tisdag 29 december 2020

Året 2020 - del 3 Handling , vandring och digitala möten

 Så här de sista dagarna på året brukar jag göra en sammanfattning av året som gått. Det här året har inte varit som andra. Jag har redan skrivit några inlägg. Ett som handlar om före corona och ett om den första tiden med corona. Och några om julförberedelser och  julafton i coronatider. Men det har hänt en hel del däremellan. Trots allt en hel del roligt. Det har varit att gilla läget och göra det bästa av situationen.

 Jag har försökt följa rekommendationer men har till exempel själv handlat. Fast de så kallade 70plussarna (ogillar mycket att alla över 70 klumpas ihop till ett kollektiv) skulle låta någon annan handla. Alltså smög nånannanismen sig också in här. Men vem är någon annan. Förvisso hade nog inköpen legat på en lägre nivå. Det har blivit lite onödiga saker vid stundens infall.  Som ett miniväxthus eller lite för mycket godis. ”Man måste ju unna sig något”. Det jag försökte odla i växthuset åt mördarsniglarna upp och för mycket godis är aldrig bra.

 I början blev det att raskt hoppa ur sängen på söndagsmorgonen och hoppa i jeansen och styra kosan mot Ica Maxi. Inte svårt att hålla avstånd då och där kan väl sägas. Nästan en känsla av ödslighet. Många tidiga söndagsmorgnar blev det men skönt att sedan i lugn och ro avnjuta söndagsfrukosten.

Framåt hösten började jag handla på lite annorlunda tider men absolut inte en fredagseftermiddag. Men jag tror stegen i affären blivit de dubbla. Många svängar för att inte stöta ihop med någon annan.

 Ett och annat ovänligt ord som att kom inte för nära har det nog blivit. Både i affären och på andra ställen. Att ”fräsa” åt någon annan eller att hålla människor på två meters avstånd är inte min stil men pandemin och alla rekommendationer har förändrat beteenden, både hos mig och andra. Jag har inte alltid varit nöjd med mig själv. Lite är det nog så att tillit till andra har naggats i kanten. Man vet ju inte om personen som kommer för nära har lite ont i halsen men inte bryr sig.

 Mestadels har jag varit för mig själv hemma eller ute och vandrat. Någon springtur också. En del frivilliga men några för att hinna hem eller till bilen innan åskan eller ösregnet slår till. Bor ju nära skogen men ibland har det blivit en annan av Borås fina vandringsleder. Eller en promenad längs med Viskan inne i Borås. Blivit mer än 150 mil. Det som har varit ljuset i tillvaron har varit alla digitala möten. Både föreläsningar, nämndmöten och ett och annat ”drinkmöte”. Jag är glad att jag kan rådda en dator eller padda. Och lite sällskap har jag haft på mina ensamma vandringar. Någon tyckte jag skulle börja med att samla pokémon. 

Ett av de första digitala mötena var ett AW-möte anordnat av Liberalerna i Västmanland där hela landets Liberaler var inbjudna. Egentligen skulle Liberalerna haft sitt Riksmöte i Västerås vi den tiden men självklart blev det inställt. I stället var vi några som träffades digitalt och minglade. Ett möte som betydde väldigt mycket för mig. Osäkerheten kring viruset och att alla över 70 skulle stanna hemma gjorde att jag inte mådde särskilt bra. Insikten att det fanns ett sätt att umgås trots karantän gjorde att jag kände mig bättre till mods.  Även om digitala träffar aldrig kan ersätta fysiska möten.

 Jag har ändå gjort några utflykter och varit med på en del fysiska möten och träffar men det kommer i nästa kapitel.

 


 

 

 

 

fredag 25 december 2020

En annorlunda julafton - men inte

  Julafton 2020 är snart till ända. En julafton som varit annorlunda i år. Coronan har lagt en våt filt över firandet. Och ett nytt ställe att träffas på. Men ändå har det varit lite samma. Firat med i stort sett samma människor som de senaste 19 åren. Ja, några  av barnen var inte födda första gången. Vi var 8 personer som ju är en rekommendation om max antal man ska vara. Och högt i tak. Det gick att samlas fast hela tiden fanns tanken på att inte komma för nära. Ta mat en i taget. När det var dags för den obligatoriska julpromenaden ta på ytterkläder en i taget. Men det fanns både skinka och Jansson och sill att äta. Och både Kalle och Bertil Jonsson fanns på TVn. Lite annorlunda julklappsspel. Lite färre julklappar. Fast antalet har minskat år från år. Själv valde jag Swish-varianten i stället för att jaga julklappar i affärer även om jag tror att affärerna inte har varit lika trånga i Borås som i storstäderna. Har kollat lite utanför. Själv fick jag jättefina smycken med stenar i regnbågsfärger och en kalender med bilder på barnbarnen. 

Senare hälften av julaftonen har jag tillbringat hemma framför TVn med ett glas vitt vin men tröttnade på tomten är far till alla barnen. Lite dålig stämning. Spelar i stället Peter Jöbacks julskiva. Ett bra avslut på en trots allt bra dag. Så skönt att det gick att träffas på ett säkert sätt. 

Klockan har passerat midnatt och kvällen har gått över i juldag under tiden jag skriver detta. Dags att sova. I morgon är en ny dag. Kommer att ta det lugnt några dagar för återhämtning efter en intensiv höst. Med politik och som president i Rotary. Allt har tagit mycket mer energi än vanligt. Men en lång vandring blir det i morgon och sedan kan jag med gott samvete läsa någon bok som jag inte har hunnit läsa. 

Men pandemin kommer fortfarande att ställa till det. Bara att inse det och rätta in sig i ledet och gilla läget. Många fler digitala möten lär det bli. God fortsättning på julen alla. 



tisdag 22 december 2020

En dag med grovarbete - även en tant kan själv

 Veckor och dagar går men coronan består. Fast livet måste gå vidare. Är det stopp i handfatet måste det ju fixas. Och i dessa tider vill man ju inte ha in någon främmande karl i huset. Ja, oftast är det karlar som fixar avlopp. Så det är bara att ta tag i det hela själv. Äckligt men skönt när rören är på plats och vattnet rinner igenom igen. 

När det lider mot jul måste man ju städa. Även om jag inte har samma intentioner som man hade en gång förr i tiden så är det ändå skönt när dammråttorna bakom soffan och under sängen är borta. De har jag också fixat idag. Sedan kan jag erkänna att jag aldrig haft det kliniskt rent hemma. Något som mina barnbarn ställde en fråga om. 

Men även om de här två aktiviteterna, rörmokeri och städ av hela huset kändes som flera timmars träningspass tyckte inte min applewatch, den som håller koll på mina aktiviteter, att jag tränat.Så för att inte bryta min fantastiska serie med träning minst 30 minuter per dag var jag tvungen att ut och gå. Skulle bli kort men blev ändå fem kilometer. Varenda dag sedan 20 mars har jag tränat, mest gått, minst 30 minuter per dag. 

Men jag hade ju mer julaktiviteter att göra. Ta in julgranen till exempel. Inköpt igår. Något utöver det

vanliga. Varför ska man inte i dessa tider unna sig och njuta av det man kan. Det var bara det att den inte ville hålla sig upprätt. Har en lite avancerad julgransfot. Så jag gav mig på att såga bort en liten bit av foten. Hämtade fogsvansen från förrådet och satte igång att såga. Och jag lyckades. Men svettigt var det. Detta sammantaget med dagens övriga aktiviteter var väl max vad en tant, en skör 70+,  klarar av på en dag. 

Det kändes lite så men har dessutom klarat av lite Mozartkulor och griljerat 2 skinkor. Och skriva det här.

I morgon blir det klädsel av granen och utplacering av tomtar och andra juldekorationer. När jag var barn fick inte granen kläs för tidigt. Tror till och med att den skulle kläs på julafton. Men den traditionen har jag gått ifrån. 

Jag är så tacksam att jag fått vara frisk och att jag kan klara mig själv i största möjliga mån. Jag längtar efter att tillvaron ska bli som vanligt, nästan i alla fall, men tills dess gäller det att se det positiva i tillvaron. Även om många har det riktigt jobbigt. Många som redan innan coronan var ensamma är dessa ännu mer ensamma nu. Det är viktigt att hitta möjligheter för att bryta ensamhet, Jag lever själv men känner mig inte ensam. 

