Barn i världen och i Sverige

Även i gårkväll tittade jag på programmet för Världens Barn. Det handlade igen om barnsoldater och barn som inte får gå i skola för att de måste försörja sig och sina syskon i stället.

Det framhölls hur viktigt det är att barn får gå i skola. Kunskap innebär så mycket. Inte minst för att få veta hur man ska hålla HIV/aids borta som idag är ett stort hot i Afrika och på andra håll i världen.

Svenska folket samlade in 82 miljoner kronor. Ca 10 kronor per invånare. Egentligen inte mycket men ändå kommer ett stort antal barn att få ett bättre liv och kanske möjlighet att gå i skolan.

Men vi kanske ska sopa rent framför vår egen dörr och låta gömda flyktingbarn gå i skola här i Sverige. Det kräver nu Rädda barnen. (SvD)

Mycket har gjorts för att göra asylprövningen mer rättssäker. Till exempel med migrationsdomstolar och möjlighet att där själv få framföra sin sak, vilket inte fanns möjlighet till tidigare. Det är vanligare att de sökande får rätt i migrationsdomstolen efter att ha överklagat beslutet än det var tidigare med utlänningsnämnden. Även om man borde börja fundera om alltför många ärenden bifalls i Migrationsdomstolen. Om allt gått rättssäkert till borde ju dessa redan ha bifallits i Migrationsverkets prövning.

Många av de som idag lever gömda har fått sin sak prövad enligt det gamla systemet som av de allra flesta inte ansågs särskilt rättssäkert. Det var därför man gjorde förändringar. Även i den gamla lagstiftningen fanns det med att man skulle se till barnens bästa och att även barn skulle höras. Detta har man glömt bort nästan totalt. År efter år har migrationsverket sagt att personal ska utbildas för att höra barn men lite har gjorts. Och barnen själva har inte fått komma till tals.

Jag tror ingen gömmer sig för att han eller hon tycker att det är roligt. Det är av rädsla för vad som kommer att hända när de återvänder. Kanske främst för barnens situation. Har man en tonårsdotter är man till exempel rädd att hon ska bli bortrövad och hamna som sexslav.

Att leva som gömd är ingen dans på rosor. Man lever i ständig skräck för att bli upptäckt. Man är hänvisad till andra människors välvilja. Men man väljer detta i stället för att återvända. Inför återvändandet är skräcken ännu större.

Men som vanligt så är det barnen som far mest illa. Det minsta man kan göra för barnen som lever gömda är att de får gå till skolan och dels få kunskaper men också få en någorlunda normal tillvaro. Trots allt är det inte de som beslutat att de ska gå under jorden.

Folkpartiet tog ett beslut på sitt landsmöte att de gömda barnen ska få gå i skolan. Det var ett klokt beslut. De här barnen finns faktiskt i vårt land och oavsett vad som händer dem i en framtid så är kunskap A och O.
Om de återvänder till sitt hemland har de fått med sig kunskap som de kanske kan använda där för att medverka till att situationen för människorna där förbättras. Och på så sätt situationen i världen.

Det vi inte får glömma bort är att vi bor i ett land där vi har frihet att tycka och tänka vad vi vill. De allra flesta har mat för dagen och tak över huvudet. I dagarna kan den som är sugen på choklad och bor i Stockholm gå på chokladfestival. Vi lever många gånger ett liv i lyx när barn i andra delar av världen måste arbeta för att överleva.
När man inte klarar sig själv finns det ett samhälle som rycker in och stöttar.

Därmed inte sagt att allt är jättebra och det finns mycket som kunde vara bättre ni vårt samhälle. Men jag menar om man ser i relation till hur det ser ut på andra håll.

Framför allt måste vi låta barn vara barn oavsett vilka de är och varifrån de kommer. Det är trots allt de som ska ta över vår sargade jord en dag.

Det minsta vi kan göra är att låta alla barn som finns i Sverige idag få gå i skolan.

PS. Jag missunnar ingen att gå på chokladfestival. Om jag hade befunnit mig i Stockholm hade nog jag gått dit också.