fredag 14 februari 2020

40 år i Borås - inflyttning

Var passar det bättre att skriva kapitel ett på mina 40 år i Borås än att göra det på en buss på väg tillbaka till Linköping. Lugn, jag tänker inte lämna Borås för gott. Bara ett par dagar med Liberal konferens kring sjukvård.
Egentligen blev det flytt i två omgångar. Exmaken hade redan jobbat ett halvår när jag började jobba 9 juni 1980.  Fick bo några veckor i hans övernattningslägenhet innan vi flyttade på riktigt.  
Ett av mina första minnen är alla rododendron som blommade kring SP, Statens Provningsanstalt som det hette på den tiden. Jag kan inte minnas att det fanns så mycket rododendron i Östergötland. Där visade sig första skillnaden mellan två landsdelar av Sverige. Vilka blommor är svenska blommor?

I början av juli flyttade vi så på riktigt. Till Sjömarken. På den tiden var det så att flyttade man mellan två statliga jobb, vilket exmaken gjorde, så fick man flytt betald. Så, stor flyttbil tog hand om möbler och annat. I vår lilla bil hade vi några madrasser och lite till plus tre personer. När vi  kommer till huset så skulle nyckeln ligga i garaget. Hade mäklaren lovat. Ingen nyckel. Idag hade mobiltelefonen åkt fram för ett samtal till mäklaren men då fanns ju inga mobiltelefoner. Så det var att bekanta sig med grannen och be att få låna telefonen. 
Medans exmaken gjorde detta så klev jag ur bilen. Och blev anfallen. Av en knottsvärm. Sådana djur hade jag inte stött på tidigare. Myggor hade jag blivit stucken av  men aldrig knott. Skillnad två. Vilka djur är svenska djur?
Det visade sig att mäklaren inte var hemma och nyckeln fanns på hans kontor. Mäklarens fru kunde följa med och hämta nyckeln men hade ingen bil. Så det blev för oss att åka och hämta henne. Men bilen var ju redan överfull så det fanns inte plats för en till. Jag fick stanna i mäklarens hus. Kände mig lite som i en film när sedan mäklaren kom hem och hittade mig ensam i hans hus. Men det gick bra till slut. In kom vi i huset. Och flyttbilen kom dagen efter. Och en undulat. Men det får bli nästa avsnitt. 
Har kommit till Östgötaslätten så är nu snart framme i Linköping.

onsdag 12 februari 2020

40 år i Borås - Prolog


Linköpings domkyrka
I år är det 40 år sedan jag flyttade till Borås. Det har hunnit hända mycket under dessa år.  Från att inte känna en enda människa i Borås till att ibland få vara officiell representant för Borås som 2:e vice ordförande i kommunfullmäktige. Från att då komma till en ganska trist stad, till att numera bo i en stad där det händer. Från att hålla på IFK Norrköping till att hålla på Elfsborg.

Varför blev det då Borås? Jag brukar säga att det var solen, inte regnet, som förde mig hit. Min exmake fick jobb på SP för att jobba med solfångare. Vad skulle då jag göra? Jag hade ett bra jobb på ekonomiavdelningen på Saab i Linköping. Jag hade precis fått flytta från rummet med kedjerökaren. På den tiden var det helt ok att blåsa rök över sina arbetskamrater.

Det var inte lätt att mitt under teko-krisen hitta jobb i Borås. Gjorde ett försök med Arbetsförmedlingen men fick receptet att söka flyttbidrag från hemkommunen. Men det var ju inte det jag behövde, det fixade exmaken, utan ett jobb. Detta var andra gången jag kom i kontakt med arbetsförmedlingen. Första gången, några år tidigare, hade ett jobberbjudande kommit med taxi. Lite annorlunda service kan man säga. Återkommer så småningom till min tredje kontakt med arbetsförmedlingen.
Utan hjälp från arbetsförmedlingen så fick jag väl försöka på annat sätt. Annonser till exempel. Hittade ett ekonomijobb på Firestone i Viskafors. Var på intervju och fick jobbet på stört med högre lön än jag haft på mitt gamla jobb. Vilken tur att jag inte direkt sade upp mig på Saab. Några dagar efter intervjun blev jag uppringd och fick meddelandet att det var anställningsstopp så tyvärr kunde jag inte börja jobba där. Med facit i hand är jag ganska glad att jag inte fick jobbet. Ingen särskilt bra arbetsmiljö har jag förstått efteråt.