Förhoppningsvis kommer nästa år att bli bättre. Alla har haft ett tufft 2020. Även jag. Tänker ta det lugnt under helgerna och reflektera kring nästa år. God Jul alla. 

torsdag 17 december 2020

Året 2020 - Del 2 Första tiden med corona


För exakt nio månader skrev jag nedanstående på facebook. Beskedet att alla sköra äldre 70plussare skulle hålla sig hemma hade precis kommit. Vad blev det då av mina grubblerier?


Första tiden var otroligt jobbig. Allt roligt ställdes in. Men ganska snabbt ställdes mycket om till digitalt. Jag var med fysiskt, trots min ålder, på kommunfullmäktigemöten eftersom jag sitter i presidiet. Kändes både roligt men också lite ångestfullt. Jag skulle ju hålla mig hemma. Lite som att vara på

rymmen från hemmet. Det första kommunfullmäktigemötet efter coronarekommendationerna tog dock bara 28 minuter. Bara att besluta om att hålla fortsatta möten digitalt för hälften av ledamöterna och alla ersättare.

 

Så det jag skrev 17 mars om att gå på ett och annat möte blev verklighet. Jag har också handlat själv. Likaså detta med att röra på sig har inte stannat upp. Kanske inte så mycket spring men desto mer av gång och då långgång. Har nog avverkat mer än 150 mil. Spritat händer och hållit avstånd har jag också gjort. 

Så jag har nog klarat mig ganska bra, hittills i alla fall. Men kommit ur läget efter några månader stämmer inte riktigt. Pandemin pågår fortfarande och antalet sjuka har ökat efter en tids nedgång under sommaren. Och många äldre har farit illa.

Framförallt de som bor på äldreboenden. Många dödsfall där. Även om också yngre har avlidit. 

Men många äldre har också farit illa av ensamheten. Som inte haft samma möjligheter som jag att ge mig direkt ut i skogen och/eller inte klarar en dator.

Det som dock varit mest jobbigt är kollektiviserandet av alla över 70 år. Även om det är så att årsrika riskerar att bli sjukare så är det att frånta personen sin identitet när man inryms i begreppet 70plussare. Precis som jag inte tycker om uttrycket ”våra äldre”. Mig äger ingen. Jag är en individ med egna möjligheter och behov. 


Jag tror dessutom att just påpekandet som trummades ut gång på gång att 70+ skulle hålla sig hemma bidrog till att andra inte tog rekommendationerna på allvar. ”Det gäller inte mig. Det är bara 70+ som riskerar att bli allvarligt sjuka. Så jag kan leva precis som vanligt” En del tog nog budskapet också som att det var 70+ som spred smittan. Många årsrika har berättat att de setts på med förakt när de varit ute och gått eller handlat. Även jag har upplevt det. 


Men det har också funnits uppmuntran. En som jag blev särskilt glad över var från en person som jag inte förväntat mig att få det ifrån. En fredagskväll efter det jag skrivit nedanstående facebook-inlägg och kände mig ganska botten. ”Jag tycker du är ungdomlig och väldigt framåt och du inspirerar mig. Fortsätt att vara som du är.”

 

En hel del besvikelser har det blivit under de gångna månaderna men också positiva upplevelser som kanske inte skulle varit så speciella om livet varit mer normalt. Men det kommer i nästa nummer.

 

Facebook-inlägg från 17 mars i år

 

”Från Dancing queen till skör äldre

Mycket rör sig i huvudet på en 73-åring en dag som denna i Corona-virusets skugga. Enligt folkhälsomyndigheten är jag en skör äldre som ska skyddas. Och ska helst stanna hemma. Ok. Det kanske är så att åldern har betydelse. Men om man är fullt frisk och inte har ens haft en känning av förkylning på åtminstone ett år och tar en springtur en eller par gånger i veckan. Och går mycket. Då känner man sig inte så skör. Jag tror jag kommer att bli sjukare av att sitta ensam i mitt hus och inte träffa en människa och inte röra mig. Men som sagt man vet aldrig. Tror i alla fall att jag inte kommer att isolera mig utan gå på något möte och inte heller be grannar handla mat åt mig. Grannar som har nog med sig själva och sina barn. Men såklart. Sprita händer och följa alla andra råd. Hålla avstånd. 

