Tonårsaborter, kärnfamilj och flytt från Sverige

Tonårsaborter
DN har idag en artikel om att aborter bland tonårsflickor ökar. Sedan 1995 har de ökat med 50 %. En sorglig historia. Även om sexualundervisningen på min tid nog var lika med noll (eller näst intill i alla fall) så verkar den inte ha blivit mycket bättre. Inte om man ska tro vad ungdomarna säger. Bland annat att tjejerna inte ens vet hur menscykeln fungerar.

Ordet sex- och samlevnad är väl egentligen ett mer passande ord. För det är ju samlevnad det handlar om. Att vara tillsammans på ett sätt där man tar hänsyn till varandra. Om det går så långt som att man ser aborter som något naturligt och som ett alternativ till preventivmedel då har det gått för långt.
Jag tror faktiskt, med risk för att låta som en gammal moraltant, att det behövs än mer saklig undervisning och upplysning idag eftersom porren idag ger så fel bild av vad det innebär att vara tillsammans. Och som någon skrev. I porren används aldrig kondomer.

Kärnfamiljen
Ett näraliggande ämne är det som SvDs debattsida handlar om idag. Kärnfamiljen. Artikeln argumenterar egentligen inte för kärnfamiljen utan mot feministernas uttalande om död åt kärnfamiljen.
Jag kan hålla med om de sista raderna i artikeln. Att det viktigaste är att predika trygghet för barnen oavsett familjeform.
Att barnen får kärlek och ömhet måste väl vara viktigare än hur familjen ser ut. Det hade varit bättre att ägna artikeln helt åt detta.
Det finns barn som far illa både inom kärnfamiljer och inom andra familjeformer. Risken är större att barn som kommer från kärnfamiljer inte upptäcks om de far illa eftersom det ofta finns ett skyddande nät som inte ger insyn.
Jag vill inte predika död åt kärnfamiljen men jag vill inte glorifiera den heller. Man måste kunna se positivt även på andra sätt att leva tillsammans.

Frivillig och ofrivillig flytt
Cirka 45 000 personer lämnade Sverige förra året. Det är rekord. (SvD) Det är både svenskar som vill göra karriär utomlands men också invandrare som återvänder till sina hemländer när kriget är slut och landet har blivit demokrati. Detta är människor som lämnar landet frivilligt.

Sedan finns det de som måste lämna Sverige fast de inte vill det. De är rädda för att återvända till sina hemländer av olika orsaker. Ett exempel är Susan från Iran som är rädd för sina bröder och sin pappa. Nu ser hon och de som stöttar henne ett hopp eftersom en ung flicka, 15 år, som riskerar att bli bortgift har fått asyl med hänvisning till den nya lagen om kön på grund av förföljelse. Hoppas verkligen att det går vägen. (BT)
Sedan tycker jag inte man ska ta till sådana metoder, för att påtala fel som man upplever finns i den svenska aylpolitiken, som ett gäng ungdomar gjort i Stockholm. De hindrade personalen vid Migrationsverket att komma in till sitt arbete. Sådant agerande leder inte framåt. (SvD)

Till sist

I kväll ska det bli spännande. Det är möte med de boende i Kypedalen för att presentera hur långt vi hunnit med ombildandet till bostadsrättsförening. Undrar just hur många som är intresserade. Hoppas nu bara vi får vara på Fjärdingskolan.

För övrigt tänkte jag försöka börja min totala home-makeover. Det vill säga rensa i garderober och skräprum. Och slänga det som som jag inte kan lämna till Gärdhem, kyrkornas secondhand försäljning.