Kommunfullmäktigehuset Borås
Jakten på jobb gick vidare. Ett jobb på SP blev ett alternativ. Men då skulle jag bli tvungen att skriva maskin. Det hade jag lovat mig själv några år tidigare att det skulle jag aldrig mer göra. Efter att ha varit sekreterare ett år med en chef, som ändrade det jag skrivit stup i kvarten. Men efter lite turer fram och tillbaka blev jag anställd på SP med löftet att jag inte skulle behöva skriva maskin så jättemycket. Allt det här hände före datorns inträde. Sedan dess har jag ändrat min inställning till att skriva maskin. Och är jätteglad att jag en gång lärt mig skriva med alla fingrarna utan att titta på tangenterna.   

Dags att säga upp mig på det gamla jobbet och mentalt förbereda mig för att flytta till en stad som jag egentligen inte visste något om. Mer än jag hört att det regnade.

Samma dag som jag sedan slutade på Saab organiserades hela flygdivisionen om. Var väl inte på grund av att jag slutade utan att det berodde på att Saab mer gick in på civilflygplansmarknaden. Men man kan ju alltid tolka historien som man själv vill.

Nästa avsnitt. Flytten.



måndag 30 juli 2018

Berättelsen om en bild - mångfald och demokrati

Det här är berättelsen om bilden som egentligen inte skulle finnas. Passar så bra att berätta nu när jag är på väg till Stockholm Pride. Ja. Europride då. I år är Sverige värd för hela Euopas Pride. Fördelat över två städer, Stockholm och Göteborg. Så till bilden som är tagen under Borås Pride. Blå himmel och två flaggor och en byggnad. Två flaggor som tillsammans står för mångfald, öppenhet och demokrati. För mig är sveska flaggan en symbol för frihet och demokrati. Att vi kan hissa vår flagga i ett fritt land är värdefullt. Fri som vinden som tar tag i flaggorna. Regnbågsflaggan är symbolen för att vi alla är olika men lika mycket värda ändå. 
Varför skulle bilden då egentligen inte finnas? Egentligen skulle det varit två regnbågsflaggor men det fanns inte tillräckligt många till alla ställen där den skulle vaja. Några som inte tycker om att alla människor har rätt att älska vem de vill hade förstört en flagga. Vad passar då bättre att hissa den svenska flaggan, symbolen för frihet? 
Byggnaden då? Var kommer den in i bilden. Det är Borås rådhus där tingsrätten håller till. förhoppningsvis får de som förstörde regnbågsflaggan sitt straff där. För att försvara friheten måste det också finnas ett rättssamhälle. Så människor kan känna trygghet. 
Flaggansvarig i Borås var förtvivlad att det saknades en flagga. Det ska hon inte vara. Om allt varit som vanligt hade jag inte kunnat ta denna bild. 

onsdag 16 maj 2018

Motion - Språkförskola för nyanlända

Idag har jag tillsammans med Anna Svalander och Lotta Preijde lämnat in en motion till Borås kommunfullmäktige om att Borås stad ska inrätta en språkförskola. Här motionen.

"Förskolan spelar en viktig roll för barns lärande och språkutveckling. Barn som gått i förskolan har lättare att klara skolan

Alla barn oavsett bakgrund ska klara skolan. Även de barn som är nyanlända och inte har svenska som modersmål. Fler måste få chansen att snabbt lära sig svenska. Språket är nyckeln in i det svenska samhället. Även för barnen. 

