Kan någon förklara för mig varför jag i vissa fall är kontrollfreak och vill att allt ska vara perfekt när jag kan gå förbi en söndervittrad blomkruka utanför dörren och bara tänka att jag måste ta bort den men gör det inte. Den står fortfarande där. Jag kanske skulle sluta skriva och gå ut och ta bort den i stället.
Men det kanske är så att vi människor är olika. Vi prioriterar olika saker. Jag sitter hellre framför datorn än ägnar mig åt hushållsarbete. Och jag kan acceptera lite stökigt kring mig. Så varför klaga. Men när det gäller krukan så ser ju grannarna den också. Pennan på hallgolvet ser de inte. Så kanske för deras skull jag skulle ta bort krukan.
Det är väl som med liberalismen. Att ha frihet att göra som man vill. Men inom vissa ramar och så länge som ingen annan far illa av det. Alltså en frihet under ansvar. Både ansvar för sig själv och för andra. Och de som inte klarar av det egna ansvaret ska få hjälp och stöd till att kunna klara sig själv. Det är möjligheter och chanser som ger individen möjlighet att växa. Det är det som kallas socialliberalism. Grunden är tron på individen men för den skull får ingen lämnas utanför.
Hur går det då ihop med krukan? Ska någon ta mig i hand och leda mig dit och ta bort krukan om jag nu inte kan ta itu med problemet själv. Det är nog bäst att jag tar eget ansvar.
Hur hamnade jag bland krukor och liberalism i en enda röra? Håller jag på att få "bloggsjukan" ? I en artikel i SvD talas om bloggande som högriskyrke. Fast det gäller kanske mest dem som har bloggandet som inkomstkälla. Stress och utbrändhet följer i bloggandets spår. I USA har till och med bloggande dött i hjärtattack på grund av för flitigt bloggande. Lite skrämmande. Fast jag har inte ens en enda liten annons på min blogg så den stressen känner jag inte. Och skriver jag inte en dag så är det förmodligen ingen som saknar det uteblivna inlägget. Och Jag tycker att det är roligt att skriva. Och ibland blir det bra och ibland mindre bra.
Nu får jag nog i alla fall skärpa till mig och fundera ut vad jag ska säga ikväll om jag nu blir vald till ordförande för Sandareds tennisklubb. Det är en stor klubb med över 500 medlemmar. Klubben har dessutom varit Svenska mästare i tennis.
Jag har varit med i klubben sedan 1980 när jag flyttade till Borås. Och spelar fortfarande varje vecka(nästan i alla fall). Det ska bli en spännande och rolig uppgift. Och kul att ha något annat fritidsintresse än politik.
Fast i morgon ska jag "vara mormor".
Och nu går jag ut och tar bort krukan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar