Brott och straff och klimat

Så var då sista kommundelsnämndsmötet före sommaren avklarat. Med bakelse och allt. Det var bara det att jag stoppat i mig en bakelse tidigare och en rejäl lunch och några pizzabitar därtill. Absolut ingen nyttig eftermiddag. Men jag får väl ta igen det.

Tänkte inte jag skulle kommentera Paris Hiltons fängelsevistelse som avslutades efter tre dagar och ersattes med 40 dagars fotboja. Kändisskvaller är inte något jag normalt ägnar mig åt. Men jag kunde inte låta bli. Jag känner avsmak när någon bara för att han eller hon är rik och/eller kändis inte behandlas lika inför lagen som andra. Brott som brott.

Och att köra med alkohol i kroppen innebär att man utsätter sig andra och sig själv för stora faror. (Svd, DN). I Aftonbladet kan man också läsa att det finns något som kallas "pay jail" där rika fångar kan betala för lyxtillvaro. Jag är för privatisering och alternativ inom det offentliga. Men låt oss aldrig komma så långt att det finns privata fängelser där man kan köpa sig bättre behandling.

Jag håller mig kvar vid rattfylleri. Igen har en busschaufför ertappats med stora mängder alkohol i blodet. (DN, Svd) Precis som igår när jag skrev om lastbilschauffören som körde farligt gods berusad. Sätt in alkolås åtminstone i fordon som fraktar farligt gods eller människor. Och så ge ett till Paris Hilton också.

Idag kan vi också läsa om en fembarns-far med grov kriminalitet bakom sig som Högsta Domstolen beslutat ska utvisas. (SvD) Det är alltid en svår fråga när barn är inblandade. De har rätt att träffa sin pappa och avvisas han så blir det svårare.
Men i detta fallet känns det ändå rätt att mannen utvisas av olika skäl. Förutom det som HD anger som motiv att det ligger i samhällets intresse att mannen ska förhindras att begå brott så finns det också andra skäl. Bland annat att grova brottslingar får stanna medan skötsamma asylsökande till exempel med jobb avvisas, upplevs av många som orättvist.

Till sist något om G8-mötets överenskommelse om klimatet. (SvD) Man nådde inte ända fram men USA kom ändå med på tåget. Och godkänner förhandlingar inom FN:s ram. Några konkreta mål verkar det inte vara men ett steg i rätt riktning i alla fall. Men frågan är om Europa förlorat initiativet som det står i artikeln i DN. Återkommer.