 

Jag tror att det finns många friska aktiva 70+ som känner som jag. Att från att ha varit mycket aktiv, både med jobb och andra aktiviteter helt plötsligt bli förklarad som skör äldre. I princip fråntagen sin identitet. Det måste finnas sans och balans. Sedan är det visst så att alla måste vara försiktiga och ansvarsfulla.

 

Nåväl jag kommer att klara detta tror jag men jag är orolig för alla dem som inte kommer att göra det. Även om många ställer upp och hjälper till kan redan ensamma bli än mer ensamma. TV matar på med information om viruset. Till slut bir det bara virus i huvudet. Alla kanske inte har SVT-play så man kan titta på något roligt i stället för allt elände. Eller kan ha kontakt via Skype eller Messenger så man åtminstone ser en person. Självklart ska man hålla sig informerad men inte 24 timmar om dygnet. 

Här måste till kreativitet så att ingen går under på grund av grubblerier i sin ensamhet. Risken är stor att en del tar till boxen, den med vin i. Att man rör sig mindre är också en hälsofara. Förhoppningsvis kommer vi ur det här läget om någon eller några månader (”när” kanske Trump vet?) men till dess måste det som sagt till kreativitet.  Kanske låta personer som testats negativa göra hembesök kanske med en ”välspritad” padda som man får låna och på så sätt kunna ha lite mer kontakt med yttervärlden.”

söndag 13 december 2020

Året 2020 - Del 1 Innan coronan.

 Snart har ett år gått igen. Ett år som inte varit som alla andra. Ett virus har lagt en förlamande hand över det mesta. I år skulle jag firat att jag bott i Borås i 40 år och att jag varit förtroendevald politiker för LIberalerna/Folkpartiet i 25 år. Jag har aldrig ångrat flytten till Borås och inte heller mina år med Liberalerna. Bådadera har bidragit till att jag fått uppleva mer än de flesta. Kommer en summering så småningom. Just nu är dock tanken mer fokuserad på det senaste året. Vad har hänt och vad har påverkat mest. 

Som tur är hann jag göra en hel del innan viruset slog till på riktigt. Tidigare har jag ofta gjort Stockholmsbesök av olika anledningar. Jag har aldrig riktigt tappat kontakten med Stockholm efter mina år i Riksdagen. I många år satt jag i Skatteverkets insynsråd vilket blev ca 5-6 besök per år. Sedan har jag varit aktiv i nätverk kring Liberalerna. Och är fortfarande. Plus lite till. Tror att det varit i snitt ett besök i månaden. Men det här året har det varit klent med Stockholmsbesök. Förutom månaderna före coronan. 

Av olika anledningar besökte jag Stockholm fyra gånger innan det var stopp. Men för att börja från början. Jag hann göra en hel del. Både här och där. 

 Borås stad hade gjort en plan för politikerbesök på företag. Jag hann med fyra besök. Bland annat hos Veterankraft som hjälper äldre att jobba efter att man gått i pension. I samband med det fick jag också dagens citat i Borås tidning. ”Idag är många pigga långt upp i åldrarna. Ta vara på kompetensen.Det bidrar  också till att minska den ofrivilliga ensamheten.” Något som totalt glömdes bort när pandemin kom och alla sköra 70+ skulle hålla sig hemma och inte träffa någon. 

Jag hann också med några seminarier kring hedersförtryck och agenda 2030 på hemmaplan. Regionmöte i Vänersborg. En stadshusmiddag och en konferens med Bosnier till åminnelsea av folkmordet i Srebrenica. Några liberalmöten i Borås också. Bland annat diskussion kring årsrike-frågor. För att inte tala om spännande basketmatcher.

Jag var väl ute och gick eller sprang även innan coronan men definitivt inte i den omfattning som under resten av det gångna året. 

 Första besöket i Stockholm var med Korpen och kurs i Pickleball. Tanken var att vi skulle startat upp något kring detta i Borås. Men så kom ett virus och det blev inget av med det. Inte så mycket annat heller för Korpen, till exempel blev Kretsloppet inställt.Kollade också in de alldeles för tidiga körsbärsblommorna i Kungsträdgården vid det Stockholmsbesöket. 

Nästa besök var veckan efter och då var det möte med styrelsen för Riksdagens veteranförening eller Föreningen för tidigare riksdagsledamöter som vi tänkte byta till vid årsmötet i maj. Som inte heller blev av. 

Ännu en vecka senare var det möte med HBT-liberalers styrelse i Stockholm. Började bland annat planera för HBT-liberalers 40-årsjubileum som skulle firas med pompa och ståt. Blev inget av det heller men förhoppningsvis nästa år. Kollar körsbärsblommorna igen. 

 

Nästa besök blev till min gamla hemstad Linköping. Intressant sjukvårdskonferens med LIberalerna. Fick också lite tid över till att gå i gamla fotspår. Kolla var jag bodde och besöka Gamla Linköping mm.

Senaste (inte sista) Stockholmsbesöket gjordes precis innan pandemiutbrottet. Det var redan på gång och alla i styrelsen i Riksdagens veteranförening var inte på plats. Senaste kollen på körsbärsblommorna. Minns att jag tyckte det var lite läskigt att åka tåg. 

Som sagt jag hann med en hel del resor innan det blev slut med det. Tur var det  för sedan blev det knapert med resor. Ja. Jag har gjort några utflykter under pandemin men de kommer i nästa inlägg. 

måndag 7 december 2020

En digital dag

 Avslutar dagen innan kvällssudokun med att reflektera över dagen. Ja, jag börjar dagen med Sudoku och avslutar den med Sudoku. Det är för övrigt bättre lösningsprocent på morgonen än kvällen. Kvällssudokun är insomringspillret. Nåväl. För att återgå till reflektion över dagen. Den har varit innehållsrik.

Började med att fixa lite länkar till kvällens digitala möte och gjorde en presentation kring vad IOP är inför lunchmötet med Rotary. 

Men i det första digitala mötet fanns Barbro Westerholm, Sveriges äldsta riksdagsledamot, som förutom att leda mötet för Liberala seniorer också presenterade sin utredning om en omsorgskontakt inom äldrevården. Juno Blom, partisekreterare för Liberalerna och också riksdagsledamot, pratade om läget för partiet men också om de planer som LIberalerna spelar in till regeringen kring att ge mer stöd till civilsamhället för att stötta barn, hemlösa och äldre i ensamhet. Fantastiskt bra. Civilsamhället fyller en viktig funktion i samhället för att förbättra välfärden. 

I mötet för Liberala seniorer presenterade också f d statsepidemiolog Annika Linde sina tankar kring pandemin. 

Fick lämna detta möte lite i förtid för att rådda igång nästa. Byte av plattform, från Google meet till Zoom. För att få lyssna på Petri Pitkänen som är projektledare för en IOP, Idéburet offentligt partnerskap, som Borås basket har i samarbete med Borås stad för att få fler personer med funktionsnedsättning i arbete.Ett viktigt arbete. Jag har länge tyckt att varför ska man inte kunna utföra ett arbete efter sin egen förmåga. Har man arbetskapacitet på 25 % borde man kunna ha möjlighet att arbeta 25%. En stor eloge till de arbetsgivare som ställer upp på detta.

Eftersom ett nytt digitalt möte väntade så hade jag lite bråttom och tog en springtur i stället för den vanliga vandringen. Snabbt gick det och jag är jättenöjd. Det var rätt länge sedan jag sprang sist men de dagliga promenaderna har nog gjort sitt till.

Nästa möte. Med Hemgården där jag blev med i styrelsen i höstas. Civilsamhället när det är som bäst. Café, kurser mm. Som kom igång lite i början på hösten men som fåt pausa på grund av hårdare restriktioner. Men var under några månader mötesplats särskilt för äldre. Digitalt språkcafé pågår dock, där jag varit med några gånger. 

Så till dagens final. Mon partikollega Christer Nylander som pratar om liberalism, kultur och bildning. Också viktigt att diskutera i dessa tider när liberalismen ibland ifrågasätts. Något som är viktigt att tänka på när ytlighet och polarisering dominerar debatten är att de flesta inte hörs överhuvudtaget. 

