Idag har SvD en artikel som handlar om vad man känner skam och skuld inför. Det visar sig att högst på listan över skamkänslor ligger att man har stökigt hemma vid oväntat besök.
När det gäller skuldkänslor är det olika varianter av att inte hinna ha tid med barnen, föräldrar och träffa vänner.
Det är den tidigare biskopen Bengt Wadensjö som tagit initiativ till en undersökning om vårt förhållande till skam och skuld.
Skam och skuld definierads så här;
"Skuld: dåligt samvete, självanklagelser, känna sig beskylld.
Skam: att skämmas, något pinsamt, vad ska andra säga."
Det är inte särskilt förvånande att många känner skuld för att inte hinna med i den alltmer fortare snurrande tillvaron. Och skulle jag vilja säga egenfixerade världen. Det är den egna personen som sätts i centrum och man vill hinna med så mycket som möjligt för att förverkliga sig själv.
Jag tillhör definitivt den kategorin som inte hinner med allt jag skulle vilja. Men jag känner nog inte skuldkänslor för detta. Om det inte är något som jag lovat och inte håller det löftet.
Inte heller känner jag särskilt mycket skam för att jag inte har städat hemma. Då skulle jag nästan hela tiden få gå omkring och skämmas. Men visst kan jag bli arg på mig själv när jag har förutfattade meningar. Men inte så att jag går och skäms hela tiden.
Visst ska man skämmas och känna sig skyldig när man gjort något riktigt dumt. Som skadar eller sårar andra människor på ett eller annat sätt.
Men att ständigt gå omkring med skam och skuldkänslor för det man inte gör, gör ju inte saken bättre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Känner du någon skam och skuld för att skattebetalarna försörjer dig, enligt DN?
Eller försöker du bara som G Persson få dubbel lön?
Skam och skuld över det?
Jag skulle mer än gärna ha fullt med uppdrag så jag var självförsörjande.
Men det tar sin tid att återväcka ett företag som varit vilande i fyra år. När det dessutom handlar om att utbilda i dataprogram är det inte så väldigt lätt. Mycket händer på fyra år. Och de gamla kunderna har hittat nya lärare.
Jag vill dessutom inte stå med skammen och hålla en kurs där deltagarna går från kursen missnöjda. Mycket tid har gått åt till att plugga in program och förberedelser för kurser.
Något som jag inte hade behövt om jag inte suttit i riksdagen utan hållit på kontinuerligt med mitt företag och utbildande.
Jag har haft siktet inställt på att helt försörja mig på företaget när min inkomstgaranti går ut om knappt en månad. Men någon dubbel betalning är det inte fråga om. Jag kommer att göra en ordentlig redovisning över vad jag tjänat. Och betala tillbaka det jag fått för mycket. Tyvärr har det varit svårt att veta i förväg hur mycket jag skulle tjäna eftersom jag får uppdrag kanske med fjorton dagars varsel. Ibland ännu kortare.
Jag känner ingen skuld eller skam. Kanske frustration. Jag vet att jag har jobbat hårt för att komma igång. Men bara för att man har ett företag så skär man inte guld med täljknivar.
Datavärldens gulddagar är ju borta sedan länge.
Inkomstgarantin finns till för att man ska få en respittid efter riksdagsjobbet för att komma tillbaka till ett arbete. Vilket jag tycker är viktigt att göra. Nivån på beloppet kan såklart diskuteras.
Att man får ett år på sig tycker jag är rimligt. När man dessutom uppnått 60-årsåldern är det inte så lätt att hitta en plats på arbetsmarknaden.
Däremot finns det andra delar i inkomstgarantin som jag tycker är fel. Att man om man har suttit tillräckligt länge och fyllt 50 år kan få inkomstgaranti till pensionen. Visserligen avtrappad men ändå. Det motionerade jag om under mina riksdagsår att man skulle ändrapå. Det var på väg men tyvärr blev det inte så.
Nu måste jag förbereda vidare den kurs jag ska ha i morgon. Så jag inte står där med skammen. För gör jag en dålig kurs. Då skäms jag.
Det finns en annan sida av detta som jag anser bör tas i beräknande. Man kan inte bli förbannad på människor för att de utnyttjar gjorda avtal. Däremot kan man vara sur på de som gjort avtalen.
Om jag var sparkad Vd skulle jag gladeligen titta i taket och fisa och pilla naveln medan pengarna rullade in. Men om jag var akieägare i bolaget skulle jag var tvärförbannad på en styrelse som skrivit under ett sådant avtal.
En annan fundering man bör ställa sig är: låt den som är fri från skuld kasta första stenen.
Skicka en kommentar