Får väl ge mig in i debatten om skriftliga omdömen med anledning av att utbildningsminister Jan Björklund idag meddelat att det kommer att införas obligatoriska omdömen två gånger om året redan från första klass. (SvD, DN)
Som det beskrivs att det är tänkt att fungera så kan jag inte se något negativt i det hela. Tvärtom.
Att läraren ska skriva ner på ett papper det han eller hon säger vid ett utvecklingssamtal kan väl inte vara så förskräckligt farligt.
Att föräldrarna får veta i vilka ämnen deras telning eventuellt behöver mer hjälp är väl inget kontroversiellt. Det förmodar jag förs fram vid utvecklingssamtalen idag.
För att kunna förmedla det muntligt till föräldrarna måste väl läraren på något sätt skriva ner punkter vad han eller hon ska säga. Så det borde inte bli så mycket extra jobb.
Och för föräldrarna måste det vara bättre att dessutom få med sig ett papper hem på det som sagts. Så att de också kan följa upp om deras barn fått ett eventuellt extra stöd som behövs från skolan för att uppnå målen. Det borde underlätta så att inget barn behöver hamna mellan stolarna. Och inte få den hjälp han eller hon behöver.
Jag tror alla är överens om att de barn som behöver stöd ska få det så tidigt som möjligt. Utan utvärdering av kunskaperna så kan heller ingen hjälp sättas in. Och att ha denna utvärdering nedskriven på ett papper borde egentligen vara en självklarhet.
En utvärdering är till för barnens bästa. Det är ju inte för att slå ut något barn utan tvärtom för att det ska komma med.
Men det verkar inte de som är motståndare mot utvärdering och omdömen förstått.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Att ge skriftliga omdömen i sig är inte dumt, däremot sättet det läggs fram. Att låta det vara upp till rektorn på varje skola behöver inte vara av godo. Det enklaste sättet är att sätta betyg, vilket många av rektorerna, tyvärr, troligtvis kommer att tycka. Därav sätter man plötsligt betyg på elever som är i en ålder där de borde tycka det är spännande och roligt att gå till skolan. Inte behövas tyngas ner med att de måste prestera tillräckligt för att få bra omdömen.
Det är inte omdömena i sig som är viktiga utan det är vad de används till. Att stötta de elever som behöver mer hjälp. Jag tycker att det är mer förfärligt om en elev får gå genom klass efter klass utan att ha de grundläggande kunskaperna för att kunna gå vidare. Man kan ju inte bygga tak utan att bygga en grund och väggar.
Och sedan komma till nian och inse att då har man inte en chans.
Då är det för sent.
Jag hoppas att man verkligen använder omdömena som en hjälp inte en stjälp.
Varför är svenskarna så livrädda för att ge barn skriftliga omdömen eller betyg? Ge ungarna en chans att på ett tidigt stadium se sin egen utveckling. Det hjälper både duktiga och mindre duktiga elever att se var exakt dem bör jobba extra med. Det är inte ett straff utan ett hjälpmedel för alla parter.
Jag måste säga en sak, en tanke som jag har, eftersom jag har hört många "vänstersympatisörer" kämpa emot betyg i skolan, eftersom alla ska vara jämlika, etc etc, och att betyg är till för borgarnas rika barn.
Skolpolitiken handlar inte om borgerliga kontra socialdemokrater. Även i forna kommunistiska stater sattes i skolan betyg på prover, läxor och andra uppgifter, men även på uppförandet! Allt detta redan från första klass. Så man kan säga att betyg i skolan INTE handlar om höger/vänster-politiken. Det handlar om att små barn inte ska få ha så mycket eget ansvar, eftersom barn inte kan tänka så långt fram i tiden och kämpa i skolan för att en dag bli läkare, eller vad som helst. Barn vill bara leka, så är det ju.
