måndag 1 oktober 2007

Burma och sjukskrivningar

Hemma igen från partimötet i Stockholm. Det känns så konstigt komma hem från en konferens en måndagkväll. Konferenser brukar alltid sluta lördag eller söndag kväll.

Men det är ändå skönt att vara hemma. Även om det alltid är kul att träffa partikollegor och diskutera politik och annat.

Ett av den senaste tidens stora världshändelser har varit de fredliga demonstrationerna i Burma som dock slagits ned med våld och kulor. Snart har rubrikerna försvunnit från nyheternas topplistor och risken finns att demonstrationerna som slutade med förmodligen många människors död, hur många vet ingen, (tusen saknas enligt DN) också försvinner i glömska. Det får inte bli så.

Vårt fp-möte, där alla länsförbund var representerade med någon person från ledningen, gjorde ett uttalande där omvärlden uppmanas att stötta människorna i Burma så att de i en framtid kan leva i fred och frihet. I uttalandet finns också ett löfte att folkpartiet liberalerna i höst gör en insamling för att stötta demokratiprocessen i Burma.
Hela uttalandet kan läsas här.

En nygammal nyhet som nog kommer att diskuteras en hel del de närmaste dagarna är hur länge man ska få vara sjukskriven för olika åkommor. (SvD, DN)

Nu har jag ju inte sett hela förslaget och chefer på Socialstyrelsen och Försäkringskassan varnar för fyrkantighet vid hantering av patienterna.
Och jag tycker att det är viktigt att man får stöttning och rehabilitering så fort som möjligt för att kunna komma tillbaka till arbetslivet. Jag tror ingen mår bättre av att bara gå hemma.
Jag är inte heller någon läkare.
Jag förstår också att grundtanken är att bedömningen av hur länge en person ska vara sjukskriven ska bli mer enhetlig.
Men risken att det blir den fyrkantighet som varnas för ändå uppstår tror jag är stor.

Personer är individer med olika grundförutsättningar.

Det viktigaste måste ju vara att personen är ordentligt frisk innan han eller hon går tillbaka till jobbet. Annars kan ju skadan bli mycket värrre.

Det är också beroende på typen av jobb. Med ryggbesvär är det inte lätt att utföra tunga lyft. Risken att det blir värre är stor.
Att gå till jobbet och inte vara tillräckligt frisk är inte heller särskilt lämpligt om man har direkt ansvar för andra människor.

Det finns olika nivåer av sjukdomen. Om jag läser på sjukvårdsrådgivningen så finns det olika typer av högt blodtryck. Ett för högt högt blodtryck som inte behandlas kan leda till allvarliga sjukdomar. Medan ett måttligt förhöjt blodtryck inte kan räknas som sjukdom.

Återstår att se hur de här tidsgränserna kommer att användas. Förhoppningsvis blir de ett riktmärke till hjälp för en sjukskrivande läkare men om de innebär att människor tvingas tillbaka till arbetet utan att vara riktigt friska blir det förödande. Både för de som är sjuka men också för samhället som riskerar än högre kostnader om det tar längre tid att bli frisk om man går tillbaka för tidigt.
Sedan tycker jag det är viktigt med tidig rehabilitering och jag förutsätter att om man inte är frisk efter "stipulerad" tid individen får hjälp med just rehabilitering.

Inga kommentarer: