På dagens DN-debatt kommenterar och kritiserar Bengt Westerberg, Svenska röda korsets ordförande tillsammans med Rebecca Stern, projektledare, hur den nya utlänningslagen som trädde i kraft 2006 har följts.
Stor förväntan fanns inför lagens införande. Utlänningsnämnden skulle läggas ner och ersättas av migrationsdomstolar. Förhoppningarna var att processen skulle bli mer rättssäker. Detta har också blivit resultatet vilket konstateras i artikeln som är en "trailer" inför en rapport som presenteras på tisdag. Tydligare motiverade beslut.
Men Röda korset har också allvarlig kritik i andra avseenden. Hur migrationsmyndigheterna tolkar det folkrättsliga begreppet väpnad konflikt. Och där håller jag med. Det har jag skrivit tidigare att jag tycker att det är märkligt att det är svenska myndigheter som avgör vad som är inre väpnad konflikt och inte internationella organisationer. En fråga som diskuterades mycket under lagens tillblivelse var just landinformationen. Att mer resurser måste avsättas för att hålla informationen om de asylsökandes länder ständigt aktuell. Men där är Röda korset också kritisk.
En annan aspekt som tas upp i artikeln är hur man splittrar familjer. Där måste sägas till Migrationsverkets chefs fördel att han har förespråkat att om man är en familj med barn ska ingen behöva åka till hemlandet för att söka uppehållstillstånd när det är självklart att han eller hon ändå kommer att få komma hit.
Ska läsa rapporten med intresse när den kommer.
1 kommentar:
Det mesta i Bengt Westerbergs debattartikel kan avfärdas som rena osanningar om man antar en helhetssyn på svensk invandringspolitik.
Vi har på 25 år beviljat 1 miljon utländska medborgare uppehållstillstånd i Sverige. Det är enomrt många för ett land med 8-9 miljoner invånare.
Enligt de internationella konventionsåtaganden Westerberg hänvisar till skulle vi endast ha behövt ta emot en tiondel av dessa, resten har vi välkomnat av våra hjärtans godhet.
De flesta av dessa 90% som går utöver våra åtaganden är sådana som bestämt sig för att söka lyckan i ett annat land och som tagit människosmugglare till hjälp för detta ändamål. I en utopisk liberal värld vore detta kanske inget att ha synpunkter på, men i dagens läge är det inte något som Sverige reservationslöst kan finansiera när den lyckan så ofta består i att leva på svenska bidrag.
Det finns heller ingen nationalekonomisk rim och reson i selekteringen av de vi tillåter stanna. Nyss fick vi veta på nyheterna att en person som bott i Sverige och haft arbete i 4 år ska kastas ut. Samtidigt låter vi människor som helt saknar ambitioner att integreras eller bidra till det svenska samhället stanna och leva på bidrag år efter år. Inte ens grovt kriminella kastar vi regelmässigt ut.
Om de flesta opinionsbildare lever Bengt Westerberg i en skyddad värld, långt från den svenska invandringens konsekvenser. Då är det lätt att vara politiskt korrekt.
Nyligen läste jag en intervju med Westerbergs son som sa att "nu ska jag över till USA och läsa företagsekonomi. Man har ju vant sig vid en viss livsstil". Om Westerbarg så mycket gillar det Sverige som etablerats i miljonprogrammet till följd av den invandringspolitik han förespråkar, då kanske han skulle sätta sin grabb i en tvåa i Rinkeby och låta honom jobba där också, i stället för att låta honom leka playboy i USA.
Rekommenderad läsning på DN Debatt är i stället journalisten Gunndar Sandelins artikel från den 8 april:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=758709
Skicka en kommentar