Det SKA vara ett krav för barn att lära sig, och betyg skulle hjälpa i det fallet. Om man inte kan läsa alls eller addera 2+2 efter första klass, då får man gå om (och eventuellt få extra hjälp).
Hur normalt är det att ungdomar som snart fyller 16 år inte kan bli antagna till gymnasiet på grund av att de inte kan addera 14 och 17, eller att de knappt kan läsa. För att inte nämna den stora majoriteten gymnasieungdomar som inte verkar kunna någonting om grammatik och inte kan sammanställa en halv sida text utan att man tror att det var en 10-åring som skrev det. Vad ska sedan sägas om vuxna som aldrig hört talas om exempelvis Dostojevskij? (Det har jag sett med egna ögon, och fick förklara någonting som egentligen borde vara allmänbildning och som skolan borde stå för.)
Det är klart att betyg behövs, men inte bara det, utan även disciplin i form av mindre eget ansvar; att göra läxor och klara av prov ska vara lika obligatoriskt som närvaro. Det är endast då som ett barn har störst chans att upptäcka vad som är roligt och om det är värt att studera vid universitet, eller om barnet längre fram ska lära sig något hantverk eller liknande.
Jag tycker att det är märkligt hur mycket förhoppningar vissa människor sätter till betyg. Är lärarna helt oförmögna att hjälpa svaga elever om de inte får använda sig av betyg? Jag är tveksam. Dessutom visar mycket forskning på att betyg inte har någon positiv effekt på studieresultaten. Se urklipp från Fokus 2007-11-16 nedan (saxat från www.fokus.se):
Betyg, säger forskarna, kan i teorin förbättra studieresultaten. De kan öka motivationen
och ge feedback till elever och
föräldrar. Men, i verkligheten fungerar betyg sällan eller aldrig för att göra detta. I Sverige finns få större studier på betyg. Men utomlands är det en stor disciplin. Dylan Wiliam, rektor på Institute of Education vid University of London, är en av världens mest ansedda betygsforskare.
I en bok som Lärarförbundet gav ut
i somras refererar han till en större israelisk undersökning av sjundeklassare. Den visar att de som fick betyg inte höjde
sina resultat. Inte ens kombinationen av betyg och skriftliga omdömen, som miljöpartiet gillar, fungerade. Bara gruppen med endast skriftliga kommentarer höjde sina resultat, i genomsnitt med 30 procent. Forskarna säger att den yttre motivationen, betyget, dödar den inre motivationen, eleven upplever inte att den lär sig för sin egen skull. Tankarna kommer från
beteendevetenskapen.
– Betyg påverkar självbilden. De som får låga betyg stänger av inlärningen. Brittiska studier har gett samma resultat, säger
Anders Jönsson, doktorand vid Malmö
högskola med inriktning på betyg.
– I den israeliska studien var det bara bland de få med högt betyg som man kunde se någon liten positiv effekt, säger Viveka Lindberg, lektor vid Lärarhögskolan
i Stockholm.
Men det är inte ens säkert att motivationen ökar bland dem som får högt betyg.
Den amerikanska professorn i pedagogik Alfie Kohn förde på 1990-talet ett berömt korståg mot bonusar i företag. Hans studier visar att betyg fungerar som
bonusbaserad lön. Man jobbar bara för betyget och slutar prestera när man gjort exakt så mycket som krävs för att få det.
Sämre elever får sämre självkänsla och lägre motivation, duktigare elever lutar sig tillbaka och sänker motivationen. Inlärningen
blir ytligare.
Det finns få eller inga bevis i forskningen för att tidigare betyg skulle ge den kunskapsskola som alla svenska politiker pratar om.
"Inlärningen blir ytligare."
Är det mer fel att inlärningen blir ytligare än att det inte finns en inlärning alls? Det gäller att hålla en god disciplin i skolan, annars faller allt.
Bra att informera
Bra att informera eleverna och föräldrarna - genom skriftliga omdömen.
Skicka en kommentar