Fågelinfluensa och diktatorer

Även om det finns rester kvar av förkylningen så är det ganska bra på hälsofronten. Lite host och fräs får man väl räkna med i dessa tider.

Måste bara bli riktigt frisk tills nya barnbarnet kommer. (Borde varit här redan) Jag har dessutom en del kurser på gång och då måste jag vara frisk.

Även om jag tar en alvedon eller två ibland så är jag ingen stor brukare av läkemedel. Jag har till exempel aldrig ätit pencilin. Jag har också hittills klarat mig från de stora influensaepedimierna. Peppar, peppar. Så lite borttappad röst en eller två dagar det får gå.

När det gäller just detta med att ge medicin i onödan så kan det få förödande konsekvenser med resistenta bakterier. I dagens DN och SvD varnar forskare för att använda läkemedlet Tamiflu i onödan för vanlig influensa. Tamiflu fångas inte upp vid vattenrening utan kan gå vidare ut i vattendrag och där bidra till att fågelviruset blir resistent mot läkemedlet och i förlängningen bidra till att även det virus som kan uppstå hos människor kan bli resistent.

Diktatorerna i Burma fortsätter. Det rapporteras att fångar transporteras till ett koncentrationsläger i Rangoon. Matbristen är stor och barn riskerar att drabbas av undernäring. Medan juntamedlemmarna lever i lyx. Och FN:s rapportör som varit där säger inget. Det känns så frustrerande att inget kunna göra när människor som vill ha fred och frihet och mat trycks ner med våld och kulor. Det känns ändå lite värdefullt att vi vid ett folkpartimöte i måndags beslöt att starta en insamling för demokratirörelsen i Burma. Viktigt att den kommer igång så snart som möjligt.

För 17 år sedan föll också många diktatorer i Europa. (SvD) I dagarna firas murens fall i Tyskland och DDR:s mörka sidor under Stasitiden uppmärksammas. En TV-film”Die Frau von Checkpoint Charlie” handlar om en mamma som försöker fly men misslyckas och hennes barn tas ifrån henne. I filmen visas hennes kamp för att få tillbaka barnen. En ytterst grym historia.

Jag läste för ett tag sedan en bok av den isländske deckarförfattaren Arnaldur Indridason "Mannen i sjön". I den boken beskrivs också den verklighet som rådde i DDR med angiveri och fängslande av icke önskvärda personer.

Hoppas att diktaturen i Burma en dag faller på samma sätt som diktaturerna i Östeuropa gjorde. Och att kommunismens mörka historia över huvud taget blir skriven.

Jag är glad att jag lever i ett demokratiskt land med en riksdag som har den högsta makten, med ledamöter som är valda av folket. Jag är glad att vi har rätt att säga och tycka vad vi vill utan att bli fängslade. Sedan är det också visserligen förenat med ett ansvar.

Visst har det funnits och finns det förtroendevalda som inte lever upp till det förtroende de fått men de allra flesta både riksdagsledamöter och fritidspolitiker gör ett hårt jobb där de många gånger sätter förtroendeuppdraget framför familj och vänner. Många fritidspolitiker tillbringar mer av sin fritid, både kvällar och helger, med sitt förtroendeuppdrag än med familjen.

I stället för att lyfta fram de enstaka fall som missköter sig borde media lyfta fram alla dessa som offrar mycket för att medverka till att en kommun eller ett land styrs, en del tycker på bra sätt andra på ett mindre bra.
Men det viktigaste är att det inte är någon diktator eller militärjunta som sätter sitt eget bästa främst och som slår ner alla dem som försöker protestera med våld och blodbad.

Nu är det nog bäst att jag övergår till lite databas.