Alla helgons dag går mot sitt slut. En dag som vädermässigt har varit mer som en vårdag än en dag som inleder senhösten. Det fina vädret gav mig energi att städa förrådet och försöka tänka ut hur jag ska förvara utemöblerna som inte får plats i det nyssnämnda. Det behövs nog inköp av en presenning eller dylikt.
Jag har också förpassat ett gammalt kylskåp som inte fungerar till förrådet. Med snurrmetoden. Jag orkade ju inte lyfta skåpet själv så jag fick dra och som sagt snurra det nerför gräsmattan. Sista biten drog jag det på en matta. Dessutom har jag sågat ner en björk. Inte så jättestor men grenarna gick ut över trappan och jag insåg att när snön kommer så kommer grenarna vara i vägen med risk för snö innanför kragen.
Men jag har inte glömt betydelsen av dagen. Jag har besökt minnesgudstjänsten i Hässleholmens kyrka. Ett sätt att få tid att tänka på dem som inte finns längre. Med vackra ord och fin körsång.
Jag kan aldrig sjunga psalmen Härlig är jorden utan att tänka på min mormor som betytt oerhört mycket för mig. Hon, som själv aldrig fått någon längre utbildning, lärde mig läsa tidigt och talade om hur viktigt det var att skaffa sig utbildning. Hon lärde mig vad ideellt arbete är. Hon sydde dukar i massor som sedan såldes på någon ideell auktion. Det finns mycket mer att berätta om min mormor men hon har mycket stor betydelse för vem jag är idag.
Att tända ljus är ett sätt att hedra dem som inte finns längre. Men jag instämmer mycket i det som Karin Thunström skriver i sin krönika i SvD. Att det är de som blir kvar som också behöver en tanke och att ett ljus tänds för dem. I synnerhet mammor och pappor som blir kvar när en son eller dotter alltför tidigt rycks bort. Av olika anledningar. Ibland bara på grund av ett misstag.
Men låt det inte stanna vid att det bara är en enda dag som vi minns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar