja med att granska kommentarer innan men jag sysslar ju med annat än bloggande. För att få en livlig debatt så är det ju realtid som gäller. Precis som sägs i artikeln. Så granskningen får bli i efterhand.
Jag själv tål en del och som riksdagsledamot fick jag lära mig att jag måste tåla en del. Men hot och kränkningar ska ingen behöva ta emot. Personligen tycker jag att en del tidningar också går för långt när det gäller att "hänga ut" offentliga personer.
7 kommentarer:
Alla nyheter har sitt behag. Nu är ju inte bloggandet nån direkt nyhet längre. Om två år kommer man att konstatera att tja så var det då. Dvs idag!
Antagligen har denna debatt kommit igång för att när det saknas reella ämnen att hetsa upp sig ikring skapas nån pseudodebatt. Det hela påminner om komikerna Åsa och Gertruds oförglömliga satir om Karlavagnen.
Antagligen är det så att det mediala klimatet skapat ett konstant endorfinöverskott hos människor i allmänhet och mediamänniskor i synnerhet. Ju mer lögner, påhopp, förvridna vinklingar ju bättre tydligen.
En sak står dock klar efter de senaste årens utveckling och det är att jag som person närmast helt och hållet slutat ta del av radio och tv.
Personligen väljer jag det jag vill ta del av på nätet, i början var det intressant att läsa nån blogg men det gick väldigt snabbt över, nuförtiden bryr jag mig aldrig om dylikt.
Fejkade tonlägen av halvhysterisk art för att skapa "action" blir lätt ett självändamål som gör att det till slut inte finns nåt intressant att ta del av längre.
Jag har provat att glo igenom nåt tv-program och efter åren utan blir det helt groteskt. Nyhetsprogram, debatter och dylikt får mig att närmast spy nuförtiden.
Tittar jag nån gång blir det på nån långfilm.
Radion är helt hopplös. Så förutsägbart tjatit, samma undertexter över hela linjen. Den etermediala hegemonin är förstörd.
På nätet får det bli youtube om jag vill höra musik, se klipp, hitta nåt utdrag förövrigt blir det börser, googling på speialämnen, datorprogrammering osv, samt är det nåt jag absolut vill se från nåt tvprogram går jag till svt och laddar ner dylikt och tittar när jag känner för det om jag inte klipper ihop delar ur sånt jag laddar ner.
Samt standardvarianten att läsa ett antal internationella kolumnister dagligen.
Bloggandet är en självsanerande händelse som med allt annat på nätet. Men det går ju alltid att få till nån debatt om det annars är dåligt med ämnen.
Om en person väljer att försöka sprida sina åsikter i det offentliga rummet måste denne var beredd att ta skit.
Är det inte lustigt att totalitär-vänstern(a lá Guillou) vill just detta? Precis some de vill stänga ute SD med odemokratiska metoder. Det där med att bli emotsagd kan ju vara väldigt jobbigt, speciellt när det handlar om människor som vågar påpeka hur dum man och enfaldig man är(eller hur Janne?).
Spännande att läsa din blogg och hur du bryr dig om medmännsiskor från andra sidan jordklotet. Hur är det egentligen med solidariteten oss svenskar emellan det undrar jag. Du och ditt parti verkar understöja en falsk bild av detta med de så kallade flyktingarna. T ex är endast 5% flyktingar av de invandrare som kommer till Sverige, således enbart ekonomiska flyktingar eller lycksökare. Sedan har vi alla siffror som talar på att Sverige med den högsta brottsligheten i västvärlden och samtidigt den procentuellt högsta invandringen från tredje världen faktiskt har mycket stora problem. Det är svensken som får betala, inte du gissar jag, men vanliga svenskar.
Se den färska forskningsrapporten om ditt Sverige som du och dina polare skapat.
http://exitsverige.blogspot.com/
Jag bryr mig om alla mina medmänniskor. Det spelar ingen roll varifrån de kommer. Det kanske är så att det finns människor som har betydligt större behov av, att någon bryr sig, än vad vi har som bor i ett fritt land där vi kan säga och tycka vad vi vill. Det finns länder där människor fängslas för att de inte tycker som de som styr landet. Det finns länder där kvinnor våldtas i krigets namn. Det finns länder där husen är fulla av kulhål. Det är vår skyldighet att ge människor som kommer från dessa länder skydd.
Det är väldigt lätt att blanda ihop statistiken. I det totala antalet som fick uppehållstillstånd i Sverige förra året räknas även in EU-medborgare, gäststudenter, de som kommit hit av kärlek, adopterade barn m fl. Förra året var dessutom lite speciellt eftersom väldigt många som varit i landet länge och farit väldigt illa, särskilt barnen,fick uppehållstillstånd enligt en tillfällig lag. Om alla dessa räknas bort så är det så att 2/3 av de asylsökande som fått uppehållstillstånd har fått det på grund av skyddsskäl eller som kvotflykting. Jag tror att det finns även bland de övriga personer som borde ha fått uppehållstillstånd på grund av skyddsskäl men som myndgiheterna inte trott på eller myndigheterna inte följt FN:s råd. Men man kan alltid leka med procentsatser. Det finns alltid ett sätt att räkna som passar just dina eller mina intentioner.
Tack för ditt svar, men vi vet nog både du och jag att de som behöver hjälpen bäst aldrig får den. De dör. Anledningen till att de dör är delvis att pengarna används till ekonomiska flyktingar här i Sverige istället för att göra bättre nytta till fler för en billigare penning på plats.
Jag anser för övrigt t ex att hedersmördare är mindre värda än de som tar hand om de sina. Alla är inte lika mycket värda och det finns ingen ursäkt att döda sin egen avkomma.
Hur kan det vara var skyldighet att ge manniskor fran andra lander skydd?
Ett demokratiskt lands forsta skyldighet ar att ta hand om sina egna medborgare och skattebetalare.
Nar de ar val omhandertagna och det finns pengar over kan man ju hjalpa andra.
Tyvarr ser man i dagens sverige hur det skall sparas inom sjukvard, aldrevard, skolor och social trygghet - och a andra sidan skall det med redan hog arbetsloshet tas in mere folk???
Hur kan nagon fa denna ekvation att ga ihop??
Skicka en kommentar