Mer än var tionde svensk har någon form av hörselskada. Det vill säga drygt 1 miljon människor. Ändå talas det mycket sällan om detta och vad det innebär för de människor som har nedsatt hörsel eller svår tinnitus. Att missförstånd och konstiga kommentarer kanske beror på att personen inte hört allt som sägs, inte att man är korkad. Att man därför drar sig för att gå på middagar eller andra sociala tillställningar eftersom man är rädd för att hamna utanför eftersom man inte kan hänga med i samtalet eller inte kan klara av lyssna på musik till exempel.
En hörselskada är ofta ett osynligt funktionshinder. Jag tror det behövs mer upplysning om vad det innebär och mer information hur tillvaron kan underlättas för hörselskadade.
Själv lyssnade jag på ett intressant föredrag igår i samband med Hörselskadades Riksförbund i Västra Götalands årsmöte.
Professor Berth Danermark talade över ämnet Att (åter)erövra samtalet och han tog just upp de frågeställningar jag nämnde i början.
Det är viktigt att alla hjälpmedel som finns används. Det minsta man kan begära vid större möten är att man använder högtalaranläggning. Frågan. "Ni hör väl mig utan mikrofon" ska aldrig förekomma. I en församling på 30 finns det statistiskt sett tre personer som kanske missar en del av det som sägs.
Att ljudnivån vid konserter blir mänsklig. Framförallt tror jag det behöver göras mer för att undvika att barn utsätts för onödigt mycket ljud. Idag är det höga ljudnivåer på dagis och många leksaker låter.
Jag blev vald till revisor på mötet igår. Ett uppdrag som jag ser som ett hedersuppdrag och som jag ska försöka förvalta väl. Inte bara genom att göra det en revisor ska göra utan också bidra till att försöka bedriva opinionsbildning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar