Vintern rasat ut liksom dammet

Valborgsmässoafton. Det är något speciellt. Vintern, även om det nu inte varit någon riktig vinter, lämnar plats för ljumma vårvindar. Fast de senaste dagarna har väl temperaturen närmat sig sommar dito.

När jag flyttade till Borås för nästan 28 år sedan så fanns det nästan inga valborgsmässoeldar. Då var det påskeldar som gällde här i Västsverige. Jag saknade elden och vårsångerna med "Vintern rasat" i spetsen.

Nu är det tradition även här med valborgsmässoeldar. Och vårsånger och tal. Förra valborgsmässoaftonen hade jag förtroendet att hålla vårtalet till alla boråsare som letat sig upp i Annelundsparken. Det kändes stort. Dels för att få tala inför så många människor. Som efter vad jag förstod tyckte om mitt tal. Dels för att det var just en tradition som kommit hit med människor som bott i andra delar av landet. Bland annat därifrån jag kommer.

Även om valborgsmässoelden nu förflyttat sig bara inom landets gränser så visar det ändå på att genom att ta till sig andras traditioner så kan tillvaron berikas. För jag tror att många infödda boråsare uppskattar den nya traditionen. Det gäller att se också rikedomen i de traditioner som de nya invånarna i Sverige tagit med sig från sina hemländer.

Nu får jag sluta filosofera och försöka ägna mig åt konkret städning och rasa ut dammet. Jag vet. Jag skulle gjort det igår men jag kom inte så långt. Ännu hellre skulle jag vilja skapa min nya hemsida men det får vänta. Och adressen lämnar jag inte ut förrän den är nästan klar.