Som riksdagsledamot var jag aldrig helt ledig. Det var alltid något som hände som skulle kommenteras. Förra sommaren var det valrörelse så då var jag nog bara helt ledig den enda vecka då jag vandrade i Alperna. Och jag kunde inte koppla av då heller. Så den här sommaren har jag tänkt njuta ordentligt.
Träffa gamla vänner som jag inte har haft tid med förut. Göra utflykter i bygden. Det finns mycket jag inte sett ännu fast jag bott i Borås 27 år nu. Träffa barnbarnen. Läsa en massa och bara vara.
För att komma igen med fulla krafter i höst och dra igång företaget på riktigt (eller kanske göra något annat). Politiken kommer jag förstås inte att lämna men den kan jag inte försörja mig på.
Och någon a-kassa har jag inte så jag har inget annat val. Å andra sidan är jag en person som vill göra rätt för mig. Tyvärr kanske jag har åldern emot mig.
Jag tror att det är viktigt att komma tillbaka i arbete så snart som möjligt om man blir arbetslös. Ju längre man går desto svårare blir det att komma tillbaka.
Det har inte varit bra som det har varit och det behövs hårdare regler när det gäller a-kassan. Att ha ett arbete är en del av identiten. Och det är bättre att ha ett arbete än inget alls även om det inte passar perfekt eller det inte finns just på orten där jag bor.
Även om jag tror att man i en framtid kommer att behöva att i större utsträckning flytta dit jobben finns ställer jag mig ändå lite frågande till de nya reglerna att man ska tvingas söka arbete från första dagen på annan plats. (SvD)
För en ensamstående är det säkert lättare än för den som har familj.
För den som har familj så påverkas alla i familjen. Antingen om man tvingas pendla eller om man tvingas flytta. Här gäller det att se till att inte barnen kommer i kläm. Barnens bästa ska ju genomsyra alla beslut som fattas. Dagisdagarna kan bli längre när den ena föräldern får längre till arbetet till exempel.
En flytt kanske innebär att den andra personen i familjen blir arbetslös i stället och barn rycks upp från sin gamla miljö. Ur miljöaspekt är det inte särskilt positivt att kanske behöva pendla kanske 20 mil om dagen i bil. Kollektivtrafik kanske inte passar.
Nu finns det en passus i riksdagens beslut som mildrar konsekvenserna och som funnits även tidigare när det fanns en tidsgräns att man skulle söka arbete utanför orten efter 100 dagar.
"rimlig hänsyn ska tas till den sökandes förutsättningar för arbetet och andra
personliga förhållanden "
Jag hoppas verkligen man ser till helheten och framför allt tar med barnen i beslutet. Vi har faktiskt skrivit under barnkonventionen. Även om jag anser att man kanske måste ta ett arbete på annan ort så måste det finnas tid till omställning. Men ibland kan faktiskt det bästa för barnen vara att en förälder tar ett arbete på en annan ort i stället för att vara arbetslös.
Och jag ställer mig inte bakom den domedagsprofetia som Ylva Thörn (SvD) förespråkar i sin debattartikel i SvD idag. Det är inte av illvilja som regeringen genomför sina förändringar av a-kassan. Eller för att klämma åt någon.
Det är för att motivera till att det ska löna sig att arbeta.
Något som den gamla socialdemokratiska regeringen glömde bort. Även om deras politik gick ut på att värna de som redan fanns i systemet men glömde bort de som aldrig kommit i närheten av ett arbete.
Det finns dock säkert en och annan brist som borde rättas till i de nya a-kassereglerna .
Och jag hade kanske hellre sett att man talat mer om att det allra viktigaste är att det finns fler arbeten att gå till. Att företag vill anställa och att entreprenörer vågar starta nya företag. Finns inte jobben så spelar det ingen roll hur hårda a-kassereglerna är.
Men trots att jag inte instämmer i allt så tror jag ändå att regeringen är på rätt väg. Där fler som varit länge borta från arbetsmarknaden får en chans genom jobb- och utvecklingsgaranti och nyanlända får ett instegsjobb där staten betalar en stor del av lönen.
4 kommentarer:
De nya a-kassereglerna är i princip en modern form av tvångsdeportering. Denna gång med politiska beslut och inte genom någon envåldshärskare. Tvingas runt landet, söka dyr bostad som man inte har råd med osv. Och som vanligt får de svaga betala hela kalaset. Det går inte att på detta sätt bygga upp ett stabilt och socialt samhälle.
om du har tid over fundera kring integration, min erfarenhet visar att det tar minst 3 generationer att bli nagot sa när integrerad o anda ar det fraga om narstaende nationaliteter
nar man tar in helt frammande som dessutom inte vill integreras kanske tar det 5 generation o detta har en del svenska politiker helt forbisett
Jag tycker inte att det är fråga om någon tvångsdeportering. Dessutom har reglerna funnits redan tidigare om att man måste söka jobb på annat håll. Det som skiljer är tidsaspekten. Att behöva söka på annan ort redan från första dagen i stället för efter 100 dagar. Detta är jag tveksam till, vilket framgår av mitt blogginlägg . Det allra bästa är ju naturligtvis att man prövar möjligheterna på den egna orten först. Allt blir så mycket enklare för alla.
Men i längden kan det inte vara rätt att någon lever på a-kassa eller bidrag om det finns jobb att få på annan ort.
Men det finns och har också tidigare funnits en passus som säger att man måste ta hänsyn till personliga förhållanden.
OK A-M E. Det är en definitionsfråga, men när människor efter beslut av tjänstemän tvingas flytta och ge upp allt de satsat de senaste 10-20 åren så är det tvång. Och inte bara drabbade människor kommer få ett helt annorlunda och negativ inställning till vårt, förhoppningsvis, gemensamma samhälle. Det är inte ni politiker som dikterar villkoren utan anonyma herrar i div utländska inves-teringsfonder som köper och säljer företag enbart för sin egen vinnings skull utan några hänsyn till vilka konsekvenser det får för de drabbade. Så vad göra?
Claes Ågren
Skicka en kommentar