Sammantaget en oerhört spännande dag med mycket information och ny kunskap som skapar nya tankar. Allt detta hade jag ju inte kunnat hinna med när livet var normalt. Det gäller att se det positiva kring läget som råder. Fast visst hade jag hellre velat träffa alla jag bara sett på nätet idag på riktigt. 

Jag är så glad och tacksam att jag kan hantera en dator och att jag har kraft i mina ben att kunna springa. Dessutom att jag under mina år som politiker också hunnit få en massa kontakter och vänner som jag kan fråga om de vill ställa upp. 

Nu är det dags att sova. I morgon är en annan dag med en rad möten. Och så måste jag handla mat. Numera gör jag det en gång i veckan och varför inte göra det på en tisdag när pensionärerna har extra rabatt. Fast just idag har jag nog inte levt något pensionärsliv. 

Avslutar med en adventsbild. 



fredag 20 november 2020

Ännu en vecka med pandemin - digitalt språkcafé höjdpunkten

 Veckor och månader går men coronan består. Tyvärr kan den väl hålla på ett tag till så det gäller att hitta vägar att gilla läget utan att få panik och ångest. 

Jag är lyckligt lottad. Jag kan gå ut och gå. Jag kan hantera en dator. Jag har många saker på gång som kan  göras digitalt. 

Och 70-plussare är inte längre utmärkande. Nu ska alla följa samma regler. Tänk om det budskapet sänts från början. Jag tror att utpekandet av 70-plus gjorde att alla andra inte trodde att det gällde dem att hålla avstånd och ta ansvar. Det var 70pluskollektivet som var de farliga och skulle hålla sig hemma. Detta är min helt egna tolkning. Men det verkar som alla har sina egna tolkningar så varför kan inte jag få ha det. 

Men som sagt. Det gäller att ha saker att göra. 

Den här veckan har jag klarat av ett möte i Arbetslivsnämnden, ett gruppmöte inför kommunfullmäktige nästa vecka och ett heldagsmöte med Servicenämnden i Regionen. Allt digitalt. 

Det är ju inte detsamma som att träffas på riktigt. Tyvärr försvinner de lite mer informella samtalen som blir vid pausar. Men det gäller att gilla läget. Det som är bra är att jag inte behöver köra bil för att ta mig till möten i Vänersborg eller Skövde. Hinner i stället med att göra min dagliga vandring. Bra för klimatet också. 

Förutom det politiska har jag också haft Rotary-möten och dessutom varit med på ett digitalt Språkcafé. Man hinner med många fler möten när man inte behöver förflytta sig. 

Det digitala språkcaféet är ett samarbete mellan Borås Stad och Hemgården och hålls två gånger i veckan, tisdag och torsdag. Dubbelt engagemang från min sida. Är ledamot i Arbetslivsnämnden som håller i detta och dessutom med i styrelsen i Hemgården som är arrangör. Normalt är förstås språkcaféet på plats. Faktiskt finns det många finesser med digitala möten. Man kan gå in i ”breakoutrooms”. Slumpmässigt eller planerat delas de som är inne i mötet in i olika grupper. Alltså kan man prata i smågrupper. Verkligen trevligt igår. Fick flera intressanta berättelser. På mer eller mindre bra svenska. Men  det är ju meningen med ett språkcafé, att de som är med ska få öva på att prata svenska. Tänker vara med fler gånger när jag kan. Det är integration i verkligheten. Känns skönt att vara delaktig på riktigt. Inte bara skriva debattartiklar och prata i kommunfullmäktige. Nästa gång tänker man prata politik. Då tänker jag verkligen vara med. Tror jag kan bidra.  

 Nu går vi snart in i en ny vecka. Med kommunfullmäktige i två dagar. Nästan alla med digitalt. Jag som 2:e v ordförande  ska vara på plats tillsammans med övriga presidiet och några tjänstepersoner. I en sal för 1000 personer. Lite ödsligt blir det nog. Bra att vi gör det coronasäkert. Fast det satt rätt långt inne. 

Nu är det helg och idol.