Liberalerna vill införa en språkförskola. Därför föreslår vi innan den gjorts obligatorisk på nationell nivå att Borås stad aktivt söker upp alla nyanlända barn över tre år för att ge dessa möjlighet att delta i förskoleverksamhet 15 timmar per vecka. Förutom ordinarie verksamhet ska då också särskilt fokus ligga på att barnen ska lära sig svenska. 

Ytterligare en effekt är att förutom att barnen lär sig svenska kan barnens deltagande i förskolan ha en positiv effekt på nyanländas, särskilt kvinnors, möjligheter att få jobb.

Många nyanlända bor på Hässleholmen. Där byggs nu en ny förskola. Det skulle passa att lägga en avdelning med språkförskola där. 

Mot bakgrund av ovanstående föreslås kommunfullmäktige besluta att 

Uppdra åt Förskolenämnden att utreda möjligheten att göra en avdelning i någon förskola till språkförskola enligt förslaget ovan. 

Anne-Marie Ekström (L)

Anna Svalander (L)

Lotta Preijde (L)"

måndag 12 februari 2018

Sätt stopp för vänsterns jakt på välfärdsföretagen

Nu är det nog dags att börja blogga igen. Valrörelsen är igång och att skriva ner det som retar upp en är ett bra sätt att undvika hjärtinfarkt.  Idag behövdes det till exempel.
Vänsterpartiet förnekar sig aldrig. Nu är jakten på vinster i välfärden igång igen.
Självklart ska de skattepengar som avsätts till vård och omsorg gå till denna. Men ett företag kan inte gå runt utan att redovisa vinst. Däremot tillåts verksamhet i kommunal regi  gå med hur mycket förluster som helst.
Enligt många experter inom ekonomi skulle det framlagda förslaget, på grund av hur förslaget är utformat, bidra till att många företag som idag bedriver äldreomsorg eller fristående skolor eller personlig assistans tvingas lägga ner. Förmodligen kan enbart de största bolagen överleva. De mindre företagen som driver hemtjänst, äldreboenden, vårdcentraler, skolor eller personlig assistans skulle försvinna. Många med särskilt profilerad verksamhet.

Även de organisationer inom idéburen sektor som bedriver välfärdstjänster är kritiska till vinsttak och menar att även deras verksamheter skulle tvingas lägga ner.
Det som ska vara avgörande är kvalitén. 
Det påstås att personalen har sämre villkor hos de privata utförarna. Men det stämmer inte enligt många undersökningar. Självklart ska kommunen vara en av utförarna inom äldreomsorgen och andra välfärdstjänster men inte den enda. Det är genom konkurrens och valfrihet som verksamheter blir bättre. Både för dem som använder tjänsterna och för dem som jobbar i verksamheten.
Idag är det så att privata utförare måste kunna påvisa att verksamheten drivs med kvalitet. Det behöver inte de kommunala utförarna. Trots att riksdagen gett ett uppdrag till regeringen att även offentligt drivna verksamheter ska kvalitetskontrolleras så vägrar regeringen att införa ett sådant förslag. Det ska vara kvalitetskontroll på alla verksamheter oavsett utförare.
En dålig verksamhet kan inte överleva. Välfärdsföretagen precis som alla andra företag måste tillhandahålla tjänster som kunder eller omsorgstagare  är nöjda med annars är det bara att lägga ner.  För kommunen är det bara att höja skatten för att få  mer pengar. Frågan blir också vem som ska ta över den verksamhet som idag bedrivs av privata utförare när dessa går i konkurs.
Stoppa förslaget i papperskorgen. 
PS. Den vinst som ska vara tillåten är kopplad till hur mycket pengar man satsat i till exempel byggnader och annat man kan ta på. De verksamheter det handlar om kanske hyr lokaler. Det är personer som sköter verksamheten. Därför är det mindre företag som råkar mest illa ut med förslaget och som måste slå igen först. Då vill det till att kommunen står redo. Vilket jag betvivlar att den är. Åtminstone i Borås. Där finns mycket att ta tag i redan som det är. Med en vänsterpartist i täten. 
Sa någon något om att kasta sten i glashus. 

onsdag 15 november 2017

Jag kandiderar till riksdagen igen

Elva år har gått sedan jag fick packa ihop mina papper och saker och lämna riksdagsarbetet. Det var ingen rolig dag men snart var jag engagerad i kommunpolitik igen och under de år som gått har jag varit med och påverkat Borås kommunpolitik en hel del. Nu känner jag det är dags igen att kandidera för ännu en mandatperiod i riksdagen. Jag har mer att ge.
När mänskliga rättigheter sätts åt sidan och samhällsklimatet blivit allt hårdare behövs motkrafter. Jag vill vara en sådan motkraft. Frihet, valfrihet och trygghet är mina värdeord.
Människor måste ha frihet att leva sina liv som de själva vill så länge inte någon annans frihet begränsas. En frihet är att ha ett jobb. Det behövs bra villkor för företagande. Väl fungerande och växande företag skapar jobb och ökade skatteintäkter. Detta ger möjlighet till en bra skola och gamla och personer med funktionsnedsättning får goda livsvillkor. En annan frihet är att få älska och umgås med vem man vill. Hbtq-personers rättigheter måste förbättras. Flickor och pojkar som lever i hederskulturer måste få sina rättigheter att leva sina egna liv utan kontrollerande omgivning. LSS måste åter bli som det var tänkt. 
Med de utmaningar som samhället står inför idag måste också civilsamhället vara delaktig i samhällsutvecklingen.  
Kort sagt. Mänskliga rättigheter måste alltid råda.
Idag börjar den rådgivande omröstningen till valet. Jag lämnade kvar en sak i förvar hos en riksdagskollega när jag lämnade riksdagen, en tulpanvas. Det är dags att återta den. 

lördag 11 november 2017

Äntligen börjar Borås tala om hedersvåld och förtryck

Politik är en tålamodsprövande verksamhet. Men med tjat och ihärdighet blir det ofta resultat. Ett sådant resultat upplevde jag igår när det anordnades en konferens i Borås stad kring hedersvåld och förtryck med över 300 deltagare. Redan 2014 motionerade jag till kommunfullmäktige att en resurs skulle tillsättas för att samordna arbetet mot hedersvåld  och förtryck. Nu kommer en sådan tjänst att tillsättas. 
Det är en viktig tjänst som behövs. Det handlar om att alla ska kunna leva sina liv som de själva vill. Flickor ska kunna umgås med vem de vill och deras bröder ska inte behöva ärärövervaka dem. HBTQ-personer ska också kunna älska vem hen vill. Därför är jag ganska nöjd nu. Mycket tjat i fullmäktige och sociala medier har det blivit men det har varit värt det. 
Detta omnämns också i ledaren i Borås tidning.

"Ett i Borås känt uttryck för oviljan att ta i detta jämställdhetshinder har varit de rödgrönas bromsande av Liberalernas flera år gamla förslag om att tillsätta en särskild heltidsanställd expertfunktion för att samordna kommunens arbete mot hedersförtryck. Men droppen har som bekant urholkat stenen, och nu finns funktionen med i de styrandes budgetförslag för 2018. Bra. 

Tjatandet har säkert också spelat en roll för att den konferens om hedersvåld- och förtryck som kommunen (nya CKS-enheten och arbetslivsförvaltningen) tillsammans med länsstyrelsen och Svenska kyrkan arrangerade under gårdagen med över 300 deltagare. "

Här hela ledarartikeln.

Här också en artikel där jag uttalar mig om den nya tjänsten.